25/11 Internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor

Av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Den 25 november närmar sig, den internationella dagen för avskaffande av mäns våld mot kvinnor. I exempelvis Turkiet förbereder sig tusentals kvinnor för att demonstrera  just nu. De kräver att Turkiet återinträder i Istanbulkonventionen (Europarådets avtal mot våld i nära relationer). Och visst finns det skäl för att demonstrera över hela världen.

Det är mörka hemska tider med fler och brutalare krig. Det är hjärtskärande när FN rapporterar  att 70 procent av alla offer i Israels folkmordskrig mot Gaza är kvinnor och barn. Eller att tänka på de hundratusentals som har dött i det till synes ändlösa ryska invasionskriget mot Ukraina, eller andra krig som är mindre omtalade. 63 procent av barnen i krigets Sudan har inte längre möjlighet att gå i skolan.

Men året har också sett några nya motståndsfacklor flamma upp, några nya stjärnor har tänts på den feministiska himlen. Vi har lärt oss namn som Imane Khelif, Ahoo Daryaei, Gisèle Pelicot och Judith Godrèche.

Judith Godrèche för att hon höll ett brandtal på Césargalan, vilket satte igång det franska Metoo inom film- och kulturvärlden. Regeringen har tillsatt en speciell kommission, men president Macron har ändå gått ut i försvar för nationalklenoden skådespelaren Gerard Depardieu, anklagad av en lång rad kvinnor för trakasserier och övergrepp . Rättegången är nu uppskjuten till mars, med hänsyn tagen till Depardieus hälsa.

Gisèle Pelicot för att hon klarar av att vittna öppet mot sin ex-man som under nio år av deras femtioåriga äktenskap drogat och våldtagit henne utan att hon vetat om det. Och som har låtit 50 andra män också våldta henne.

Imane Khelif för att hon stod på sig i boxningsringen under OS i Paris trots att hon utsattes för en global hatkampanj, även från sådana som påstår att de är feminister. Hon ansågs inte vara kvinna nog. 

Och nu senast Ahoo Daryaei som, när hon blev tillsagd av moralpolisen på universitet i Teheran för att hon inte bar slöjan rätt, svarade med att klä av sig kläderna och vandra runt i underkläderna i protest. Ahoo blev så klart gripen av polisen och ingen har hört från henne sedan dess.

Vi vet inte namnet på den läkarstudent som våldtogs och mördades i Kolkata i Indien i augusti. Men det utlöste protester med hundratusentals i flera veckor. På Reclaim the night-protesten i september demonstrerade tusentals på 100 platser i Bengalen. Indien är ett av 40 länder där våldtäkt i familjen inte är kriminaliserat. Detta är en rest från den brittiska kolonialtiden. Kampen underifrån försöker pressa högsta domstolen till att ändra detta, men den högerextrema hindunationalistiska regeringen sätter emot med hänvisning till att de värnar om familjen som institution. 

Över hela världen stärks det nationalistisk patriarkala trycket. Stater under press från kriser, kamp och krig stärker sin makt genom att spjälka upp förtrycket och använda familjeinstitutionen för sitt syfte, stärka den manliga makten där. Irak är till exempel på väg att legalisera äktenskap där bruden bara är nio år gammal.

Den senaste morallagen i talibanernas Afghanistan förbjuder kvinnor att lämna hemmet om det inte är absolut nödvändigt och då måste de vara täckta i slöja över hela kroppen och ansiktet, i sällskap av en man. Kvinnors röster får heller inte höras utomhus. 

I USA faller medvetenheten med segertåget för Trump och att alternativet till Trump var så dåligt att det inte lyckades stoppa honom. Unga kvinnor har gått över till att rösta på Trump, från 33 procent i förra valet till 40 procent i detta val, medan bara 24 procent röstade på Kamala Harris. “För att han är en Alfahanne” säger några av dem (intervjuade i DN den 17 november). 

I Stockholm kan man ansluta till den kurdiska 25 november-manifestationen som äger rum på  Sergels torg kl 17:00. Där kommer framförallt de kurdiska hjältarna som har stridit mot krig, folkmord och sexslavhandel i Syrien, men som nu hotas med dödsstraff, att uppmärksammas. Alieh från Kajar berättar om en av dem, Varisha Moradi:

– Vår kamrat Varisha Moradi (Jovana Sanandaj) var i Kobane och stred i kriget mot ISIS. Hon åkte till Shanai för att skydda Edizifolket, sen åkte hon till Iran. Den 1 augusti 2023 arresterades hon av underrättelsetjänsten och sitter nu fängslad i Evinfängelset. Under sin fångenskap har hon utsatts för både psykisk och fysisk tortyr, isolering i ensamcell, nekats advokathjälp och utsatts för våldsamma metoder. Allt detta för att pressa fram falska erkännanden. Trots denna brutalitet har den iranska regimen misslyckats med att kuva den starka viljan hos frihetsälskande kvinnor. Denna behandling är en del av regimens fientliga politik mot folk och kvinnor, en politik som har pågått i många år.

Mäns våld mot kvinnor är även utbrett i Sverige, med tusentals offer varje år. Förra året anmäldes 37 908 fall av misshandel där den utsatta var bekant med gärningspersonen, i de allra flesta fall en man. Mäns våld mot kvinnor är utstuderat farligt just för att det oftast är uppblandat med kärlek, vilket binder offer till gärningsman. Gina, Paula, Veronica och Nora är några av dem som mist sina liv i år, trots alla varningssignaler till omgivningen. Var tionde barn växer upp i ett hem där det förekommer våld. 

Regeringen har lanserat ett åtgärdsprogram mot våldet. Men det är falsk feminism. Högerns politik ökar de ekonomiska och könsmässiga klyftorna varje dag. Genusvåldet är integrerat i kapitalismen. När vi står upp för alla offer för mäns våld den 25 november gör vi det med löftet om att bygga en rörelse som utmanar detta våldsamma system.