8 mars: Internationell massvåg av kamp

av Elin Gauffin

Den internationella kvinnodagen 2019 blev återigen en dag av kamp runt om i världen. Det är svårt att få en överblick över alla protester. I vissa länder har rörelsen gått tillbaka något, nya länder har kommit till och i några var det större än någonsin. I Spanien var den feministiska strejken överväldigande, ännu större än de två senaste åren.

Spanien
Fackföreningen UGT uppger att sex miljoner lämnade sina jobb för åtminstone två timmars strejk. Det är en fackförening som har försökt hålla tillbaka kampen, men som tvingades utlysa tvåtimmarstrejken tillsammans med det andra stora facket CCOO. Andra radikalare fack som CGT, Cobas, och CNT har drivit på för en 24 timmars strejk och de uppger att sju miljoner arbetare deltog i den feministiska strejken.
Mer än 2,5 miljoner elever och studenter deltog i skolstrejken som pågick hela dagen. Lärarfackens federation uppskattade att mer än 80 procent av studenterna på universitet strejkade. 61 procent av gymnasieeleverna och 42 procent av grundskoleelverna lämnade skolorna. Det socialistiska elevfacket Sindicato de Estudiantes och den socialistiska feministiska plattformen Libres y Combativas gläds åt att 350 000 unga samlades på deras uppmaning på gatorna hela dagen. Det var i alla städer. Tusentals, tiotusentals och även över hundratusen (i Barcelona och Madrid).
På kvällen blev demonstrationerna med gamla och unga gemensamt ännu större, på över 500 platser i de spanska staterna. Demonstrationerna i Madrid, 350 000, och Barcelona, 200 000, var även de större än förra året. 

Att Spanien har fått en socialdemokratisk PSOE-regering har på inget sätt mildrat kampen. Om PSOE trodde att det skulle gå så lätt att mildra kampen som att tillsätta fler kvinnliga ministrar misstog de sig fatalt. ”Vi har 1 000 skäl” var en av huvudparollerna i Spanien den 8 mars, alltså 1 000 skäl att demonstrera. 
Ett viktigt krav för de unga är en ny läroplan som gör upp med stereotypa, religiöst färgade könsrollerna. Andra frågor är kamp mot prostitutionen som göds av regeringens nedskärningar. Det är val i Spanien den 28 april och det växande högerextrema partiet Vox har återväckt frågor och fått stöd inom högern i moderatpartiet PP, frågor som alla trodde var vunna. Högern planerar attacker på aborträtten och ett upprivande av lagen mot våld i hemmet, men uppenbarligen accepteras inte detta av miljonerna på gatan. 

Norge
Även i vårt grannland var 8 mars större än någonsin tack vare den nya regeringens planer på att attackera aborträtten. I Oslo gick 14 000 i demonstrationståget som växte till 20 000 på Youngstorget. Det innebar att demonstrationen var större än höjdpunkten 2014, men även än under toppen av 70-taletskvinnorörelse, 1975 som kallas för ”kvinnoåret”. 
Albert Andersen Øydvin berättar att det är de gamla kvinnoorganisationerna som Kvinnofronten som arrangerade, men att det var väldigt många ungdomar ute och demonstrerade och väldigt mycket energi. Det gavs inget tydligt besked på hur kampen ska tas vidare, men det måste den göra då regeringen kommer försöka få igenom abortinskränkningen i stortinget.

Tyskland och Belgien
Här har kvinnokampen växt stegvist de senaste åren; 8 mars har inte varit en så stor dag tidigare. I Tyskland fanns en rörelse för feministisk strejk. Det blev inte fråga om några större strejker, men trycket underifrån gjorde i alla fall att staden Berlin utlyste en röd dag (ledighet) och 20 000 deltog på den största 8 marsdemonstrationen på länge. Runt om i Tyskland demonstrerade cirka 50 000.
Även i Belgien har rörelsen för en feministisk strejk växt och tagits upp av några officiella fackföreningar. Den 8 mars deltog 10 000 i demonstrationen i Bryssel. Den socialistiska feministiska organisationen ROSA stod för det största och mest livfulla blocket med 500 deltagare. I Gent organiserade ROSA en demonstration med 800. Fackföreningarna CNE, CGSP och några till lokala fack organiserade mindre symboliska strejkaktioner. CNE appellerade bara för strejk för kvinnor (det hade blivit större och bättre om de hade byggt för en strejk för alla), medan de andra fackföreningarna hade aktioner för både män och kvinnor med kravet på 14 euro i minimilön främst.

