Beväpnade med kniv attackerade fyra nazister en fest i RFSL:s lokaler
i Kristianstad i helgen. De som genomförde attacken i Kristianstad är
aktiva i nsf, en av de grupper som ligger bakom nazistmarschen i Stockholm
den 6 juni. Tidigare i år attackerade maskerade nazister beväpnade
med batonger en socialistisk studiecirkel i Vimmerby. Ytterligare ett
nazistiskt överfall genomfördes mot en facklig protest arrangerad
av syndikalisterna utanför en butik i Skärholmen. Våld
mot homosexuella, socialister och fackligt aktiva, liksom mot invandrare
och flyktingar, är vad nazisternas verksamhet går ut på.
Detta är skälet till att det behövs kamp mot den planerade
nazistmarschen den 6 juni. Att vända ryggen till och hoppas att
nazismen försvinner har aldrig fungerat. Det som behövs är
en rörelse med masstöd, som kan isolera och därmed försvaga
nazisterna.
Går det att stoppa nazisterna? I Leipzig i Tyskland stoppades den
planerade nazistmarschen den 1 maj (se sid 8). Detta var möjligt
därför att fackföreningarna mobiliserade till motdemonstrationen.
Facken har ett särskilt ansvar, eftersom ett av nazismens huvudmål är
att krossa all facklig aktivitet och upprätta diktatur på arbetsplatserna.
De vill splittra arbetare genom att ställa ”svenskar” mot ”främlingar”.
I Sverige behövs att radikala fack försöker dra med sig
fler i antinazistiska mobiliseringar.
Även i Sverige har demonstrationer genomförts mot nazism i år.
I Vimmerby deltog 1 000 personer i demonstrationen efter överfallet
på socialistiska partiets studiecirkel. I Piteå demonstrerade
400 elever när Rättvisepartiet Socialisterna och Elevkampanjen
tog initiativ och samlade elevråden i en kampanj efter brandattentat
mot RFSL och flera överfall.
Antirasistiska kampanjer måste ha som mål att nå ut
till så många som möjligt och mobilisera till aktiviteter.
Men de måste också ge förklaringar. Hotet från
nazisterna, hur det uppstått och hur det kan stoppas är frågor
som behöver diskuteras på arbetsplatser och i skolor.
Den högerpolitik som drivs av socialdemokratin och vänsterpartiet
samt bristen på kamp just nu har både gett nazisterna viss
grogrund och gjort stora delar av vänstern modfälld. Afa (antifascistisk
aktion) får stor uppmärksamhet men kan på grund av sitt
hemlighetsmakeri och metoder inte vinna stöd från breda skikt
av arbetare och ungdomar. Nätverket mot rasism inbjuder till en ”promenad
mot nazism”, men vill inte att nätverkets organisationer ska
sälja tidningar, ha bokbord, samla in namn på protestlistor
eller ha banderoller där det står vilka organisationer som
deltar.
Detta bryter med traditionen från de stora antirasistiska demonstrationerna
på 1990-talet som samlade tusentals deltagare. Många organisationer
deltog och förde ut sina budskap, vilket är mer demokratiskt än
att en anonym demonstrationsledning bestämmer allt. Det är
gräsrotsorganisationer som med klassargument kan mobilisera – inte
sekterism, utslätning eller flirt med etablerade partier.
Årets försök till inskränkning är utan tvekan i första
hand riktad mot Rättvisepartiet Socialisterna, eftersom vi till
skillnad från andra fortfarande säljer vår tidning Offensiv,
har bokbord osv. Detta av det enkla skälet att vi anser att socialistiska
svar på rasismen bör komma så många som möjligt
till del: • så länge det kapitalistiska samhället
består kommer rasism och nazism att spridas. • gemensam kamp
för jobb och avtalsenliga löner är en viktig del av den
antirasistiska kampen. • etablissmangets mur mot flyktingar gynnar
rasismen.
Antinazism är inte förbehållen små grupper av aktivister eller f d aktivister. Vimmerby och Piteå visar att många vill ge stöd eller delta i demonstrationer mot rasism och nazism. Breda skikt förstår att nazisterna utgör ett hot, men vet inte vad de kan göra. Att ta vara på denna potential är alla antirasisters utmaning inför 6 juni.
