50 år sedan Roe mot Wade: hur ta abortkampen framåt?

av Anne Jin, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

Ett halvt sekel efter att Högsta domstolen avkunnade sin dom i rättsfallet Roe mot Wade, vilket säkrade rätten till abort i USA, är abort i praktiken förbjudet i 13 delstater. Detta som en följd av den högerkontrollerade Högsta domstolens beslut att riva upp Roe mot Wade i juni förra året.
På 50-årsdagen av den historiska domen, den 22 januari, kommer socialister att tillsammans med andra aktivister samlas för att staka ut en väg framåt i kampen för att återvinna rätten till abort i USA.

Liksom alla landvinningar för arbetarklassen och de fattiga var det inte som en följd av den härskande klassens välvilja som aborträtten säkrades 1973. Det var den omfattande kampen kvinnors rätt till sina egna kroppar och rädslan för att ett fortsatt nej till abort skulle resultera i explosiva motreaktioner som fick de styrande att backa.
Den feministiska rörelsen på 1960- och 70-talets utvecklades mot bakgrund av en social och politisk jäsning i landet och globalt. Jämsides med den feministiska kampen skakades USA av historiska mobiliseringar, som massrörelsen mot Vietnamkriget och de svarta aktivisternas militanta kamp i medborgarrättsrörelsen.
Sammanstötningar med kapitalistklassen över hela världen öppnade en ådra av radikala idéer och strategier för arbetande och förtryckta människor överallt, inklusive feminister i USA. Uppsvinget i kvinnorörelsen återspeglades i den snabba tillväxten av organisationer som National Organization for Women (NOW) och radikala grupper inspirerade av svarta, antikoloniala och socialistiska rörelser.

Ett batteri av militanta beslutsamma åtgärder växte fram ur denna samhällsrevolt och de vänstervindar som blåste. Stora demonstrationer, strejker och ockupationer blev de medel med vilken kampen för rätten till abort drevs framåt.
National Women’s Strike for Equality den 26 augusti 1970 samlades 100 000 kvinnor över hela landet som krävde fri abort, lika möjligheter till arbete och utbildning samt fri barnomsorg i vad som var den största kvinnofrigörelseprotesten i USA:s historia.
Aktivister och arbetarkvinnor vann slutligen en stor seger 1973 när Högsta domstolen tog sitt beslut i Roe mot Wade. NOW och andra grupper för reproduktiva rättigheter hade också tagit abortfrågan till domstolen.
Även om Roe var betydelsefullt var det inte på något sätt en heltäckande framgång. Beslutet skyddade en gravid persons rätt att avbryta graviditeten endast under den första trimestern och gjorde ingenting för att skapa förutsättningar för att alla kvinnor skulle få tillgång till abort och god abortvård.
Det folkliga kravet på gratis barnomsorg förverkligades aldrig, eftersom rörelsens ledare misslyckades med att ta kampen framåt efter att president Nixon hade lagt in sitt veto mot Comprehensive Child Development Act (för offentlig finansierad barnomsorg i USA) 1971.

Även om Högsta domstolens beslut 1973 innebar att rätten till abort ansågs vara en konstitutionell rättighet och att det inte var förenligt med USA:s grundlagar att göra den olaglig förblev aborträtten begränsad.
Det fanns fortfarande ett behov av att trappa upp kampen för att vinna fri, säker och laglig tillgång till abort för alla, liksom andra kritiska krav som den radikala flygeln av rörelsen ställde, som barnomsorg i offentlig regi.
Varje framgång som kampen vinner tenderar så länge kapitalismen består att bli tillfällig och följas av nya attacker från högern och de styrande. Sedan 1973 har den kvinnofientliga högern i USA ständigt försökt urholka och upphäva aborträtten.
I avsaknad av en kämpande, beslutsam kvinnorörelse som har kunnat organisera ett massförsvar av reproduktiva rättigheter kunde samtidigt olika NGO:s (ickestatliga organisationer) och Demokraterna hävda att de var kvinnokampens företrädare och ledare. Det i sin tur gjorde det till sist möjligt för högern att riva upp Roe mot Wade.
Men det betyder inte att högern har vunnit en oåterkallelig seger och att kampen för rätten till abort i USA är för evigt förlorad.
Upphävandet av Roe mot Wade är ett hårt slag mot miljontals fattiga och arbetande kvinnor som utöver de redan oöverkomliga kostnaderna nu ställs inför ännu fler juridiska hinder.
Trots bakslaget finns det dock fast grund i samhället för en kamp för att inte endast återvinna de rättigheter som Roe mot Wade innebar, utan även vinna ytterligare segrar.

