Omkring 800 nazister marscherade på Kungsholmen i centrala Stockholm den 6 juni. Bland deras talare fanns ökända nazistledare som Björn Björkqvist från nsf. Detta är samma sorts nazister som organiserade överfallet i Göteborg natten innan.
Nazisterna har genomfört flera våldsdåd de senaste veckorna och på ”svenska motståndsrörelsens” hemsida hade en av dess führer uppmanat till beväpning. Men den 6 juni kunde de marschera genom Stockholm, med polisens och politikers beskydd. Kulturborgarrådet Roger Mogert, socialdemokraterna, sade sig inte se något problem med marschen (Svenska Dagbladet 5 juni). Uppenbarligen känner sig inte politikerna hotade. Media har antingen tystat ned att nazister ska marschera eller påstått att nazisterna är ”högerextremister” och motdemonstranterna ”vänsterextremister”.
Nazisterna är farliga
Nazisterna är farliga, men de är fortfarande relativt små grupper
utan folklig föränkring. Det faktum att det fanns motdemonstranter
innebar att nazisttågets avmarsch blev fördröjd och att
deras marschväg ändrades. De hade inte kunnat genomföra
sin marsch utan polisens beskydd. Hundratals poliser såg till att
nazisterna fick gå ifred.
Det finns utan tvekan ett stort motstånd mot nazism bland folk.
Men arrangörerna av tisdagen två motdemonstrationer, nätverket
mot rasism (nmr) och antifascistisk aktion (afa) misslyckades båda
med att samla detta motstånd till slagkraftiga demonstrationer.
De underskattade också båda den insats polis och stat var
beredda till.
Nätverkets ”promenad mot nazism” hade från början
en oklar idé om vad man ville uppnå, mer än att samla
fler än bara ungdomar mot nazismen. Afa däremot – som
ifjol samlade till en relativt stor demonstration med 7-800 – sade
på sin hemsida att målet denna gång var att stoppa
nazisterna.
Nätverket
På nmr:s samling på St Eriksplan deltog kanske 300 personer.
Eftersom nmr:s planeringsmöten uttalat sig mot t ex tidningsförsäljning,
bokbord o s v var det svårt att uppfatta ens vad demonstrationen
handlade om. Där fanns bara tre banderoller.
Deltagarna uppmanades att ställa upp på led, utan egentliga
förklaringar eller appeller från några arrangörer.
Fackföreningar eller invandrarorganisationer som hade kunnat svara
för bredd lyste med sin frånvaro. Målet sades vara att
ta sig över St Eriksbron för att komma närmare nazistmarschen
och att försöka stoppa den.
När första försöket att ta sig förbi polisspärrarna
vid bron misslyckades uppmanades deltagarna att själva försöka
ta sig över till Kungsholmen. Men polisen stängde omedelbart
T-banestationen, och deltagarna lämnades till sitt eget öde.
De som tog sig över möttes inte av några arrangörer
eller någon information på den nya samlingspunkten.
Tågade genom staden
Vi som deltog från Rättvisepartiet Socialisterna och Elevkampanjen organiserade ett demonstrationståg till nästa bro. När även denna var avstängd tog vi istället en improviserad demonstration med drygt 100 personer genom centrala Stockholm. Tusentals kunde höra våra talkörer mot rasism och nazism längs Kungsgatan, Hamngatan och på Sergels torg.
Afa
Afa samlade 250-300 personer på Kungsholmstorg. Där fanns
också andra som kommit för att protestera mot nazistmarschen
och se vad som skulle hända. Men utan appeller eller information
avgick sedan ett tåg med först svartklädda och sedan
gråklädda afaiter i riktning mot där nazisterna skulle
marschera. Efter bara 10-15 minuter var de inringade av poliser, som
gick brutalt fram mot flera i afatåget. Efter instängningen
skickade polisen iväg afa:s demonstranter med inhyrda bussar.
När nazistmarschen sedan kom iväg fanns det ändå något
hundratal personer som buade och ropade talkörer när de passerade.
Lärdomar
Det finns alla skäl för nmr att diskutera vilka lärdomar
som kan dras av årets 6 juni. Varför kom inte fler deltagare?
Vilket intryck fick de som kom? Varför hade budskap och information
ersatts med några minuters anonyma uppmaningar om vad demonstranterna
förväntades göra?
Inför nazistmarscher som den 6 juni behövs en helt annan sorts
kampanj och inriktning än årets nmr-evenemang. Det önskvärda är
att mobilisera så många att det går att blockera nazisternas
marsch. I Leipzig den 1 maj i år kunde 5 000 demonstranter
stoppa en nazistmarsch. I Stockholm den 30 november 1991 samlades 10 000
och blockerade nazisternas väg till Karl XII-statyn.
Det går inte att stoppa nazisterna med smågrupper. Maskering
och hemlighetsmakeri gör det också mycket svårare att
få med sig vanliga arbetare, ungdomar och invandrare. Om tonen
sätts av afa kommer polisen oftast att vara övermäktig.
Media smutskastar inte sällan antirasister, men afa:s agerande underlättar
detta.
Rättvisepartiet Socialisterna är för största möjliga
samling mot nazisternas marscher. Detta kräver att många olika
organisationer som är mot rasismen kan delta, med egna kampanjer
och eget material, med själva demonstrationen som det som förenar.
Om en sådan demonstration kan stoppa nazisterna, som faktiskt skett
tidigare, eller om den genom att samla många stärker antinazister
och alla som hotas av nazisterna, får avgöras under kampanjens
gång.
Politisk kamp
Rättvisepartiet Socialisterna har under veckorna inför 6 juni
samlat in tusentals namn för att marschen ska stoppas, med kraven:
•
Låt inte nazister ta över Stockholms gator – inga fler
nazistmarscher
•
Arbete åt alla – gemensam kamp mot rasism och lönedumpning
•
Rusta upp förorterna – ökade resurser till bostäder,
vård, skola och omsorg
• Återinför rätten till asyl – amnesti åt gömda
och asylsökande flyktingar.
Det är detta politiska budskap som behövs i kampen mot nazism och rasism.
Offensivs redaktion
