80 år sedan atombomberna över Japan

Fördjupning: Kärnvapen

Fem artiklar på temat i Offensiv #1647:

1. 80 ÅR SEDAN ATOMBOMBERNA ÖVER JAPAN av Per Johansson
2. KAMPEN MOT DEN BLÅGULA BOMBEN av Per Johansson
3. KOREAKRIGET, VIETNAMKRIGET OCH KÄRNVAPENHOT av Anders Wemmert
4. DCA-AVTALET OCH KÄRNVAPEN av Anders Wemmert
5. DEN FARLIGASTE KAPPRUSTNINGEN I MÄNSKLIGHETENS HISTORIA av Per Olsson

Med illustrationer av Vilhelm Rosenström Domeij.

Del 1: 80 ÅR SEDAN ATOMBOMBERNA ÖVER JAPAN

Av Per Johansson

År 1942 drog USA igång det hemliga arbetet med att utveckla en atombomb. Det blev känt under namnet ”Manhattaprojektet”. År 1943 satsades det enorma resurser framför allt i Los Alamos i New Mexico. Den idag legendariske Robert Oppenheimer blev den vetenskapliga ledaren. Inga kostnader var för höga. Fysiker från USA, Storbritannien och Kanada anställdes samt även många fysiker från Europa, som tvingats fly nazismen på grund av sin judiska härkomst. 

Drivkraften för att utveckla atombomben var oron för att Hitlertyskland skulle hinna först med att utveckla detta fruktansvärda vapen. Fysikern Albert Einstein hade redan 1939 varnat USA:s president för den risken. Snart  hade Manhattanprojektet fått ett eget liv och år 1945 var 120 000 personer anställda.

Oron för att Hitlertyskland skulle hinna före handlade rent konkret om fysikern Werner Heisenberg. En tysk fysiker som fått nobelpris 1932.

Oron över vad Hitlertyskland skulle kunna utveckla var förstås befogad. USA:s underrättelsetjänst lade därför ned resurser på att försöka ta reda på vad Heisenberg visste och hur långt de hunnit. Deras underrättelsearbete visade att Tyskland och Heisenberg inte alls var i närheten av att utveckla en bomb, och dessutom verkade de vara på fel spår rent tekniskt.

USA:s underrättelsetjänst valde dock att dölja detta faktum, av rädsla för att det skulle minska motivationen hos de som var engagerade i Manhattanprojektet. 

I maj 1945 kapitulerade till slut Hitlertyskland efter framför allt den sovjetiska röda arméns frammarsch från öster samt USA:s och Storbritanniens frammarsch från väster. Det akuta hotet från atombomben skulle därmed kunna vara avblåst. Men atombombsprojektet fortsatte.

Den 16 juli 1945 utfördes till slut det första kärnvapenprovet och blev då kulmen på Manhattanprojektet. Robert Oppenheimer som brukar benämnas som atombombens fader kommenterade provsprängningen: – Vi visste att världen inte längre skulle vara sig lik. Några människor skrattade, några grät, de flesta var tysta.

Atombombsprovet hade utförts med en viss brådska. USA:s regering ville kunna ha den klar innan Potsdamkonferensen som hölls den 17 juli–2 augusti 1945 då ledarna för Sovjet, USA och Storbritannien träffades för att dra upp nya planer. USA kunde nu antyda inför Stalin att de hade ett nytt kraftfullt vapen.

Planen var nu att använda atombomben mot Japan. Hur var då situationen under kriget mot Japan i juli-augusti 1945? 

Historikern Christer Bergström beskriver: ”Japan hade vid det laget blivit fullkomligt krossat av den oerhört överlägsna amerikanska krigsmakten. Flottan var utslagen och när alla oljeleveranser blev permanent stoppade i april 1945, var det bara en tidsfråga innan Japan skulle kollapsa. USA:s flotta hade under tiden lagt sig i havet utanför det japanska hemlandet. Varje dag, varje natt hemsöktes Japan av amerikanska B-29 ’superfortress’-bombare som nästan ostört kunde lägga de japanska stortsäderna i aska och ruiner.”

