100 dagar efter kuppen i Myanmar – militären möter fortsatt motstånd

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Det har nu gått mer än 100 dagar sedan militärkuppen i Myanmar (tidigare Burma) och motståndet lever, trots juntans våld och terror. Sedan kuppen den 1 februari har nära 800 personer dödats av militären och 4,000 har fängslats.

Runt om i landet genomfördes nya protester den 11 maj, 100 dagar efter kuppen. I landets största stad Yangong samlades demonstranterna bakom banderollen ”Yangon kämpar för att totalt besegra fienden”, och Hpakant i Kachin, en delstat i landets norra del, marscherade under slagordet ”Revolutionen måste segra”, rapporterade nyhetsbyrån Reuters den 11 maj.
Redan dagen efter kuppen möttes militären av strejker från vårdanställda. De vårdanställdas strejker, som kom att beröra en tredjedel av landets omkring 1,200 sjukhus, inspirerade en rad andra arbetargrupper att gå ut i strejk. 

Strejk- och proteströrelsen omfattningoch mod tog kuppmakarna med överraskning och omintetgjorde militärens maktutövning. Med generalstrejken den 22 februari togs proteströrelsen till en ny och högre nivå. Dagarna efter generalstrejken följdes av att en desperat junta började gå till motoffensiv och skjuta skarpt mot demonstranter samt inleda en kampanj av terror och hot för att om möjligt tvinga strejkande arbetare att gå tillbaka till sina jobb.
Strejkande har arresterats, avskedats och vräkts, samtidigt som den militära närvaron på gatorna stadigt trappats upp. Repressionen och krisen har fått proteströrelsen att mattas av, men militären har inte lyckats krossa motståndet i blod som 1988 eller 2007. 

Rörelsens omfattning och mot tog kuppmakarna med överraskning och omintetgjorde militärens maktutövning.

Även om proteströrelsen inte lyckats nå målet att fälla juntan möter militären fortsatt motstånd, och i exempelvis nordliga delstaten Kachin samt i Karen i landets östra del rasar regelrätta strider mellan gerillarörelserna och militären. 
Det nuvarande läget är dock extremt laddat och riskfyllt. Samtidigt varnar FN för en ekonomisk kollaps, där prognoserna pekar mot att ekonomin krymper med 20 procent i år.
”Nu efter kuppens ekonomi står det nästan stilla. En generalstrejk i kombination med arméns internetblockeringar har stängt mycket av det finansiella systemet, vilket gör att både löneutbetalningar och krediter fryses. De förluster som detta orsakar kan räknas i miljarder dollar per månad. Det är svårt att föreställa sig hur vanliga människor kommer att överleva de kommande månaderna, särskilt de fattiga på landsbygden, varav de flesta är jordlösa samt helt beroende av säsongsarbete och tillfälliga jobb”, skriver Thant Myint-U, författaren till The Hidden History of Burma: Race, Capitalism, and the Crisis of Democracy in the 21st Century i brittiska Guardian den 14 maj. 
Om inte massrörelsen på nytt kan återta initiativet och få en fastare organisering baserad på demokratiska aktions- och försvarskommittéer hotar en utveckling där landet under juntans ledning drivs mot avgrunden.

För att besegra Myanmars militär som har hundratusentals man i vapen, med lång erfarenhet av krig mot den egna befolkningen, och som dessutom har kontroll över en stor landets ekonomiska tillgångar, krävs att den revolutionära kampen blir till ett landsomfattande uppror som främst hämtar sin styrka från arbetarklassens organisering i städerna.
Dagens kamp för demokrati är också en kamp för att social och nationell befrielse – för ett socialistisk, demokratiskt och federalt Myanmar.