Fördjupning: Vapenvägran och värnplikt

Militären – i vems intresse?

Av Boris Brännberg, Luleå, elev // Artikel i Offensiv

Vi lever i en tid av allt fler konflikter i världen. Det är idag lika många länder som är i krig globalt som under andra världskriget. Samtidigt satsas det mer och mer pengar på försvaret, inte minst i Sverige där de militära utgifterna nu har fördubblats bara sedan 2022.

Samtidigt så lever vi i ett allt mer dysfunktionellt samhälle där statens pengar ska sparas var det än går, skolor och sjukhus stängs ner och vad som blir kvar är i ett konstant krisläge.

Men krigsmakten kostar inte bara pengar utan tar också in 8 000 ungdomar till värnplikten varje år. ”Det är din plikt att försvara ditt land” säger dom. (Ofta genom reklam som krigsmakten spenderar 40 000 000 kronor på varje år.)

Men vilket land är det egentligen vi försvarar?

Är det landet vars regering tycker att skattesänkningar för de allra rikaste är den viktigaste prioriteringen, när fler barnfamiljer vräks än någonsin tidigare?

Eller landet vars regering ger stöd till Israel för att mörda oskyldiga människor i Palestina och Libanon? Eller landet vars regering skickar miljarder i vapen till Ukraina så att fattiga ukrainare kan mörda fattiga ryssar i ett krig där tusentals människoliv byts mot några hundra meter i landvinningar?

Sverige är nu en del av Nato, vars syfte är att försvara amerikanska och europeiska kapitalisters intressen världen runt. Därför blir rollen som soldat i den svenska krigsmakten också att vara en del av Natos militär.

Vår plikt är inte att tjäna den krigsmakt som upprätthåller de rikas intressen. Vår plikt är att kämpa mot krigspropagandan och visa på alternativet till de rikas styre av världen.

Det enda sättet att göra detta är genom att arbetare, unga och soldater på alla sidor av världens olika krig och konflikter organiserar sig mot sina förtryckare. Mot den egna krigsmakten och mot kapitalismens alla orättvisor.

För de socialister och antimilitarister som väljer att gå in i militären så innebär detta att aktivt klargöra motsättningarna mellan våra, alltså arbetarklassens och värnpliktigas intressen, mot de höga militärernas och kapitalisternas intressen.

Att bli en soldat innebär att förändras som person. Du ska brytas ner fysiskt och psykiskt till en nivå där du är beredd att döda. Det finns en akut kris för ungas psykiska hälsa idag, något som bara förvärras av resten av kriserna i världen. Delvis på grund av detta så kan två tredjedelar av ungdomarna som har svarat på mönstringsblanketten inte mönstra alls och många av de som formellt kan mönstra hade gjort nästan vad som helst för att undvika värnplikt, vilket är helt förståeligt.

Kampen mot militarism och krig måste vara en kamp för vapenvägrares rättigheter.

Nato kräver fler värnpliktiga

Av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Sedan den 7 mars 2024 är Sverige inte bara värdland utan också fullvärdig medlem i krigsalliansen Nato. Det innebär en allt tydligare konkretisering av den imperialistiska blockbildningen, med USA och Nato på ena sidan och Kina tillsammans med Ryssland på den andra. Det innebär också en militarisering av samhället, ekonomin och medvetenheten.

Våren 2022 röstade riksdagen ja till att höja försvarsanslaget till 2 procent av BNP, och den 17 maj skickade den socialdemokratiska regeringen in ansökan om Natomedlemskap. Redan år 2020 beslutade regeringen att öka antalet värnpliktiga från 4 000 per år till 8 000 per år fram till 2025.

I januari 2024 beskrev Mikael Claesson, dåvarande försvarsstabschef och nuvarande överbefälhavare, hur Sverige befinner sig i en ”förkrigstid”. Det uttalandet beskriver inte sannolikheten för att Sverige ska involveras mer direkt i något av världens pågående krig, utan avslöjade snarare regeringens och Försvarsmaktens intention att frambringa ett samhällstillstånd av eskalerande krigsförberedelser på obestämd tid.

En viktig aspekt av dessa krigsfrberedelser är att utöka försvarsmaktens personalstyrka, både när det gäller antalet värnpliktiga och frivilliga. Enligt Plikt- och prövningsverket innebär det att allt fler kommer att kallas till mönstring mot sin vilja.

Myndighetens egna årsredovisningar visar tydligt hur andelen inskrivna som ansöker frivilligt jämfört med andelen som kallas till mönstring på grund av lagen om totalförsvarsplikt har minskat. År 2020 var andelen frivilliga 25 procent av de inskrivna, medan det var 19 procent år 2021 –16 procent 2022 och 17 procent 2023.

År 2023 uppgick Försvarsmaktens marknadsföringsbudget till cirka 37 miljoner kronor, en ökning med 60 procent från 23,5 miljoner kronor år 2020, enligt Dagens Nyheter.

Resultatet syntes i form av professionellt producerade reklamfilmer och kampanjer med syftet att uppmuntra fler att ta värvning. I synnerhet riktar reklamen in sig på specifika målgrupper som är underrepresenterade i försvaret idag.

