50 år efter Stonewallupproret – fortsätt kampen för hbtq+-rättigheter

av Anna Barnet, Socialist Alternative

För femtio år sedan äntrade den moderna hbtq+-rörelsen scenen. Massilskan mot repressionen av hbtq+-personer bubblade under ytan och exploderade i Stonewall Inn, en hbtq+-bar i Greenwich Village i New York. En rutinmässig polisräd den 28 juni 1969 eskalerades till ett fem dagar långt uppror på gatorna som skickade ekon om ”Gay Power” i hela världen.

Inspirerade av de stora skiftningarna som ägde rum i samhället på den tiden, med de svartas och kvinnors frigörelserörelser, representerade Stonewallupproret en vändpunkt för hbtq+-kampen i USA. Arbetare och unga borde ta inspiration från denna historia och applicera lärdomarna på kampen för hbtq+-rättigheter och mot Trump och resten av högern idag.
Valet av Trump och hans vicepresident Mike Pence – notoriskt anti allt som har med hbtq+ att göra – har inneburit ett allvarligt hot mot hbtq+-rättigheter. Trumps Hälso- och socialdepartement (HHS) hotade ifjol att snävt definiera kön baserat på kön tilldelat vid födseln, vilket i praktiken skulle legalisera och tolerera diskriminering mot transpersoner i alla avseenden. 
I maj annonserade HHS en regel som skulle tillåta sjukpersonal att vägra tjänster åt hbtq+-patienter, däribland livräddande vård, baserad på deras personliga tro. Denna åtgärd vore att kasta olja på elden i en redan förfärlig situa­tion. I 2015 års U.S. Transgender Survey svarade 23 procent att de inte går till en läkare vid behov av rädsla över att felbehandlas, och 33 procent för att de inte har råd med det.

Valet av Trump har också stärkt extremhögern, vilket har lett till en ökning av antalet hatbrott. Trumps höger- och antiarbetarpolitik drabbar hbtq+-personer oproportionerligt mycket, vilket förstärker förtrycket vi redan möter i samhället.
Trots dessa attacker och det förtryck som hbtq+-personer möter än idag har samhället gått långt i att acceptera hbtq+-jämlikhet. Denna skiftning var inget oundvikligt resultat, utan en direkt konsekvens av årtionden av motståndskamp. Dessa inspirerande kamper har influerat en hel generation av ungdomar som förkastar transfobi och homofobi på oemotsvarade nivåer och letar efter lösningar på det allt mer ojämlika samhället. 
Enormt stöd finns idag för att utöka hbtq+-rörelsens tidigare segrar och bygga en koordinerad landsomfattande rörelse för förbättrad Medicare for All [en allmän sjukvård för alla betald via skattemedel], hbtq+-­inkluderande prisvärda bostäder, och kamp mot diskriminering och trångsynthet i alla dess former. 

Till detta ska läggas att lärarnas #Red4Ed-strejker visade att rörelser är som starkast när de breddas för att nå och engagera de bredaste möjliga skikten. Lärare och skolpersonal gick ut i strejk för mer än deras egna löner och förmåner; de kämpade jämsides  med föräldrar och elever för bättre läroförhållanden. Det är ett skinande exempel för hbtq+-rörelsen på vilken makt som arbetarklassen har när vi enas och kämpar tillsammans. 
I juni är det Prideparader i nästan varje stad i USA, vilket tjänar som en viktig uppvisning i synlighet. Tyvärr är dessa evenemang nu dominerade av näringsliv och storbanker, som knuffar gräsrotsaktivism och politik åt sidan. Det betyder att näringslivets Demokraterna medverkar, trots att de inte visar någon verklig ledning i motståndet mot Trump eller kämpar för den politik som majoriteten av hbtq+-personer behöver.
Storbanker och företag, likt Wells Fargo och Walmart som hävdar att de stödjer oss, är de som också ger oss svältlöner, finansierar massfängslanden och förstör miljön. Hur kan vi lita på att dessa företag eller de politiker de stödjer ska representera oss?

Skiftande attityder allena är ingen garanti; i ett system riggat mot arbetarklassen behöver vi en stark, organiserad rörelse som är öppen för ett till fullo demokratiskt deltagande i syfte att vinna verkliga segrar. Vi behöver ta den starka beslutsamheten från Stonewall till kampen mot Trump och extremhögern.
Den slags rörelse som är nödvändig för att få Trump på fall och vinna framgångar för hbtq+-personer måste byggas nerifrån och upp, och baseras på solidaritet mellan alla arbetarklassens folk. Vår rörelse måste lita på vår kollektiva styrka, inte det cyniska ”stödet” från miljardärer eller deras köpta politiker. Vi behöver taktiker som massmöten, marscher, strejker och civil olydnad.
Hbtq+-rörelsen borde fira pride­månaden genom att organisera uttryckliga politiska massmöten för att bekämpa diskriminering och kräva allmän sjukvård för alla som inkluderar psykiatrisk vård, reproduktiv sjukvård och könskorrigerande vård. 
Vår rörelse bör nå ut till de fack som stödjer Medicare for All, särskilt sjukvårdsarbetare, och organisationer som kämpar för reproduktiv rättvisa i kampen för att försvara Roe vs Wade [ett domslut från 1973 då Högsta domstolen beslöt i fallet Roe mot Wade som etablerade att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv].
Facken borde också aktivt nå ut till hbtq+-organisationer och delta i kampen för lika rättigheter.

På 50-årsdagen av Stonewallupproret kan vi dra inspiration från dess deltagare som visade ett modigt förkastande av status quo. Genom att stå sida vid sida med rörelser för alla arbetare och förtryckta har vi makten att störta det nuvarande kapitalistiska systemet och bygga ett socialistiskt samhälle baserat på demokrati och mänskliga behov, där varje unik individ kan frodas fri från diskriminering och trångsynthet. En socialistisk värld är möjlig!