foto: Bundesarchiv
Låt det aldrig ske igen.
”Vilda judepogromer över hela Tyskland. Münchens judar jagas som djur”, rapporterade den svenska dagstidningen Social-Demokraten den 11 november år 1938. Fredag denna vecka är det 80 år sedan.
Novemberpogromen (i Sverige mest känd som ”Kristallnatten”) innebar att vägen till Förintelsen hade inletts. Hundratals judar dödades och 26 000 judiska män greps och fördes till koncentrationsläger.
Vilka är lärdomarna för idag?
1/ Hotet från rasism och nazism måste tas på allvar. Pogromen den 9 november kom inte som en blixt från klar himmel. Hitler och nazisterna utpekade redan på 1920-talet judarna som parasiter och mindervärdiga. Under året fram till den 9 november 1938 trappades våldet upp, genom en ”arisering”, där judar tvingades bort från arbete, bostäder och egendom.
2018 finns det ännu inga våldsrörelser av samma kaliber som nazisternas SS eller SA, som stod under Goebbels befäl. Men här finns en allt öppnare rasism uppifrån, från regeringschefer som Orbán i Ungern och Trump i USA. De senaste veckornas våldsdåd i USA – dödsskjutningen i en synagoga, brevbomberna – har utförts av Trumpanhängare.
2/ Att stoppa rasism och nazism är arbetarrörelsens och demokratiska gräsrotskampanjers uppgift.
Nazismen kom till makten med stöd av den tyska storindustrin, för att en gång för alla krossa arbetarorganisationer och för att ta revansch på den ryska revolutionen. På köpet följde nazisternas antisemitism och antiziganism (riktad mot romer) av en liknande syn på hbtq+-personer och funktionshindrade.
Den starka tyska arbetarrörelsen – socialdemokraterna SPD, kommunistpartiet KPD och fackföreningarna – hade kunnat stoppa nazisterna innan maktövertagandet med en kämpande enhetsfront. Men SPD satte sin tillit till polisen och KPD såg SPD som ett större hot än nazisterna.
2018 finns det en stor potential för kamp mot rasism och nazism. Både i Kärrtorp 2013 och i Göteborg 2017 samlades 20 000 människor mot nazisthotet. Nazistmarscher under 2018 har isolerats och ställts in.
Det som nu behövs är en stark och demokratisk antirasistisk rörelse, med lokala nätverk och kommittéer. Särskilt viktigt är att fackföreningarna deltar aktivt, som i demonstrationen i Stockholm på hösten 2016 och i Göteborg ifjol. Hotet från nazism och rasism är mycket allvarligt, men SD, NMR och så vidare är bara skuggor av nazisterna 1938. Vänstern och arbetarrörelsen är försvagad, men intakt och potentiellt mycket stark.
3/ Högern anpassar sig till rasism och nazism. I Sverige 1938 skrev exempelvis Göteborgs-Posten att judarnas ”framfart” hade lagt ”grunden för ett judehat”. Andra politiker och dagstidningar tog ännu tydligare ställning för antisemitismen.
Partier och ledarsidor – även socialdemokrater – argumenterade också mot att driva aktiva protester och kampanjer efter pogromen. I Tyskland hade de borgerliga partierna flera år tidigare upplöst sig själva och underordnat sig nazisterna.
2018 har SD och motsvarande partier i Europa fått ökat stöd i val och stärkt självförtroende av regeringarnas högerpolitik: otrygga jobb och löner, bostadskris, privatiseringar och nedskärningar i välfärden, ökade klyftor och försämrade pensioner. Trots att rasistpartierna står för samma politik lyckas de framställa sig som kritiker. De har fått extra skjuts av den stenhårda muren mot flyktingar, massutvisningar och skuldbeläggning.
En antirasistisk rörelse behöver därför också stå för en politik som bryter med nyliberalismen, försvarar rätten till asyl för de som har flytt från krig och terror, samt har ett program för bostäder, jobb och utbildning för alla.
Rasismen är en integrerad del av det kapitalistiska systemet, ett redskap för splittring och en dimridå för att dölja de verkliga förhållandena. Mot detta måste ett alternativ ställas; demokratisk socialism, ett samhälle utan rasism och förtryck.
