foto: Natalia Medina
Regeringens och övriga etablissemangets brutala flyktingpolitik innebär ett omänskligt lidande för tiotusentals.
I november var det tre år sedan S-MP-regeringen tvärvände från en i alla fall på papperet och i demonstrationstal solidarisk flyktingpolitik. ”Sverige bygger inga murar” blev till ”Sverige ska bygga höga murar”.
Krigen i Syrien och Mellanöstern rasade då som nu och för allt fler fanns det inte längre något annat alternativ än att fly. Tillflyktsmålet blev Nord- och Centraleuropa, men ju längre tiden gick fastnade de flesta flyktingarna i Turkiet och Grekland.
Flyktvägen som snart fick namnet Balkanleden spärrades successivt av via massiva taggtrådsstängsel av högernationalister i Ungern. Gränskontroller trimmades medan frivilliga humanitära aktivister i Refugees Welcomevästar ersattes av uniformerade vakter med hundar, batonger och bojor i sina koppel.
Såväl advokater som alla som har stöttat en asylsökande vet att det tidigare ofta har varit mycket svårt att få uppenbara och legala asylskäl godkända i Migrationsverkets Kafkaliknande misstrogna prövning. Nu blev det än värre.
I Sverige infördes så kallade tillfälliga gränskontroller den 12 november 2015 och regeringen tog beslut om att den nu drastiskt skulle försämra asylrätten till EU:s miniminivå. Den så kallade tillfälliga lagen togs i riksdagen och ska tills vidare gälla från 20 juli 2016 till 19 juli 2019.
Syftet är att minska asylinvandringen till Sverige genom att ge färre skyddsgrunder för asylrätt, bara ge tillfälliga uppehållstillstånd, begränsa möjligheten till anhöriginvandring och kräva att såväl anknytningspersonen som den anhörige ska ge en tillförlitlig garanti om att de kan försörja sig.
”Alternativt skyddsbehövande” som asylkategori skrotades. Detta får nu till följd att många syrier som i den väpnade konflikten tvingas fly från risken att avrättas eller torteras inte längre kan söka asyl i Sverige då dessa hot inte längre räknas som asylskäl. Inte heller miljöflyktingar eller den stora gruppen svårt sjuka som räknats in i kategorin ”Synnerligen ömmande skäl” kan längre räkna med asyl i Sverige.
Konsekvenserna av ett Sverige i ett EU som bygger murar och river ner sin asylrätt till lägsta nivå landar i första hand på de asylsökandes livsvillkor och säkerhet. Det handlar om att överge tusentals barn och vuxna på flykt till fortsatt förnedring, lidande och i värsta fall död.
Under 2015 kom knappt 163 000 asylsökande till Sverige. Av dem kom 51 338 från det krigshärjade Syrien. 35 369 var ensamkommande barn. Efter den tillfälliga lagen kom endast 26 000 år 2017. Av dem var 1 336 ensamkommande barn.
Enligt Migrationsverket beror minskningen på inre gränskontroller i norra EU, men också på en hårdare kontroll av EU:s yttre gränser som görs i samarbete med Turkiet.
När det gäller uppehållstillstånd genom familjeanknytning tycks inte, om man går till Migrationsverkets statistik, försämringarna i den tillfälliga lagen ännu fått något större genomslag. Beviljade uppehållstillstånd ligger på ungefär samma nivå åren 2014-2018. 35 000-40 000 har dessa år beviljats uppehållstillstånd.
Den höga siffran i förhållande till det dramatiskt sjunkande antalet asylansökningar idag beror på att det är ärenden som beretts under en längre tid samt att det i siffran även inräknas barn som har fötts i landet av föräldrar med uppehållstillstånd. 2017 beviljades totalt 48 046 uppehållstillstånd i anhöriginvandring. Under de första fyra månaderna 2018 fick 1 830 personer uppehållstillstånd som anhöriga.
Sedan våren 2017 görs en åldersbestämning av ensamkommande barn där Migrationsverket är osäker på barnets åldersuppgift. Detta försöker Rättsmedicinalverket göra genom mätning av knä- och handled samt tandröntgen. Samtidigt erkänner Migrationsverket på sin hemsida att det idag inte finns någon medicinsk metod som exakt kan fastställa en persons ålder.
Där informerar de också om att Barnombudsmannen har kritiserat ändringarna i asyllagen som ”barnfientliga” och står i bjärt kontrast mot de åtaganden Sverige har enligt barnkonventionen – en FN-konvention som S-MP-regeringen har lovat göra till svensk lag.
I regeringens chockdoktrin om minskad asylinvandring ingår också en större satsning på att jaga de som har ”gått under jorden” för att de efter avslag inte har ansett sig kunna återvända till hemlandet. Fler och fler sätts i förvar av polisen i väntan på utvisningsresor under tvång. Och än hårdare tag tycks vänta. Gränspolisen ser ett behov av fler förvarsplatser under överskådlig tid och uppmanar Migrationsverket att fördubbla dagens platser till 800. Ett första förvar norr om Gävle planeras till Östersund, Umeå eller Luleå.
Till ”återvändarresor” budgeteras 7 miljoner kronor varje år 2019-2021 från att legat på 2 miljoner 2018. Trots årets tvångsutvisningar till Afghanistan beskriver myndigheten återvändarverksamheten som relativt begränsad i år.
Tack vare de afghanska ungdomarnas imponerande kamp och opinionsbildning med strejk och demonstrationer fick de stöd hos många för det orimliga i att utvisa dem till ett osäkert krigshärjat land. Kampen ledde till framgång och delseger då regering och riksdag tog beslut om den ”nya gymnasielagen”. Kamp lönar sig!
Och fortsatt kamp behövs. En kamp som ska inspireras av kampen för flyktingamnesti 2005 då utvisning av apatiska barn illustrerade regeringens brutalitet och satte en massrörelse på fötter som till slut också vann amnesti för tusentals asylsökande. Regeringens, allianspartiernas och Sverigedemokraternas degradering av asylrätten har idag lett fram till att Migrationsverket är tillbaka till att utvisa barn med ”uppgivenhetssyndrom” till länder som tvivelaktigt påstås kunna erbjuda vård för detta sjukdomstillstånd som erfarenheten hos svensk vård paradoxalt nog bara hoppet om att få stanna kan bota.
