Fackförbunden i 6F (Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas förbund, Målarna och Seko) föreslår att inflationen besvaras med ett krisavtal som ger lika höjda löner för alla. Ett avtal som skulle ge höjd lön i kronor istället för dagens procent skulle gynna de lägst betalda mer. Nu krävs kamp underifrån för höjda löner.
RAYMOND STOKKI
Den skenande inflationen gör sig ständigt påmind för vanligt folk och det tar LO-förbunden inom 6F fasta på. Det är Byggnads, Seko, Målarna, Fastighets och Elektrikerna som i en debattartikel, i Svenska Dagbladet, lägger fram förslaget om ett krisavtal för arbetare. Facken menar att arbetare måste få upp lönerna för att inte krascha samhället. Med stigande inflation riskerar folk att inte kunna betala hyror och konsumtionen kommer att drastiskt minska. Facken pekar dels på hur företag börjat med ”smygflation”, ett uttryck för att företagen börjar höja priser utan att egentligen behöva detta. 6F pekar även klockrent ut hur chefer och VD:ar får höja sina redan feta löner med tvåsiffriga procentsatser, samtidigt som arbetare får någon enstaka procent som dessutom innebär att ju lägre lön du har desto mindre får du i höjning.
Byggnads ordförande kallar, enligt tidningen Arbetet, förslaget för ”ett rättviseavtal”. Och debattartikeln talar om att medlemmar nu kräver höjda löner som en kompensation för minskad köpkraft. Under hela pandemin fick arbetarna ta ansvar för samhället, enligt debattartikeln, och nu avkrävs de samma ansvar när topparna i näringslivet ständigt höjer sina löner. Krisavtalet skiljer sig från det avtal som industrifacken slöt med näringslivet vid den förra kapitalistiska krisen. Då skulle arbetarna skydda företagens vinster genom att tillfälligt gå ner i arbetstid och därmed även lön. Nu erkänner facken att det finns pengar att hämta ur företagens profiter.
Förslaget säger att krisavtalet ska gälla i ett år. Löneökningen ska baseras på en genomsnittlig lön, som är 37 199 kronor i månaden. Ännu är löneökningar inte förhandlade om, men en höjning på 5 procent skulle innebära 1 855 kronor för alla anställda. För alla de som har svårigheter att få pengarna att räcka till både hyra och mat är en höjning med fem procent för låg. Att lägga sig på 10 procent hade kunnat göra större skillnad, men kraven kräver kraft underifrån.
”Näringslivet” ser sitt övertag i och med en ekonomisk kris. Redan från början av kriget i Ukraina har kapitalet skyllt på detta som orsak till instabiliteten i svensk ekonomi. Innan dess så var det pandemin som var ”orsak”. Problemet är inbyggda motsättningar och att ett system som bygger på vinster istället för verkliga behov är dömt att fela. Därtill har vi nu den mest högerinriktade regeringen som kommer att fortsätta att göra tillvaron bättre för de rikaste och sämre för de fattigaste.
För att facken ska kunna få igenom sina krav krävs dels en enighet, frågan ska till exempel ut till i övriga LO-förbund. Men viktigast är att mobilisera medlemmarna och arbetare som inte är anslutna.
Det kommer att krävas en rejäl strid för att lyckas pressa tillbaka högern och näringslivet. Möjligen kan dagens byråkratiska fack protestera mot den nya regeringens politik som enbart går de rikaste till mötes, eller när SD:s marionetter genomför den blåbruna antifackliga politiken. Men för att verkligen få igenom ett krisavtal som gynnar arbetare och låginkomsttagare så krävs det kamp underifrån, från alla på golvet.■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.