1 000 tjänster inom Stockholms stad ska bort och ytterligare 500-600 inom landstinget. Det är ingen hett debatterad fråga, men en del av det systemskifte som högerstyrena driver genom att minska verksamheten så mycket som möjligt, oavsett om det rör sig om att sälja hyresrätter, köpcentrum och stadens mark eller om att lägga ut så mycket som möjligt på entreprenad.Hur personalnedskärningarna kommer att drabba personalen vet facket ännu inte. Eva Pauli, ordförande för SKTF Stockholms stad, förklarar att det rör sig om olika bitar. Både i de stadsdelförvaltningar som slås ihop och i andra kommer personalantalet att minska. Vad skolförvaltningens flytt från stadsdelar till utbildningsförvaltningen kommer att innebära för de anställdas del är oklart, liksom sparbetinget för serviceförvaltningen. Men alla omorganiseringar syftar till att minska administrationen och alltså antalet anställda.
– På SKTF har vi gjort en undersökning som visar att våra medlemmar är väldigt oroliga. Politikerna säger att det är en besparing, men man kan inte spara på allt. Det här blir helt klart tyngre för dem som blir kvar, säger Eva Pauli.
Kommun och landsting
Också Stockholms läns landsting ska minska sin administration. Det är inte klart hur många tjänster som ska bort, men det rör sig om mellan 500 och 600. Facket har inte fått någon preciserad information om vilka tjänster som berörs eller när rationaliseringen ska ske.– Det man vet är att pengarna bara räcker för det här året, så innan året är slut måste besparingen vara gjord, säger Ulla Heilbrunn, ordförande för SKTF på Stockholms läns landstingsavdelning, men förklarar att man litar på politikerna när de säger att personalminskningen inte kommer att betyda några avskedanden. Det betyder inte att facket är okritiskt.
– Vi tycker inte att det här är bra, säger Heilbrunn och pekar på både arbetssituationen för de som blir kvar i den slimmade organisationen och på hur arbetsgivarna skött de ”naturliga avgångar” som ska lösa personalminskningen utan avskedanden.
– På vissa ställen har arbetsgivarna gått ut och gjort väldigt fula saker och i princip tvingat de som fyllt 61 att gå i pension.
– Man kan göra sig av med folk, men arbetsuppgifterna finns kvar och vem ska utföra dem, det är frågan vi hela tiden ställer. De som blir kvar, kommer de att få göra ännu mer? Eller är det överläkare som ska sitta och skriva journaler för att man gör sig av med läkarsekreterare? avslutar Ulla Heilbrunn.
Ulrika Waaranperä
