På Kommunal Stockholms representantskap, där nära 200 delegater deltog 23 november, möttes krav på massmobilisering av applåder, och det fanns ett stort stöd för politisk strejk. Mötet började klockan nio på morgonen, men drogs ut till tio på kvällen av debatterna. Det diskuterade bland annat frågan om Kommunalavdelningens handlingsförlamning innan valet, lokala klubbars rätt till egna hemsidor, alkoholrepresentation på fackliga möten och frågan om politisk strejk.
Peter Boström från trafiksektionen krävde ordentliga avtal för att begränsa utsugningen av timanställda bussförare.
– En bussförare med fast anställning skyddas från att jobba mer än 48 timmar under en vanlig vecka, men en tidsbegränsat anställd kan teoretiskt sett jobba 48 timmar per dygn enligt avtalet. Det här är ett stort problem! På 150 fast anställda på Södertäljegaraget går 100 visstidsanställda.
På varje fråga blev avdelningsstyrelsens ovilja att röra sig allt mer tydlig.
En lokal representant tappade humöret i talarstolen: ”Så det finns inte pengar till klubbarnas hemsidor, men ni ska sitta och supa upp medlemmarnas pengar?!”.
Hur försvara a-kassan?
Klockan var över nio på kvällen, då äntligen a-kassefrågan, som borde diskuterats först, kom upp. Trots den sena timman var känslorna svallande i frågan, och spontana jubel avbröt talarna när massdemonstrationer och strejk diskuterades.– Torgmöten hade aldrig stoppat diktatorn Pinochet i Chile! sa en av de spontana talarna. Då krävdes massdemonstrationer och generalstrejker!
– Att argumentera mot strejk i allmänhet som arbetarorganisation är farligt. Vad är demokrati utan strejkrätt? Det är att kasta skit i ansiktet på de hjätar som kämpat till oss den rätten under 100 år av arbetarrörelse, att kalla det för odemokratiskt! Om vi inte strejkar nu, begraver vi den politiska strejken som vapen, menade undertecknad som var kvällens näste siste talare.
Avdelningsstyrelsen menade att den politiska strejken är vår absolut vassaste värja, och den ska vi låta ligga kvar tills vi verkligen behöver den, den ska inte ”slösas bort”. Men avdelningen gjorde reklam för en massdemonstration på kvällen den 14 december, och uppmanade alla sektioner, klubbar och förhandlingsteam att sprida detta vidare till alla arbetsplatser samtidigt som man uppmande kommunalarna att delta i måndagsdemonstrationerna mot regeringens förslag.
Låt oss damma av de röda fanorna, var budskapet, och mötet avslutades med Internationalen.
I pauserna sålde jag 40 knappar, ”Rör inte vår a-kassa” och många kom fram och ville ge sitt stöd.
Bilbo Göransson
