”Det här är dagen då världen stannade”, sa en student till mig på telefon från sitt universitet, måndagen den 15 maj. Klockan var tre på eftermiddagen och universitetet höll på att tömmas, många var rädda och nervösa. Strax innan hade hon blivit uppringd av sin far, som hört att man skjutit med kulspruta mot universitetet – ett falskt rykte.
Sådan var situationen över hela São Paulo i förra
veckan, då en rad attacker från gangstergänget PCC (Huvudstatens
första kommando) resulterade i att stora delar av staden stängdes.
Attackerna började på fredagen (12 maj), efter en stor omflyttning
av fångar. Omflyttningen syftade till att isolera PCC-ledarna,
som via mobiltelefoner styr verksamheten från fängelserna.
Den första vågen av attacker riktade sig mot polisstationer
och dödade tiotals poliser. Sedan attackerades också banker,
en tunnelbanestation och en mängd bussar. Samtididgt inleddes en
rad fängelseuppror, där fångarna höll gisslan. Redan
under helgen förorsakade de många polisavspärrningarna
trafikstockningar.
Kollektivtrafiken lamslogs
På måndagen hade ett 60-tal bussar stuckits i brand, efter
att ha stoppats och passagerarna uppmanats att stiga av. Det fick många
av bussbolagen att dra in trafiken och många bussterminaler att
stänga. Till slut stod hälften av busstrafiken och över
5 miljoner var utan buss. Samtidigt cirkulerade en mängd rykten:
att en tunnelbanestation sprängts, att universitet beskjutits, att
tunnelbanesystemet skulle stängas av på eftermiddagen, att
det skulle råda utegångsförbud på kvällen…
Problemen med kollektivtrafiken och den spända situationen fick
många verksamheter att stänga – skolor, universitet,
köpcenter, offentliga myndigheter skickade hem personal, kunder
och elever. Många fick vänta i timmar innan de lyckades ta
sig hem på en överfylld buss, med folk hängandes på utsidan.
Även på en rad andra orter i delstaten stängdes köpcentrum.
På tv kunde man på måndagkvällen se att centrala
São Paulo var alldeles öde, en helt unik syn.
På fyra dagar hade, enligt polisens statistik, 251 attacker genomförts.
80 bussar hade bränts. 15 banker, ett bussgarage och en tunnelbanestation
hade attackerats med skott, granat eller sten. 40 poliser och fängelsevakter
hade dödats, fyra civila och 71 misstänkta kriminella. Inklusive
de 17 som dog under fängelseupploppen dödades 132 människor
på fyra dagar. Militärpolisen utropade att de var i ”krig” – flera
journalister sade att det var ”som en dag i Bagdad”.
”Som i Bagdad”
På tisdagen hade situationen lugnat sig något och verksamheten
kommit igång igen. Att attackerna och fängelseupploppen avstannade
nästan samtidigt födde misstanken om att myndigheterna gjort
en uppgörelse med PCC, men det förnekades bestämt. Faktum är
att det i så fall inte skulle vara första gången en
sådan uppgörelse gjorts bakom kulisserna.
Det är inte otroligt att PCC själva tyckte att det räckte
för denna gång, att man kommit till en punkt då fortsatt
krig skulle ha en alltför negativ effekt på de vanliga ”affärerna”.
Men attackerna har inte stannat av helt. Under onsdagen brändes
ytterligare 10 bussar.
Den korrupta militärpolisen har dessutom blivit än mer skjutglad.
Måndagen inleddes med att de skjöt ihjäl fler misstänkta än
de grep! På torsdag morgon hade antalet misstänkta dödade
av polisen överstigit 100.
PCC är ett av flera gangstergäng som lånat drag från
gerillaorganisationer. Det är militärt organiserat med en befälsordning
och även en skriven stadga. PCC sägs nu vara det starkaste
gangstergänget.
Gangstergäng
I kåkstäderna söker sig en del av ungdomarna till gangstergängen
på grund av misären och avsaknad av framtidsutsikter. Gängen
ses till och med bland vissa grupper som ett radikalt alternativ till
staten, och i sångtexter dras paralleller till Che Guevara och
bin Ladin (!). De håller ”ordning” inom kåkstäderna,
där får bara deras ”affärer” pågå. Även
inom fängelserna, som är riktiga helveteshålor, är
det många som söker gängens ”beskydd” mot
våld från poliser eller andra fångar.
Den stora majoriteten inom kåkstäderna hamnar i korselden
mellan en korrupt poliskår och gangstergängen.
Attackerna har fått många högerpolitiker att ropa på hårdare
tag. Samtidigt är det tydligt att explosionen av antalet fångar
i fängelserna inte på något sätt hjälpt.
Socialistiskt alternativ
Det är viktigt att PSOL (det nya breda socialistiska partiet som
CWI i Brasilien är med och bygger) lägger fram ett socialistiskt
alternativ, mot våld och polisförtryck. Gangstergängets
grepp kommer inte att brytas utan genomgripande sociala reformer, med
stora satsningar på bostäder, skolor, utbildning etc.
Samtidigt måste korruptionen inom polisen bekämpas. Det behövs
en avmilitarisering av polisen och en demokratisk kontroll. Korruptionen,
polisförtrycket, fattigdomen och den kapitalistiska utsugningen är
tätt knutna till varandra.
Bara med en socialistisk samhällsomvandling kan man ta verkliga
steg att lösa den samhällstragedi som Brasiliens arbetare,
ungdomar och fattiga lever under.
Marcus Kollbrunner