Italien
Alla så kallade gräsrotsfack i Italien följde uppmaningen från kvinnorörelsen Non Una Di Meno att mobilisera till strejk. Arbetare gick ut i strejk i hundratals privata arbetsplatser över hela landet, men framför allt inom transportsektorn, i offentliga sektorn och på skolorna. I exempelvis Bologna stod hälften av stadens bussar stilla. 
På kvällen samlades hundratusentals kvinnor, transpersoner och män i alla större och mindre städer mot könsrelaterat våld, mot osäkra anställningar och mot regeringens rasistiska och antifeministiska politik. Främsta ilskan riktade sig mot premiärministern Salvini.
Resistenze Internazionali, CWI i Italien, rapporterar att strejkerna och demonstrationerna var både bättre organiserade och mer spridda än de två tidigare åren.

Irland
ROSA och Socialist Party (CWI Irland) hade kampanjat för att rörelsen med abortsegern förra året, spontana demonstrationer mot sexistiska domar och sjuksköterskestrejken skulle tas vidare till arbetsnedläggelse på 8 mars. Nu var det bara en fackförening, Unite, som stödde uppmaningen – men de mobiliserade inte för den. Därför blev det mer strejker av symbolisk karaktär på några skolor och universitet. I Dublin organiserade ROSA en entimmesblockad av den största bron i stan, vilket fick bra spridning i media.

Turkiet och Algeriet
Bilderna från Istanbul ser lika mäktiga ut som förra året med tiotusentals eller fler på gatorna, likväl som i Diyarbakir och Ankara. Rörelsen mot det dödliga våldet mot kvinnor har pågått under flera år, provocerade av det kvinnohat som Erdoğans regering matar. ”Feministisk revolt mot manligt våld och fattigdom” samt ”Jag föddes fri och jag ska leva fri” var några av slagorden.
Att demonstrationerna kan bli så stora är imponerande med tanke på de strikta lagarna som begränsar yttrandefriheten. I Istanbul attackerades kvinnorna brutalt av polis med hundar och tårgas. 
Stora demonstrationer ägde även rum i Algeriet. Detta är nytt. Kvinnor har de senaste månaderna spelat en allt större roll i rörelsen mot president Abdelaziz Bouteflika som gammal och sjuk försöker klamra sig fast vid makten. 8 marsdemonstrationerna i Algeriet krävde frihet, demokrati, värdighet och ett slut på korruptionen. 

Latinamerika
Den starkaste kvinnorörelsen de senaste åren är i Latinamerika där kampen hela tiden kastas tillbaka av nya bakslag, tar fart till massiv attack och vinner nya segrar. Rörelsen mot det dödliga våldet i Mexiko har varit på uppgång de senaste månaderna och var stor även den 8 mars. 
I Uruguay var det inte lika stort som de senaste åren eftersom fackföreningarna inte organiserade strejken. Ändå deltog 50 000 i demonstrationen i Montevideo. Kvinnorörelsen har vunnit juridiska förbättringar den senaste tiden. Huvudparollen var nu riktad mot fascismen och attackerna från högern över hela kontinenten.
Den största nykomlingen vad gäller masskamp den 8 mars måste vara Chile. Enligt CNN ringlade sig en 4 kilometer långt tåg genom Santiago på 190 000 deltagare, långt över arrangörernas förväntningar. 
Kvinnorörelsen mot våldet, Ni Una Menos, föddes i Argentina och även i år stannades delar av landet den 8 mars, liksom de två senaste åren. Demonstrationen i Buenos Aires var utlyst till kl 17, men folk kom redan vid lunch och det blev så många så att demonstrationen delades i flera olika masståg som ringlade sig fram genom staden.
I Brasilien har arbetar- och kvinnokampen attackerats av den växande högern och Bolsonaros chockerande valseger förra året – vilket i sin tur har besvarats med förnyad kamp. CWI:s sektion i Brasilien, LSR, rapporterar att tiotusentals demonstrerade 8 mars i stora städer så som São Paulo, Rio de Janeiro och Belo Horizonte. Huvudparollerna var mot Bolsonaro, mot pensionsreformen, mot våldet och till minne av Marielle Franco. Den 14 mars är det årsdagen av högerns mord på Marielle Franco som var en socialist, hbtq+-person och kämpe för tusentals.

Övriga världen
I många andra länder runt om i världen demonstrerades det i olika grad den 8 mars, så som i Indien, England & Wales, Serbien, Colombia, Hongkong, Kambodja, USA. Det nätverk som samordnat feministiska strejker tidigare uppgav enligt Feministiskt Perspektiv att det samordnades sådana aktioner i 46 länder i år. I Iran förekom många små, till och med enpersons, protester på gator av feminister som höll tal eller vågade dra tillbaka slöjan.
Kvinno- och arbetarrörelsen i världen visade sig stark den 8 mars, en dag som historiskt sett har haft en revolutionär betydelse. Den 8 mars lade en bra grund för fortsatt kamp resten av året.