av Katja Raetz
På självaste kvinnodagen den 8 mars ansåg Eva Franchell och Aftonbladets ledarsida att tillfället nu är rätt för en attack på Hamnarbetarförbundet. Hon menar att hamnarbetarna borde dela med sig och hennes slutsats är att det bland annat är hamnarbetarnas fel att undersköterskor tjänar för lite.
Jag är sjuksköterska och jag är både aktiv i mitt fack Vårdförbundet som förtroendevald och i nätverket En annan vård är möjlig som har organiserat flera aktioner under de senaste åren, bland annat men inte bara för ökade löner inom vården.
Det är inte första gången som kvinnors underbetalda arbete används för att attackera arbetarkamp i typiskt manliga yrken. Så hände även när sopgubbar strejkade i Stockholm 2017 mot drastiskt sänkta löner och försämrade arbetsvillkor.
Det är bara att upprepa det som jag och många kollegor med mig sa då: Vi kvinnor i den offentliga sektorn kommer inte att få en krona mer för att manliga arbetare får mindre. Tvärtom. Det är en uppmuntran för oss alla oavsett kön att det visar sig, som hamnarbetarna gjort, att kamp lönar sig.
Vem är det som sätter lönerna? När en läser Eva Franchells ledare kan en få känslan att det är hennes manliga kollegor som sätter de kvinnligas löner och ger mer till sig själv.
Nu arbetar inte jag som journalist, men det är väl ändå chefer och i förlängning ägarna som bestämmer lönerna?
Om vi då går tillbaka till den offentliga sektorn är ägarna till stor del antingen privata vård- och omsorgskoncerner eller Sveriges kommuner och landsting (SKL). Här ligger makten över kvinnolönerna och det är här vi behöver utöva trycket, inte mot våra manliga kollegor. Om Eva Franchell menar allvar med att kvinnolöner ska upp borde hon vara först med att stödja protesterna mot inskränkt strejkrätt.
Jag minns mycket väl, även om det är ett antal år sedan, hur Vårdförbundets strejk kallades för en ”lyxstrejk” i media och att det ständigt gjordes försök att så splittring mellan sjuksköterskor och undersköterskor. Nu görs samma sak igen och vem gynnas av det?
Är det inte dags för Aftonbladets ledarredaktion att stödja de som faktiskt tar kampen för fackliga rättigheter och bättre villkor?
