Folkhälsoinstitutet konstaterade i höstas att tandhälsan har blivit en allt tydligare klassfråga. ”Risken för dålig tandhälsa är mer än sex gånger större bland personer med låg inkomst än bland dem med god ekonomi. Och skillnaderna ökar”, skrev institutets utredare i en artikel på DN Debatt 10 oktober 2005.
Men de förslag på förbättringar som sedan dess har
förts fram i valdebatten, först av socialdemokraterna och dess
stödpartier och sedan av högeralliansen, är så tandlösa
att de definitivt inte lagar hålen i tandvårdsförsäkringen.
Socialdemokraterna i regeringen har tillsatt en utredning som ska presentera
sitt förslag till sommaren. Men eftersom tandvården blir en
valfråga presenterade socialdemokraterna snabbt ett förslag
om att ett tandläkarbesök var 18:e månad ska subventioneras
med 500 kronor. Meningen är att patienten inte ska betala mer än
200 kronor för en undersökning. Kostnaden för staten blir
enligt vårdminister Ylva Johansson 1,7 miljarder kronor om året.
Men utan ett samtidigt högkostnadsskydd och kraftiga subventioner
för att laga de hål och andra brister som upptäcks på undersökningen är
detta helt otillräckligt.
Högkostnadsskydd
Högeralliansen (m, kd, fp och c) vill införa ett högkostnadsskydd,
men de fyra miljarder under två år de vill satsa räcker
inte till mer än att 50 000 av de sämst ställda med riktigt
stort tandvårdsbehov får ett tak på sina kostnader.
Christina Husmark Pehrsson (m) medger öppet i Göteborgs-Posten
(2 maj) att deras alternativ innebär att det ”kostar någon
hundralapp mer att undersöka sig jämfört med regeringens
förslag”. Dessutom vill högeralliansen bland annat finansiera
sitt högkostnadsskydd genom att slopa det högkostnadsskydd
som pensionärer har idag, så frågan är om det inte
bara handlar om att flytta hålen från en grupp till en annan.
Perssons hyckleri
Göran Persson som i dag i hycklande ordalag talar sig varm för
att ta bort den bristande tandhälsan som ett ”klassmärke” har
själv huvudansvaret för att ha skapat det genom att kraftigt
urholka högkostnadsskyddet under en lång rad av år.
Vänsterpartiet vill att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen,
men är knappast beredd att ta strid för sitt förslag.
Hittills har de, för att uppnå budgetöverenskommelser
med regeringen, övergett åtskilliga av sina krav och de har
bara fungerat som stödtrupp till socialdemokraternas och miljöpartiets
nedskärningar och försämringar.
Raserandet av tandvården det senaste årtiondet har även
i flera landsting skett med vänsterpartiet och socialdemokraterna
i spetsen.
I Gävleborgs landsting röstade till och med två vänsterpartister
med högeroppositionen för en bolagisering av folktandvården
med syfte att öka konkurrensen och privatiseringarna. Därmed
ska nu en bolagisering genomföras vid årsskiftet 2006/2007.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) anser att kraftigt förbättrad
tandhälsa kräver gratis tandvård till alla och då både
vad gäller förebyggande insatser och åtgärder. Ett
första steg skulle vara att acceptera att tänderna är
en del av kroppen och låta tänderna ingå i den allmänna
sjukförsäkringen. Därmed skulle samma högkostnadsskydd
gälla tänderna som händerna och övriga kroppsdelar.
Det skulle vara en verklig satsning på alla de lågavlönade
som idag tvingas välja bort tandvård av ekonomiska skäl.
Gratis tandvård
Dessutom måste alla tandvårdsbehov tillgodoses. I Sverige
sägs det att tandvården är gratis för alla barn,
men många utestängs från exempelvis tandreglering trots
att både tandläkare och föräldrar anser att tandställning
eller andra insatser behövs. Under 2004 fick 29 000 barn rätt
till gratis tandreglering eftersom deras tandfel ansågs allvarliga,
men tusentals ställs utanför.
RS säger nej till privatisering av tandvården. Med avregleringen
följer – utom ökade och orättvisa priser – sämre
arbetsvillkor och löner för tandläkare, tandsköterskor,
tandhygienister och övriga anställda.
RS vill inte bara laga hålen i tänderna – utan det krävs
en rotfyllning av hela tandvårdsförsäkringen för
att även lågavlönade, fattiga pensionärer och barn
ska få råd att gå till tandläkaren.
Gunilla Leijon
Fakta om orättvisorna i dagens tandvård
•
Varannan låginkomsttagare har inte råd att gå till
tandläkaren.
•
Var tionde vuxen har dålig tandhälsa.
•
Var femte låter bli att gå till tandläkaren fast de
skulle behöva, oftast de med kort utbildning och låg lön.
I gruppen under 44 år avstår så många som var
fjärde.
•
Dålig tandhälsa minskar livskvaliteten, försämrar
sociala relationer och är ett hinder för goda matvanor och
en god hälsa.
•
Dålig tandhälsa kan orsaka infektioner som påverkar
inflammatoriska processer och blodfetter, som i sin tur ökar risken
för hjärtinfarkt (hänvisning till tidigare studier).
•
Mellan 2004 och 2005 ökade den dåliga tandhälsan från
34 procent av personerna till 38 procent.
•
Yngre personer avstår oftare från tandvård än äldre.
24 procent av de yngre männen jämfört med tolv procent
bland de äldre avstår från tandvård om det behövs.
Motsvarande siffror för kvinnor var 29 respektive elva procent.
•
Idag subventionerar Försäkringskassan 21 procent av kostnaderna
för en förebyggande behandling eller en vanlig tandläkarundersökning
utan komplikationer, medan patienten betalar hela 79 procent.
Källa: Folkhälsoinstitutets undersökning
2005