Armador av bombplan hade systematiskt bombat japanska städer med napalmbomber. I Tokyo dödades  hela 100 000 människor i de eldstormar som följde brandbombningarna i en stad byggd mest med trähus. Japan hade vid den tiden inte längre något flyg som fungerade. I fallet Tokyo innebar det alltså fler dödsoffer än atombombningen av Hiroshima. Mellan 60-70 städer utplånades på detta sätt under 1945. Att Hiroshima valdes ut som mål för atombomben var för att det var en av få städer som ännu inte hade bombats sönder.

Japan hade försökt kapitulera under en lång tid. USA gick dock inte med på deras krav. Den japanska krigsmakten ville bland annat ha kvar de japanska huvudöarna samt att kejsaren skulle sitta kvar. USA sade nej och krävde en villkorslös kapitulation.

Bombningen av Hiroshima skedde den 6 augusti och 90 000 människor, i huvudsak civila, dog direkt. Den 9 augusti bombades Nagasaki med 70 000 döda. I båda fallen civila offer utan militär betydelse. Ytterligare dödsfall skulle tillkomma i efterhand på grund av följdsjukdomar orsakade av strålning och radioaktivitet. För den reaktionära japanska militärledningen var det bara ytterligare två civila städer som utplånades av USA:s imperialism. 

I USA:s historieskrivning var atombomberna nödvändiga för att få Japan att kapitulera. Inget kan vara längre från sanningen. Det var inte utplånandet av civila städer som fällde avgörandet. Krig avgörs av militära nederlag. Japans ledare hade framför allt betraktat fortsatt fred med Sovjet som avgörande för möjligheten till att föra krig mot USA. Krigsministern Korechika Anami drev även efter Hiroshima på för att kriget skulle fortsätta. 

Mer avgörande än USA:s atombombningar blev därför det som hände vid midnatt den 9 augusti, då Sovjet till slut bröt den neutralitetspakt de haft med Japan sedan 1941.

Attacken har kallats operation ”augustistormen”: Den sovjetiska armén gjorde en massiv överraskningsattack på Japans stora armé på fastlandet i Manchuriet. Attacken resulterade i att 80 000 japanska soldater dödades. Ytterligare 600 000 togs tillfånga. Detta var Japans största militära nederlag under hela kriget. 

Det är viktigt att påpeka att vi inte är anhängare av den stalinistiska röda armén. Kriget i Manchuriet innebar övergrepp på civilbefolkningen från både Röda armén och japanska soldater. Men till skillnad från atombomberna hade den attacken militära mål.

Den 15 augusti kapitulerade till slut Japan. Kapitulationen berodde på Sovjetunionens inträde i kriget samt på att USA till slut beslöt att skydda kejsaren. Flera höga generaler i USA hade varit emot insättandet av atombomben mot Japan. Däribland Dwight Eisenhower. 

Även ”atombombens fader” Robert Oppenheimer kom tidigt att bli tveksam till vad han varit med om att skapa. Han citerade den hinduiska skriften Bagavad-ghita: ”Jag har blivit döden. En förstörare av världar.”

Snart insåg alla att en ny epok hade inträtt. Bomberna över de civila städerna Hiroshima och Nagasaki hade inte militär betydelse, utan var en politisk uppvisning. USA-imperialismen kunde nu visa omvärlden att de utvecklat historiens kraftfullaste vapen.

Atombomberna brukar ses som de sista slaget under andra världskriget, men samtidigt det första slaget i kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjet.

De stora supermakterna skaffade snabbt kärnvapen i en omfattning tillräcklig för att förinta hela mänskligheten.

Nobels fredspris tilldelas ibland personer av till synes obegripliga skäl. Nu senast, 2024, tilldelades det dock en välförtjänt pristagare. Den japanska gräsrotsrörelsen Nihon Hidanko. Föreningen bildades 1956. Det är en organisation med överlevare från Hiroshima och Nagasaki samt offer från kärnvapentester i Stilla havet.

Ingen kan förbli oberörd när man hör en av medlemmarnas vittnesmål från Hiroshima. Setsuko Thurlow var 13 år när atombomben släpptes över Hiroshima:

– Jag minns fortfarande tydligt den morgonen. Klockan 08.15 såg jag en bländande blåvit blixt från fönstret. Jag minns att jag hade känslan av att sväva i luften. När jag återfick medvetandet i tystnaden och mörkret fann jag mig själv fastklämd av den ihoprasade byggnaden. Jag började höra mina klasskamraters svaga rop: ”Mamma, hjälp mig. Gud hjälp mig.”■