RS genomförde på måndagen ett torgmöte i Göteborg för att hedra Björn Söderberg. Syndikalisterna organiserade manifestationer i bland annat Göteborg (där RS också deltog), Stockholm och Norrköping.
10 år har gått sedan mordet på fackföreningsmannen och syndikalisten
Björn Söderberg. Polismorden i Malexander och bilbomben mot
journalistparet i Nacka var två andra nazistiska våldsdåd under 1999.
Idag ser vi återigen en upptrappad aktivitet och våldsdåd från
nazisterna, men vad är orsaken? Denna artikel vill hedra minnet av
Björn Söderberg genom att se på 90-talet och vad som behövs idag i
kampen mot nazism.”Aldrig sedan andra världskriget har landets nynazister visat ett självförtroende som nu. Nivån och omfattningen är unik i jämförelse med befolkningsantalet” skrev brittiska The Independent den 10 juni 1996, om nazismens ökade aktivitet och våld i Sverige.
Vi minns 90-talets nazistiska uppsving med våld, bränder mot flyktinganläggningar, dödslistor och mord. Åren 1990/91 genomfördes 50 mordbränder och överfall med nazistisk anknytning. Bara under 1995 begicks åtta mord med nazistisk koppling.
Men 1999 tvingades till och med etablissemanget att reagerade. Nazister hade slagit till mot ordningsmakten genom polismorden i Malexander och attackerat pressen genom bombdådet mot journalistparet i Nacka
Anledningen till mordet på Björn Söderberg var att han avslöjat nazisten Robert Vesterlund (svensk ledande nazist som idag driver den nazistiska hemsidan info14) på sin arbetsplats, efter att denne fått ett fackligt förtroendeupprag. Efter avslöjandet uteslöts Vesterlund ur Handels.
”I efterhand kan man sörja att avslöjandet inte gav större uppmärksamhet när det ursprungligen publicerades. Då hade hotbilden mot Björn varit tydligare för fler, delats av fler”, skriver Arbetaren i en av sina hedrande artiklar om Björn Söderberg.
Kanske hade SÄPO, som hade span på nazisten Hampus Hellekant, förstått vad han gjorde tillsammans med två andra nazister i Sätra kl.20.35 den 12 oktober, då de alla saknade anknytning till adresserna i området. Mindre än en halvtimma efter att ha avslutat den dagens spaning på Hellekant, når larmet polisen.
Söderberg hade skjutits i armen, benet, bålen och huvudet. Strax utanför dörrposten till sitt hem blev han liggande efter att ha jagat iväg nazisterna som hemsökt honom.
Så småningom dömdes Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund till elva års fängelse vardera för mordet. Jimmy Nicklasson fälldes bl a för skyddande av brottsling och grovt vapenbrott till tre års fängelse.
Mordet den 12 oktober 1999 skapade en kraftig motreaktion bland arbetare och ungdomar. Fackföreningarna samlade på Syndikalisternas initiativ uppåt 45 000 i gemensamma manifestationer runt om i landet efter mordet, för att visa sin avsky mot nazismen. Det blev obekvämt att vara nazist, elever med nazistsympatier började ifrågasättas i skolorna och de stora tidningarna avslöjade nazistledare med namn och bild.
Nazismen trycktes tillbaka och det skulle dröja ett par år innan de kunde visa sig i dagsljuset.
Dagens upptrappade nazistiska aktivitet och våld måste ses mot bakgrund av högerpolitiken med nyfat- tigdom, bostadsbrist, nedskärningar, eftersläpande löner och år av en brutaliserad flyktingpolitik från såväl Socialdemokrater som Moderater.
Det ökade nazistvåldet kan inte belysas utan att gå in på högerpolitikens effekter, Sverigedemokraternas valframgångar och hur vanligt folk drabbas.
Tydliga paralleller kan idag dras med situationen på 90-talet. Lågkonjunktur, högerpolitik, rasistparti på väg in i riksdagen och ett ökat nazistiskt våld.
Hotet från nazister ska aldrig överdrivas, men trots deras idag isolerade och splittrade rörelse så har de på nytt tagit steget ut i dagsljuset och utgör om än inget politiskt hot, så tyvärr ett direkt dödligt hot mot enskilda individer.
