I juni i år var det 25 år sedan hiv-viruset upptäcktes av läkare i San Francisco. Då var redan 250 000 homosexuella män i USA infekterade. Sedan dess har hiv/aids varit ett lika svårlöst som globalt folkhälsoproblem.
Aids är en sjukdom med ett förrädiskt
långsamt förlopp.
Den smittade kan bära på viruset i tio år utan att märka
av det. FN:s aidsprogram UNAIDS uppskattar att 9 av 10 hiv-positiva världen över ännu
inte vet om att de infekterats.
När hiv upptäcktes 1981, sa chefen för San Franciscos
hälsovårdmyndighet att det var den mest politiska sjukdom
han någonsin stött på. Då syftade han på att
den utmärkte homosexuella som grupp – och att den genom sin
dödlighet och mytomspunna smittospridning stigmatiserade dem än
mer.
Blottlagt orättvisor
Också därefter har hiv främst kommit att drabba utsatta
grupper och samhällen och därmed blottlagt sociala orättvisor
och problem.
När den främst drabbade sprutnarkomaner, prostituerade och
homosexuella i väst, förknippades den med diskussioner kring
sexualitet, preventivmedel, och social utslagning. Och idag, när
hiv-spridningen är i det närmaste epidemisk i Afrika söder
om Sahara, blottlägger den problemen med läkemedelsindustrin,
u-ländernas skuldbördor och skriande fattigdom.
Medan de flesta västeuropéer och nordamerikaner som infekteras
kan leva långa liv med sjukdomen, skördar hiv obehindrat offer
i tredje världen. Åttiofem procent av de människor som
dör i aids, återfinns i Afrika söder om Sahara. Där är
hivspridningen bland vuxna i vissa länder uppe i trettio procent.
I Asien har bara en av sju behövande tillgång till bromsmedivciner,
i Afrika är den siffran en av tio.
Epidemi i Afrika
Läkemedelsbolagen har delvis släppt på sina patentbestämmelser.
Det är nu möjligt för länder att tillverka kopior
av retrovirala bromsmediciner. Men majoriteten av de fattiga länderna
saknar egen läkemedelsindustri och förblir beroende av läkemedelsbolagen.
Och så länge vinstintressena styr läkemedelstillverkningen
kommer ingen rättvis och effektiv fördelning av mediciner att
existera.
Tjugofem år med vetskap om aids och tiotals år med effektiva
vaccin har inte förbättrat situationen – det har bara
visat på den globala snedfördelningen. I väst går
utvecklingen framåt med längre livslängd för hivsmittade.
I tredje världen går utvecklingen bakåt – i flerdubbel
hastighet: i Swaziland var 1992 omkring två procent av de gravida
kvinnor som uppsökte vårdcentraler infekterade – 2004
hade den siffran stigit till hårresande 43 procent. Vad den siffran
kommer vara om ytterligare tjugofem år om utvecklingen inte underställs
en radikal förändring, är smärtsamt att föreställa
sig.
Ulrika Waaranperä
