Regeringen värnar handelsrelationer – inte demokrati

av Per Olsson

”Utrikespolitiken kommer under mandatperioden att ha tre prioriteringar: främjandet av demokrati, ett delat ansvar för fred och säkerhet och en aktiv diplomati”, sa utrikesminister Margot Wallström (S) när hon presenterade regeringens utrikespolitiska deklaration i riksdagen den 13 februari.

Talet skulle enligt utrikesministern bli startpunkten för en offensiv för demokratin. 

Kina omnämndes med en mening i talet och den fängslade svenske medborgaren Gui Minhai nämndes inte alls. Men utrikesministern bedyrade att ”arbetet med att hjälpa svenskar i nöd utomlands pågår dygnet runt, årets alla dagar”. 

Samma dag som talet hölls skrev Angela Gui i sin blogg om mötet på hotell Sheraton i Stockholm. 

Veckorna innan talet hade regeringen och utrikesministern slutit upp bakom USA:s och den inhemska högerns kuppförsök i Venezuela. I en intervju i radions Ekot den 3 februari sa utrikesministern att den svenska regeringen ser den självutnämnde Juan Guaidó som legitim interimspresident.

Den påstådda offensiven för demokratin kom av sig redan innan det officiella startskottet hade gått. Däremot lägger regeringen in en högre växel vad gäller exportoffensiven, som lanserades redan 2015 och som bär titeln ”Sveriges exportstrategi”. På hösten samma år kidnappades Gui Minhai av den kinesiska säkerhetstjänsten för att bli fånge i Kina.

Exportoffensiven eller exportstrategin riktades särskilt mot att vinna marknader i Kina, Saudi­arabien och andra diktaturer (regeringen använder inte begreppet diktatur, utan talar fegt om ”politisk ofrihet och andra problem”). 

Sedan exportstrategin lanserades har vapen sålts till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som bedriver ett krig mot Jemen. Även Filippinernas skjutgalne president Duterte kan se fram emot vapen från Sverige. 

Redan efter ett år (2016) kunde regeringen meddela att ”tätare samarbete inletts mellan Sverige och Kina”. Sedan dess har handeln med Kina ökat starkt och för regeringen är det handelsrelationer som räknas – inte demokrati. 

År 2017 ökade Sveriges export till Kina med hela 27 procent och med 10 procent (preliminär siffra) 2018. Kina är nu landets åttonde största exportmarknad. 

Kina investerar också allt mer i Sverige. Enligt en rapport från i somras har kinesiska företag investerat nära 33 miljarder kronor i Sverige under första halvåret 2018. Det är den högsta investeringssumman i hela Europa, kunde Göteborgs-Posten rapportera ifjol.

”Handel främjar dialog”, påstår regeringen och går ner på knä för diktaturen i Kina, vilket applåderas av andra diktaturkramare. Ett exempel är den hökaktiga arbetsgivarorganisationen Almega som år 2017 uttalade att ”glädjande var när regeringen för lite drygt två år sedan presenterade sin exportstrategi för Sverige”. 

Glädjande, för vem?