Runt 6 000 personer deltog på lördagen i demonstrationen mot Davis Cup-matchen mot Israel i Malmö. Oroligheter utbröt, men det stora flertalet av demonstranterna deltog aktivt för att bua ut och agera mot de våldsverkande demonstranterna.Flera tal hölls till en början på samlingspunkten på Stortorget, däribland av Lars Ohly, Per Gahrton och Dror Feiler.
En och en halv timme efter samlingen, kl 12.30, började marschen mot arenaområdet med talkörer som ”Jalla, jalla – muren ska falla!” och ”Nummer ett bland terrorister, Israels försvarsminister”.
Väl vid slutpunkten sprang runt 200 personer i det svarta blocket ut ur demonstrationståget och attackerade bepansrade polisbussar med stenblock, fyrverkeripjäser, sparkar och slag.
Flera demonstranter försökte att ingripa mot de som genomförde attacken, men blev själva angripna med slag och sparkar.
Den överväldigande fredliga majoriteten av demonstranterna som stod framför scenen riskerade att bli måltavla för polisattacker när de våldsamma utbrytarna sprang in i demonstrationen igen.
Detta orsakade kaos, men med ett snabbt och beslutsamt handlande ingrep medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och andra för att blockera vägen för polisens anstormning.
Demonstranter och arrangörernas funktionärer, som höll ställningarna i ytterligare en timme, blev måltavlor för hemmagjorda bomber som militanta autonoma kastade mot polisen.
Under dagen rapporteras om 91 omhändertagna och 9 gripna.
Massmedias rapportering efteråt var den väntade med tanke på vad man skrivit innan – man skrev enbart om kaos och kravaller och ytterst lite om den massiva demonstrationen.
Det var en fortsättning på den enorma hets- och skrämselkampanj som högerpolitiker, polis och media bedrev innan protesterna i syfte att avskräcka människor från att demonstrera.
Flera av polisens talespersoner erkände dock i efterhand att arrangörernas vakter i viss mån lyckats lugna de våldsamma demonstranterna och förhindrat konfrontationer mellan demonstranter och polis.
Detta kan tillskrivas många av demonstranterna som höll fast vid att demonstrationen var en protest mot Israels krig, inte ett tillfälle att orsaka onödiga bråk. Med hjälp av armkrokskedjor lyckades vi hålla isär de våldsamma demonstranterna och polisen.
Den våldverkande delen av den autonoma rörelsen måste starkt kritiseras.
Deras agerande blev ett slag mot Stoppa Matchen-protesterna, som etablissemanget kommer att använda mot andra demonstrationer.
Att försöka stoppa matchen genom att vandalisera polisbilar var dömt att misslyckas. Bara en massblockad hade kunnat stoppa matchen och trycka tillbaka polisen.
En del av våldsverkarna var förortsungdomar. Att de uttryckte sitt hat mot polisen i form av fysiska attacker kan till stor del tillskrivas den rasism som frodas inom poliskåren.
Några dagar innan demonstrationens skrevs det att nazister skulle delta i demonstrationen. Detta var ytter- ligare ett sätt att försöka brännmärka. Men inga nazister syntes till i Malmö i lördags.
Ammar Khorshed
