500 000 hemlösa i USA

av Ella Rapp, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

I USA, världens rikaste land, är över 500 000 människor hemlösa. Svarta amerikaner, som utgör en av de mest förtryckta grupperna av arbetare och fattiga, utgör drygt en tredjedel av de hemlösa, trots att de bara utgör 12 procent av landets totala befolkning.

I New York City, landets rikaste stad och ett av de dyraste att bo i, lever nästan 70 000 människor på gatan eller i härbärgen, inklusive över 20 000 barn. I New York har genomsnittshyran för en lägenhet med ett sovrum ökat med cirka 20 procent under de senaste tre åren. Hyran ligger nu på 4 000 dollar i månaden, vilket är omkring 1 200 dollar mer än vad stadens invånare i snitt tjänar.
Medan låga löner och ökade hyror fyller miljardärernas och hyresvärdarnas fickor tvingas vi ständigt kämpa för att klara alla räkningar och behålla bostaden.

Den härskande klassens ”svar” på hemlösheten, som de har skapat, stavas brutalitet och att fattigdom blir ett brott. I Austin, Texas har hemlöshet lagts till listan över förseelser som kan ge fängelse.
Problemet med utbredd hemlöshet hör också ihop med den psykiska ohälsokrisen i USA. Psykiatrisk vård är knapp och otillgänglig, och symptomen på många psykiska sjukdomar, som depression och schizofreni, gör det extremt svårt att möta arbetslivets pressande krav på att behålla ett jobb eller tjäna tillräckligt med pengar för att betala hyran.
Den härskande klassen respons på ökad psykisk ohälsa är att skära ned på den psykiatriska vården och även stänga behandlingshem, särskilt de som var tillgängliga för fattiga, och istället sätta allvarligt psykiskt sjuka i fängelse. Detta har pågått i årtionden, men till följd av den förvärrade sociala krisen under senare år har det blivit allt värre.
I New York har exempelvis de styrande beslutat att de psykiskt sjuka som bor på gatorna ska institutionaliseras med tvång.

Den kraftigt underfinansierade offentliga psykiatriska vården i New York kommer inte att vara något annat än ett tillfälligt skydd för dem som kämpar med psykiska sjukdomar och hemlöshet, särskilt om de inte frivilligt valde att få behandling i första hand. Det kommer utan tvekan att sluta med att människor är tillbaka på gatorna och sannolikt i det straffrättsliga systemet.
Hemlöshet och dess relaterade problem, som kriminalitet, drogmissbruk och våld, är verkliga sociala problem överallt i samhället Ingen vill känna att de själva eller deras nära och kära är i fara när man rör sig ute eller använder sig av kollektivtrafiken.
Den genomsnittlige invånaren i New York tjänar omkring 34 000 dollar per år, medan de största hyresvärdarna och byggherrarna i staden tillsammans sitter på tillgångar som värderas till 20 miljarder dollar. Stadens borgmästare Eric Adams, från Demokraterna, påstår att ”vi kan leva utan bibliotek och skolor”, men sitter själv på en förmögenhet på mellan 5 till 10 miljoner dollar.
Han påstår också att staden inte har råd med sociala förbättringar och bostäder till hemlösa, samtidigt som det vimlar av tomma kontorslokaler på Manhattan.

Individuella lösningar som att ”vara snällare” mot de hemlösa och ge en slant då och då är ingen väg till förändring. Även om det naturligtvis inte skadar att ge bort några dollar eller lite mat när vi kan har arbetarklassen helt enkelt inte det välstånd, inte ens kollektivt, som krävs för att åtgärda denna situation som har orsakats av företagens ohämmade girighet och politiker som inte gör något motstånd mot den.
Det enda sättet att verkligen ta itu med hemlösheten, och fattigdomen i stort, är att ta kamp för genomgripande förändringar samt för att skapa ett nytt parti som ger arbetarna och de fattiga en politisk röst.
Genom vårt fullmäktigekontor i Seattle har Kshama Sawant och Socialist Alternative vunnit viktiga segrar för hyresgäster, bland annat ett tak på 10 dollar för försenade hyresavgifter, rätt till juridisk rådgivning i bostadsdomstolen och miljontals dollar i skatt på Amazons vinster som ska gå till bygget av nya och billigare bostäder.
Det är den typ av reformer som tar upp våra mest omedelbara problem, både för de hemlösa och arbetare som bor i städer som alltmer påverkas av denna fråga.
Segrar som dessa, liksom vårt mål att få till stånd en social bostadspolitik baserad på behov, kan bara nås genom en enad kamp på arbetsplatser, på gatorna och genom att vi tar oss an uppgiften att vinna en oberoende politisk representation i maktens korridorer.