En opinionsundersökning från september 2022 visade att en betydande majoritet av USA:s befolkning anser att upphävandet av Roe mot Wade utgjorde en allvarlig attack på kvinnors rättigheter och en tredjedel i samma undersökning ansåg att aborträtten var mellanårsvalens viktigaste fråga.
Även i en rad delstater som styrs av Republikanerna finns det en majoritet för rätten till abort, och resultaten i de folkomröstningar som har hållits sedan Högsta domstolens beslut i juni förra året bekräftar det stöd som finns. I exempelvis Kansas i augusti 2022 var det rekordmånga som gick och röstade som såg till att stoppa ett förslag om att förbjuda abort i delstaten. Tre månader senare röstade en majoritet i Kalifornien, Kentucky, Michigan, Montana och Vermont för att behålla aborträtten.
Resultaten i dessa omröstningar utgör en skarp replik till Högsta domstolen odemokratiska beslut. Dessa resultat, liksom den historiska folkomröstningen på Irland 2018, ger besked om den enorma klyfta i fråga om intressen som finns mellan kapitalistiska statliga institutioner och massorna.

Under ledning av Socialist Alternatives kommunfullmäktigeledamot Kshama Sawant segrade en kampanj som gjorde Seattle till USA:s första fristad för aborträtt efter att Roe mot Wade hade rivits upp. Feminister i Madison, Wisconsin organiserade, med Socialist Alternative i spetsen, en gräsrotskampanj som med hjälp av walk-outs, protester, demonstrationer och sittstrejker satte press på Dane County att ge skydd till de som söker abort.
Vanliga människors rädsla för ytterligare attacker från högern mot kroppslig autonomi gav Demokraterna en seger i mellanårsvalen i november. Men mindre än en vecka efter mellanårsvalen backade president Biden från sitt löfte om att kodifiera (göra till lag) Roe mot Wade, trots att viljan till att försvara aborträtten låg bakom Demokraternas seger.

För 50 år sedan övervann den amerikanska feministiska rörelsen till synes oöverstigliga hinder för att vinna beslutet om Roe mot Wade. Det krävdes år av gräsrotsorganisering med miljontals människor från arbetarklassen och förtryckta människor för att tippa över vågskålen mot en konservativ högsta domstol, Nixonadministrationen och samhällets kvinnohat.
Arbetare och ungdomar från alla hörn av landet förde diskussioner som gav plats åt strategiskt arbete, samordnade aktioner och upptrappning med tydliga krav. De som sökte en framtid för kvinnors frigörelse gick samman för att bekämpa det i grunden ruttna politiska etablissemanget – och vann.
För att bekämpa de intensifierade angreppen på kvinnor och för att återta och utvidga det skydd som Roe ger behöver vi bygga upp nya kvinnoorganisationer som är oberoende av det korporativa tvåpartisystemet och som otvetydigt kommer att gå i krig mot alla former av förtryck.
Dessa organisationer kommer att behöva ställa djärva krav på reproduktiva rättigheter som går längre än 1960- och 70-talets krav och bortom Demokraternas ryggradslösa ursäkter.

50 ÅR EFTER ROE BEHÖVER VI (FORTFARANDE):
• Laglig rätt till fri och säker abort.
• Kostnadsfri barnomsorg i offentlig regi.
• Medicare för alla med full täckning för reproduktiv och könsbekräftande vård.
• Bostad till alla.
• En kostnadsfri, likvärdig skola i offentlig regi.