År 2024 kampanjade man inför Internationella kvinnodagen 8 mars med bilder på kvinnliga soldater kontrasterat med sexistiska citat från anonyma trollkonton, inför Pride deklarerade Försvarsmakten att de skulle ”kämpa till siste hen”. I juni 2024 lanserades kampanjen ”Det här är ditt land”, som främst är ett försök att värva utrikesfödda eller barn till utrikesfödda och ackompanjeras av en cover på antimilitaristen och fredsaktivisten Woody Guthries välkända sång och som socialisten Mikael Wiehes gjort en svensk version av.

Att allt fler unga värvas eller tvingas in i militären, och därmed även i krigsalliansen Nato, måste få ett svar. Värnplikten infördes 1901 som ett sätt att ständigt fylla på militären med nya krigsberedda soldater, men också som ett alternativ till yrkessoldater.

Alternativet till värnplikten är en militär som består av frivilliga som ansöker om tjänstgöring eller anställning. Men hur frivilligt det faktiskt är går att debattera. I många länder, exempelvis USA, finns det ingen värnplikt men de som värvas till militären kan göra det av annat tvång än lagen, såsom fattigdom eller utbildningsmöjligheter. En annan anledning kan vara nationalistiska eller patriotiska, och där är argumentet snarare starkare för en värnplikt som inte bara tar in de som är allra mest fanatiskt villiga att ”strida för sitt land”.

Trotskij argumenterade under 1940-talet för obligatorisk militärträning och värnplikt, men inte för den borgerliga staten.

Den så kallade proletära militärpolitiken, som bland annat inkluderade krav på facklig kontroll över militären och demokratiska val av officerare, var ett försök att applicera övergångsprogrammet på en rådande världskrigssituation, men är svårare att applicera på exempelvis Sverige idag.

Det saknas en kämpande arbetar- och fackföreningsrörelse och förutsättningar för oberoende organisering av soldater. De socialister som mönstrar bör såklart agitera för arbetsvillkor, löner, självständig organisering av soldater – precis som vi vill att alla i hela samhället ska organisera sig.

Vapenfri tjänst

År 1966 infördes möjligheten att ansöka om vapenfri tjänst för personer som inte vill ”använda vapen mot någon annan person” på grund av en personlig allvarlig övertygelse.

Vapenfrilagen grundades i individens rätt till åsiktsfrihet och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som inkluderar rätten till samvetsvägran. Det innebar att personen istället skulle utföra vapenfri civiltjänst. Vapenfrilagen hade en tidig föregångare i form av en kunglig skrivelse från 1902 som deklarerade att så kallade ”samvetsömma” (majoriteten frikyrkliga) skulle undantas från vapentjänst.

År 1920 förtydligades undantaget till att gälla specifikt religiöst övertygade, men 1925 breddades undantaget till att även gälla den som av ”jämförlig orsak” vapenvägrade. År 1940 konstaterade regeringen att undantaget inte gällde under krigstid och 1964 tillades det att utbildningstiden skulle vara lika lång som specialtjänsten för värnpliktiga, 540 dagar. År 1995 avskaffades vapenfrilagen och ersattes med totalförsvarslagen.

Idag är det fortfarande möjligt att ansöka om vapenfri tjänst, men i nuläget finns det inga helt vapenfria befattningar och ingen civiltjänstgöring att inskrivas i. Regeringen aktiverade dock civilplikten för anställda med relevant kompetens inom kommunal räddningstjänst och elförsörjning från och med januari 2024.Om ansökan görs mer än sex månader efter påbörjad tjänstgöring krävs det en redogörelse om när och hur ens övertygelse mot vapenbruk uppstod, om det finns undantag såsom särskilda situationer, om man skulle tänka sig att bruka andra former av våld än just väpnat våld och hur man skulle reagera om andra i ens omgivning ”försvarar landet med vapen”.

Henrik Brissmans studie ”Vägra döda, vägra värnplikt”, publicerad i den kulturhistoriska tidskriften RIG år 2022, ger en intressant inblick i hur värnpliktsfrågan diskuterades i Sverige cirka 1965-1991.

1960-talet markerar en ny tid av globala rörelser och radikalisering, såsom medborgarrättsrörelsen i USA, feminism, koloniala frihetskamper och krig, Vietnamkriget och fredsrörelsen och mycket mer. Också bland vapenvägrare uppstod en ny trend.

Fram till dess hade religionen varit den största anledningen till att vapenvägra, ofta med en individualistisk vinkel (”jag har en moralisk plikt att inte synda genom att skada eller döda andra”) men under 1960- och 70-talet tar de ”politiska vägrarna” istället vid och lägger fokus på vilket samhälle man vill ha (”jag vägrar delta i detta system, vi borde ha ett annat”).

År 1973-1976 var en ”allmänt negativ inställning mot krigsmakten” den vanligaste motiveringen bland vapenvägrare.

Studien delar upp de politiska vägrarna i tre kategorier:

– Pacifister som vägrar alla former av våld och istället fokuserar på att sprida fredsbudskap eller som förespråkar icke-våld som metod även inom militären.

– De som vägrar delta i en statlig militär, men som kan överväga att delta i en mer gerillaliknande, lokal organisering.

– Kommunister som kan tänka sig att delta i en militär som försvarar arbetarklassen från en kontrarevolution, men som inte vill delta i en borgerlig militär.

När statens hårda kärna hårdnar, militarismen ökar och allt fler inkorporeras in i den militära krigsmaskinen behöver svaret komma högljutt från fredsaktivister, socialister och antimilitarister. Det enda sättet att besegra militarismen och förhindra att fler krig startas är att bekämpa orsaken till alla krig: kapitalismen.