Nordkoreas provsprängning av kärnvapen den 9 oktober innebär ett katastrofalt misslyckande för världens makthavare, särskilt USA:s president Bush. Samtidigt ökar risken för militär kapprustning, med nya hot mot människor och miljö. Denna utveckling kan bara förhindras av en massiv internationell arbetar- och fredsrörelse som tar strid mot de krigshetsande styrande i Väst, likaväl som mot diktaturen i Nordkorea.Provsprängningen innebär ytterligare tillspetsning av världsläget och är ett slag i ansiktet på Vita huset. Den genomfördes också trots hot från FN:s säkerhetsråd och skarpa uttalanden från Nordkoreas tidigare enda allierade, Kina. Japan fick besked om bomben i ett läge när en ny nationalistisk premiärminister, Shinzo Abe, just tillträtt, medan Sydkoreas utrikesminister Ban Ki Moon ska bli ny generalsekreterare i FN.
I början av 2002 pekade George Bush ut Nordkorea, tillsammans med Iran och Irak, som ”ondskans axelmakter”. Nordkorea anklagades då för att i hemlighet anrika uran och för sina vapenaffärer. Ett år senare, när Bush proklamerat seger i Irak, sa han att USA aldrig skulle ”tolerera” ett Nordkorea med kärnvapen.
Tre år senare manifesterar USA:s ”imperium” snarare sin svaghet. Irak är förlorat för Bush och Afghanistan utvecklas till en allt djupare kris. Massiv militärmakt, kompletterat med tortyr och annan repression i ”kriget mot terrorism” har totalt misslyckats. Världen har blivit farligare och USA-imperialismen allt mer hatad.
Avskräcka?
Kim Jong Il, som åtminstone formellt styr över militärregimen i Nordkorea, kalkylerar antagligen med att bombprovet ska avskräcka snarare än leda till militära motreaktioner från USA och dess allierade. De första kommentarerna från Bush handlade också främst om att förhindra att Nordkorea säljer sin teknologi vidare.Nordkorea har de senaste 30 åren blivit allt mer isolerat och ekonomiskt efterblivet, med vapenindustrin som enda undantag. Fram till ”kriget mot terrorismen” 2001 bedrev Pyongjang en nära handel med missiler och vapen till Pakistan. Iran var en annan köpare av Nordkoreas uppdaterade scud-robotar. Det senaste decenniet har Nordkorea utvecklat missilen Taepodong 1, som 1998 sköts över Japan ut i Stilla havet. Taepodong 2 har räckvidd till Alaska, medan trean ska nå hela USA.
Men dessa missiler är ännu inte klara att bära kärnvapen. Provbombningen i måndags var allvarlig, men var i första hand en avskräckande åtgärd, för att visa att landet har teknologin. USA å andra sidan har allt sedan Koreakriget på 1950-talet haft kärnvapen i beredskap. Idag har USA flygvapen på hangarfartyg, ubåtar och en mycket stor vapenarsenal i beredskap för ett anfall på Nordkorea.
Men trots att vissa inom högern i USA kommer att kräva ett militärt svar är detta i dagsläget inte möjligt för Bush. USA har redan 50 år gamla sanktioner i kraft, och kan möjligen trappa upp jakten på banker som samarbetar med Nordkorea. Krav på hårdare tag mot Nordkorea riktas därför i första hand till Kina och Sydkorea. De levererar båda mat, och Kina står för större delen av Nordkoreas olja. Handeln med Ryssland är också viktig för Nordkorea.
Varför har Nordkorea inte genomfört ett systemskifte och anpassat sig till världskapitalismen, när Kina och Ryssland gjort det? Förklaringarna är flera. 1) Den extrema formen av stalinism i Nordkorea, 2) fortsatt stöd från Kina, som sett landet som en säkerhetszon mot USA och Japan, 3) existensen av det ekonomiskt allt starkare kapitalistiska Sydkorea, som snabbt skulle sluka Nordkorea.
Diktatur
Den morbida diktaturen i norr sätter sin egen makt främst. Men även USA och grannländerna har prioriterat fortsatt stabilitet för att undvika en snabb kollaps följd av ekonomisk kris, flyktingströmmar, samt politisk och social instabilitet.1994 lovade dåvarande president Clinton lättnader av sanktionerna – oljeleveranser och bygge av lättvattenreaktorer – om Nordkorea avblåste den egna utvecklingen av kärnteknologi och släppte in FN:s atominspektörer. Ett avtal, KEDO, skrevs under. Men den amerikanska kongressen förhalade projektet med reaktorerna, som kom igång först efter åtta år. Då hade Bush redan anklagat Nordkorea för anrikning.
Sydkoreas dåvarande president Kim Dae Jung besökte Pyongjang år 2000. Regeringen i Seoul har sedan dess förespråkat ”solskensdiplomati” och t ex anklagat Japan för att överdriva hoten från Nordkorea. I Sydkorea finns en stark opinion för en fredlig återförening, medan Japan och även USA betraktas som tidigare ockupationsmakter.
Efter att Nordkorea 2003 bröt med IAEA försökte de övriga makterna beveka Pyongjang med 6-partssamtal (USA, Kina, Ryssland, Japan, Syd- och Nordkorea). Redan detta steg bröt med Bush-regeringens tidigare betoning av sin ensidiga rätt att agera. Samtalen handlade om att dels försöka få igång en ”kinesisk” ekonomisk utveckling, dels begränsa Nordkorea militärt. Men under 2005 bröt Kim Jong Ils regim upp från samtalen.
