Redan i förra veckan uppdagades det att en av huvudarrangörerna till nazistmarchen, Nationaldemokraternas Marc Abramsson, har misshandlats av en annan arrangör ur den nazistiska gruppen Förbundet Nationell Ungdom. Marc Abramsson ska ha varit nära att bli knivhuggen flera gånger, men klarat sig. Händelserna i veckan visar att trots putsandet av fasaden och det självförtroende nazisterna fått av SD:s intåg i riksdagen är nazisterna väldigt splittrade och slåss inbördes om vem som ska ha mest att säga till om inom arrangemanget.
De senaste 20 åren har ett 20-tal personer dödats av nazister och nazistiskt våld. Allt från lasermannen på 1990-talet till enskilda planerade mordförsök på hbt-personer, fackligt aktiva och socialister. Ett exempel på att historien kan återupprepa sig var under hösten förra året då en ny ”laserman” sköt invandrare i Malmö efter att Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen.
År 1999 sköts syndikalisten Björn Söderberg till döds av nazister i sitt hem, efter att ha avslöjat en nazist som var på väg att väljas som fackombud på sin arbetsplats. Dette ledde också till en större medvetenhet inom facket om nazister och nazistiskt våld. Men det var också en början på en antirasistisk rörelse som genom stora demonstrationer tvingade tillbaka nazisterna. Och en tid då det blev jobbigt att vara nazist. De hängdes ut i kvällstidningarna och i tv.
Nazisterna kan inte bekämpas av staten, vars styrkor försvarar nazisternas marscher. Det som kan trycka tillbaka nazisterna är en gräsrotsrörelse som består av oss som sitter i kassan på Ica eller är arbetslösa p g a den ekonomiska krisen.
Vi måste gå samman och kämpa mot högern och dess rasistiska utspel och massavvisningar som har gett spelrum åt rasisterna.
Men självklart också genom att demonstrera och helt enkelt stoppa nazisterna, då deras marsch innebär ett hot mot människor som har en annan uppfattning eller helt enkelt inte accepterar deras politik.
De senaste åren har nazisternas marscher gått nedåt i antal deltagare (med undantag från förra året då de var 700, alltså 200 fler än 2009).
Motdemonstrationerna i Salem har tidigare kantats av från början folkliga och stora protester, som Nätverket mot rasism år 2003 med runt 2 000 demonstranter – till allt mindre och isolerade demonstrationer med hemliga planer av ett mindre antal aktivister, utan försök att samla vanligt folk.
För att kunna stoppa nazisterna behövs en så bred och folklig rörelse som möjligt. Det som behövs är att alla som har tröttnat på rasismen och segregationen går tillsammans och kämpar i förorterna och i sina områden mot rasism och för lika rätt till utbildning, vård, kollektivavtal och bra och billiga bostäder, oavsett nationalitet. Särskilt facken måste ta den striden.
I veckan har det kommit upp på arrangörernas hemsida att en riksdagsman ska tala på nazistsamlingen.
Om detta stämmer eller bara är ett sätt att få fler deltagare är oklart, då det inte framgår vem riksdagsmannen är.
Protesterna mot Sverigedemokraterna i år och under valet 2010 har verkligen visat att det går att stoppa rasisterna med stora och breda demonstrationer, som i Göteborg i april i år och i Uppsala i juni, men framför allt under 2010, p g a att polisen inte kunde garantera SD-turnéns säkerhet på flera orter i och med de stora antirasistiska demonstrationerna.
Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar alla att demonstrera tillsammans med ”94procent” på lördag mot nazistmarschen kl 12.00 i Kungsträdgården.
Demonstrationen kommer efter tal och musik att gå till Raoul Wallenbergs torg.
Tillsammans är vi starka! Inga nazister på våra gator!
Antirasist i Stockholm