I mars 2009 släppte den antirasistiska tidskriften Expo en undersökning som visade att Rättvisepartiet Socialisterna vid 11 de tillfällen senaste 18 månaderna hade attackerats av nazister. Allvarligaste attacken var mot en av RS förtroendevalda fullmäktigeledamöter i Haninge. Mattias Bernhardsson blev i närheten till sitt hem utsatt för ett mordförsök, av tre maskerade män utrustade med kniv och knogjärn.
De som menar att nazism är en åsikt, att vi har yttrandefrihet och att nazisterna har lika stor rätt till samlingar och demonstrationer som alla andra bör analysera nazismen historiskt såväl som vad rörelsen står för idag.
Nazism är ingen åsikt utan en våldsideologi som inte bara vill krossa all demokratisk organisering utan också bli kvitt dem som inte tycker som nazisterna själva. Deras aktiviteter är direkt kopplade till hot och förberedelser till våldsaktioner.
Svenska motståndsrörelsen (smr), som idag är Sveriges mest våldsbenägna nazistiska organisation skriver på sin hemsida, patriot.nu, den 25 september 2009:
”Aktivister i motståndsrörelsen döms till fängelse när de försvarar sig”. Men samtidigt betonar de att smr:s linje är: ”Slå först och med full kraft”. Organisationens numera högste ledare Magnus Söderman uppmanar till och med till mord.
Kampen mot nazism måste föras på alla plan och fackföreningarna borde spela den ledande rollen, liksom de borde vara den ledande faktorn i kampen mot nedskärningar och i kampen mot varslen.
Men på samma sätt som Wanja Lundby-Wedin inte än, med tre år av högerpolitik, på allvar utlyst någon protestdag mot regeringen, har hon heller inte utlyst någon protestdag eller tagit några initiativ i kampen mot rasism och nazism.
Rättvisepartiet Socialisterna kräv de direkt efter mordet på Björn Söderberg att LO och TCO tillsammans med Syndikalisterna skulle utlysa en politisk strejk mot det nazistiska våldet.
Dessa initiativ kommer underifrån, likt Septemberalliansen som till skillnad från LO-toppen demonstrerat tre år i rad mot högerpolitiken.
Just avsaknaden av verklig kamp från fackföreningarna, på grund av fackledningarnas roll, är de antirasistiska mobiliseringarna inte större än vad vi idag ser.
Den antirasistiska rörelse som Rättvisepartiet Socialisterna förespråkar kommer inte bara vara en rörelse som demonstrerar mot nazisternas marscher och blockerar dessa, utan kommer vara en del av en rörelse som också demonstrerar för jobben och en upprustning av välfärden, en del av en rörelse för en klimatomställning av produktion och transporter, för att säkra miljön och vårt klimat.
Nazisterna är arbetarnas största fiende i fråga om jämlikhet, arbetsvillkor, kollektivt höjda löner och facklig organisering. Historien visar att de genom våld är beredda på slå ned dessa typer av förbättringar och krossa all typ av arbetarnas demokratiska organisering.
På 10 årsdagen av mordet på en man ur de fackliga leden är det viktigt att lyfta fram fackföreningarnas roll i kampen. Byggnads skriver i sin policy mot rasism och högerextremism: ”Det är av central betydelse att denna kamp åter blir en fråga för hela samhället och inte minst för fackföreningsrörelsen.”
Offensivs redaktion
Nazistorganisationer idag ▼
■ Info14, huvudarrangörer till Salemmarschen. Namnet på lokalorganisationerna är ”fria nationalister”. Führer är Robert Vesterlund, som avslöjades av Björn Söderberg och figurerade i utredningen, men kunde aldrig knytas till mordet.
■ Svenska motståndsrörelsen, den idag mest våldsbenägna nazistiska organisationen. I somras dömdes Jimmy Andersson till 8 månader, Patrik Dyrsch 1 år, Per Gardesten 1 år, Johan Lindblom 8 månader samt Jesper Olsson 1 år och 1 månad för att bland annat ha misshandlat och attackerat RS-medlemmar hösten 2008 och januari 2009.
■ Nationaldemokraterna, den nazistiska delen från Sverigedemokraternas splittring 2001, har kommunala mandat i Södertälje. Samarbetar med Info14.
■ Folkfronten är det nya namnet på Nationalsocialistisk Front (nsf). Från att ha varit de tydligaste nazisterna, som marscherat med uniform och hållt hyllningsmiddagar till Hitlers ära, har man nu valt att inte kalla sig nazister. De vill fortfarande införa diktatur.