Den nordkoreanska regimen har upprepade gånger avbrutit förhandlingar och svarat med hot om upptrappning. Detta är knappast baserat på tillfälliga nycker, utan ingår i en kalkyl. Nordkorea har under hela sin existens rustat för krig och diktaturen har än så länge lyckats överleva.
Vad som kommer att hända hänger till en del på Kinas agerande. Kina är starkt ekonomiskt beroende av både USA och Japan. Peking har därför denna gång inte kunnat försvara Nordkorea på samma sätt som tidigare. Den USA-höger som ändå hetsar mot Kina vill gärna koppla samman Kim Jong-Il och regeringen i Peking. Kina fruktar också den kapprustning och instabilitet som kan följa. När Nordkorea varslade Kina 20 minuter innan sitt bombtest vidarebefordrades detta snabbt till USA, Japan och Sydkorea. Att Nordkorea trotsade Kinas varningar är en prestigeförlust för Peking, som kan innebära en ny linje mot Kim Jong Ils regim.
Enighet på ytan
På ytan kommer Nordkoreas bombprov att skapa enighet mellan USA, Kina och Japan. Också Ryssland och Sydkorea kommer att stödja föreslagna FN-resolutioner o s v. Men detta är tillfälligt, och det återstår att se om det får någon praktisk effekt. Sedan tidigare finns starka motsättningar mellan Ryssland och USA om utvecklingen i Georgien, mellan Kina/Ryssland och USA om Iran m m.USA har trots ett tidigare avtal från 2003, PSI, svårt att övervaka handeln till och från Nordkorea. På ett visst stadium kan sådan övervakning övergå i krigshandlingar, något som t ex Sydkorea och Kina absolut vill undvika.
Japan och Taiwan kommer att dra sina egna slutsatser av Nordkoreas bombprov och trappa upp den militära upprustning som redan pågår. I Japans fall handlar det om att skriva om artikel 9 i konstitutionen från andra världskrigets slut, som begränsar militärens roll. Även om opinionen i Japan idag antagligen fortfarande är mot kärnvapen – som det enda land som utsatts för ett kärnvapenanfall – kan detta nu börja svänga.
Iran
I världen i övrigt kommer regimen i Iran, och kanske fler, att uppfatta en skillnad mellan Irak och Nordkorea – kärnvapen gör att USA och världsmakterna tvekar att ingripa militärt. Irak har också visat att USA varken kan eller vill införa demokrati militärt. Att störta diktaturen i Nordkorea, samt den korrupta och USA-beroende kapitalismens i Syd, är en uppgift för arbetare och ungdomar i Korea, med stöd av arbetarklassen internationellt.Nordkoreas bombprov visar hur bräckligt världsläget är under USA-imperialismens styre. Global kapitalism och militarism ger inte trygghet, tvärtom. Massrörelsen inför USA:s krig i Irak måste knytas samman med arbetarkamp mot utsugning och diktaturer runt om i världen. Det behövs en global arbetarrörelse som tar strid för demokratisk socialism, det enda som kan ersätta dagens kapitalistiska värld.
Per-Åke Westerlund
Kärnvapenfritt Korea?
– fakta om bomber, Nord- och Sydkorea
• Japan styrde Korea som brutal ockupationsmakt 1910-45. 2 miljoner koreaner tvångsflyttades till Japan. Än idag finns starka antijapanska stämningar.
• USA är det enda land som använt atombomber i krig. Den 6 augusti 1945 dödades 129 000 människor av USA:s bomb över centrala Hiroshima i Japan. Tre dagar senare dödades 70 000 i Nagasaki.
• USA grundade Sydkorea 15 augusti 1945 med den japanskt tränade koloniala armén som statskärna. Nordkorea utropades som lydstat till Sovjet den 9 september samma år. Idag har Nordkorea 23 miljoner invånare och Sydkorea 48 miljoner.
• Koreakriget 1950-53 krävde tre miljoner dödsoffer. Kriget fördes mellan USA-ledda trupper under FN-flagg och nordtrupperna under rysk och kinesisk ledning.
• Sydkorea var en militärdiktatur till 1980-talets slut. USA hade på 1970-talet närmare 700 kärnvapen i Sydkorea och har än idag 36 000 soldater i Sydkorea.
• Nordkorea började som en stalinistisk diktatur under Kim Il Sung. Den toppstyrda planekonomin (kapitalismen avskaffades) gav i början snabb ekonomisk utveckling och det var först 1976 som Sydkoreas BNP/invånare gick om Nordkoreas.
• Kim Il Sung balanserade mellan den sovjetiska och den kinesiska stalinismen. Detta ledde till att nationalism, enmansdiktatur och personkult drevs till sin spets med ideologin juche (självtillit). Under denna skulle landet medvetet isolera sig och Kim (”Den Store Ledaren”) vara hela landets hjärna.
• Nordkoreas BNP (ekonomi) halverades 1991-95, då landet dessutom drabbades av en svältkatastrof. Kim Jong Il (”Den Käre Ledaren”, son till Kim Il Sung som dog 1994) skickade då en begäran till FN om mat, bränsle och mediciner. 1 miljon beräknas ha dött av svält 1994-98.
• Nordkorea är efter bombprovet världens 9:e kärnvapenmakt, efter USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Israel och Pakistan. De tre sistnämnda har inte skrivit under ickespridningsavtalet, NPT.
• USA har det senaste året i strid med internationella avtal godkänt Indiens kärnvapeninnehav och även lovat landet ny vapenteknologi. Sveriges nye utrikesminister Carl Bildt, som klagar över att Nordkorea har bomber trots att folk svälter, har inte hörts föra fram samma synpunkt apropå Indien eller Pakistan, vilka betraktas som pro-Väst.
