Läktarna på fotbolls-VM lyser i olika färger varje match, orange, gult, grönt, vitt, rött. Alla supporters som vill stödja sitt lag har köpt sitt lags VM-tröja för dyra pengar. De stora märkena Adidas, Nike, Puma och Umbro tjänar miljarder. Men bakom jättevinsterna i sportutrustningsindustrin finns en hård utsugning av arbetare, oftast kvinnor och barn.
Brittiska LO, TUC, har i samband med VM dragit igång en kampanj
där de ställer krav på sportjättarna att radikalt
förbättra arbetsvillkoren på de fabriker som tillverkar
deras artiklar.
De olika ländernas fotbollsförbund drar in miljarder kronor
i sponsorintäkter genom att sälja sig till och bära ett
visst märke. Sponsorerna i sin tur tjänar miljarder på VM-relaterade
sportartiklar.
Men bakom de feta vinsterna finns arbetet. Arbetarna som syr läderbollar,
tillverkar tröjor och limmar fotbollsskor för svältlöner
till långt in på natten.
”Har inte mat”
I den rapport som TUC gett ut, ”Sweet FA? Fotbollsförbund,
arbetares rättigheter och VM”, berättar en kvinnlig
arbetare som tillverkar sportkläder för Adidas att: ”Vi
arbetar övertid till klockan 23 eller till midnatt varje dag. Men
några av oss har inte ens pengar till mat. Vi står inte
ut”.
”Sweet FA” skriver att i många av de fabriker som har kontrakt
med de stora sportmärkena är en arbetsvecka på 80 timmar
eller mer inte ovanligt. Timlönerna är så låga
att arbetarna ständig tvingas arbeta övertid. Arbetare som
försöker organisera sig i fackföreningar och kämpa
för bättre arbetsvillkor avskedas.
Hela 100 000 arbetare jobbar för Adidas i Indonesien. Adidas sponsrar
flera fotbollslandslag och spelare. Enbart Englands lagkapten David
Beckham har genom åren fått över en miljard kronor.
En indonesisk Adidasarbetare tjänar ungefär 650 kronor i månaden.
TUC:s rapport sätter fingret på sportmärkenas miljardvinster
kontra arbetarnas misär och påminner Nike om att inget är
omöjligt enligt deras egen reklamslogan. Bättre löne-
och anställningsvillkor – ”Just do it!”
Stefan Lundqvist