Trots den instabila situationen i Kongo, har Migrationsverket avslagit 54 av de 62 ansökningar om asyl som avgjorts i år. Sedan 2003 har man beviljat 60 kongoleser uppehållstillstånd – och avslagit 329 ansökningar.
När Jean varit fyra år i Sverige och fortfarande inte fått uppehållstillstånd, åkte han till Frankrike. Han trodde att hans möjligheter skulle vara bättre där. När inte heller myndigheterna i Frankrike ville bevilja honom asyl, återvände han till Sverige 2005.
I Migrationsverkets senaste avslag av Jeans ansökan kan man läsa en kortfattad redogörelse av en lång process med upprepade ansökningar och avslag. Det senaste avslaget säger att Jean ska återsändas till Frankrike enligt bestämmelserna i Dublinförordningen.
Dublinförordningen är en överenskommelse mellan en rad europeiska länder om vilket land som ska pröva en asylansökan. Enligt Dublinförordningen skulle Frankrike över huvud taget inte ha prövat Jeans fall 2002 – det skulle ha avgjorts i Sverige. Men eftersom att Frankrike ändå gjorde så menar de svenska myndigheterna nu att fallet ligger i franska myndigheters händer, med hänvisning till Dublinförordningen, som Frankrike alltså bröt mot… Låter det krångligt?
Paragrafrytteri
Jeans fall är ännu ett exempel på hur svensk flyktingpolitik fungerar – eller snarare inte fungerar. Oavsett om fallen avgörs av en utlänningsnämnd eller en fristående domstol, verkar de politiska direktiven vara oförändrade; att utvisa så många som möjligt, med alla till buds stående medel, förordningar och paragrafer.Rättvisepartiet Socialisterna står för:
• Omedelbart uppehållstillstånd för alla asylsökande och gömda flyktingar.
• Allas rätt till vård och ekonomiskt bistånd – rusta upp vård och skola!
• Facklig kamp mot diskriminering och lönedumpning.
• Kamp mot rasistiska partiers, etablerade partiers och statens brottsstämpling av invandrare.
Ulrika Waaranperä