I skuggan av valet har kapitalismens allt mer spekulativa drag avslöjats. Parallellt med fortsatta rekordvinster kommer rapporter om höjda aktieutdelningar. Volvo och Scania är bara två exempel. Symptomatiskt är att inget av de etablerade partierna eller LO sagt ett ord om de miljarder som regnar över de redan rika. Samtidigt står det klart att det oavsett valets utgång kommer att krävas kamp för att stoppa ett fortsatt systemskifte och bryta trenden av dåliga löneavtal.Rättvisepartiet Socialisterna är en röst för ett nytt låglöneuppror.
Riskkapitalisternas plundring är en symbol för dagens moderna och parasitära kapitalism. De så kallade riskkapitalbolagen, som förfogar över fonder som kan mobilisera summor som är större än många länders BNP, vill gärna få ett rejält stänk av guldregnet över de stora aktieägarna i Sverige. Storföretagens välfyllda kassakistor utgör en lockelse för både inhemska och utländska spekulanter.
”Snabb avkastning? Då vänder sig världens placerare till riskkapitalbolagen. Pengarna flödar just nu in – inte ens de stora jättarna går trygga. Nu varnar experter för en bubbla på marknaden. Bara fonderna för företagsköp har dragit in drygt 220 miljarder euro, skriver N24. Sammanlagt har riskkapitalbolagen 1 000 miljarder euro att ta ifrån…”, skrev nyhetssajten DagensPS under rubriken ”Köpjakten har börjat – ingen går säker” i slutet av december 2005.
Riskkapitalfonden Cevians intåg i Volvo kom därför inte som någon överraskning.
Liknande intåg kan väntas i andra företag.
Och möjligheten att riskkapitalbolag tar över används som argument för att ösa ut ännu mer till alla aktieägare.
I Tyskland gav riskkapitalbolagens utmanande agerande och spel med människors framtid och jobb förra året upphov till utbredda antikapitalistiska stämningar, som bidrog till att ändra det politiska klimatet.
Ilskan mot kapitalisternas framfart radikaliserade grupper av arbetare och ungdomar, vilket i sin tur skapade mer gynnsamma förutsättningar för det nya partiet WASG och följdes av mer beslutsam kamp för jobben. (WASG, Valalternativet för arbete och rättvisa, bildades 2004).
Även i Sverige kommer kapitalisternas plundring och strid sinsemellan om vem och vilka som ska få flest miljarder, att föda sin egen motrektion i form av antikapitalism samt en vilja hos arbetarna att få del i det överskott som de producerat. Det kommer att märkas både fackligt och politiskt, vilket kan ge nya möjligheter till några små steg mot att bygga en vänsteropposition inom fackföreningarna, samt till att få fler att aktivt vara beredda att kämpa för ett nytt arbetarparti.
Det finns likheter mellan valrörelsen 1988 och 2006. En är att valet sker mot bakgrund en kraftig högkonjunktur och att politikernas vallöften avlöser varandra.
1988 lovade socialdemokraterna exempelvis sex veckors semester, höjda barnbidrag och utbyggd föräldraförsäkring. De traditonellt borgerliga partierna blandade krav på nedskärningar och privatiseringar med löften om att driva en politik för både ”hjärta och hjärna” , för att citera dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg.
Socialdemokraterna vann till sist valet, men två år senare var den ekonomiska krisen ett faktum och alla vallöftena svikna. I valet 1991 segrade en moderatledd allians, som inledde det borgerliga systemskifte som sedan fördjupades av den socialdemokratiska regering som tillträdde 1994 och som lyckades sitta kvar i de efterföljande valen.
Hur det går på söndag är omöjligt att säga. Men vem eller vilka som än tar över regeringsmakten gäller att varje förbättring av arbetarnas och de lågavlönades villkor kommer att kräva aktivitet, kamp och nya gräsrotsuppror.
Rösta på Rättvisepartiet Socialisterna – kom med i kampen för en socialistisk arbetarpolitik.
