Reaktionerna från regeringen är rena farsen. På Industridagen i oktober förra året tyckte Persson att ”elpriset är förvånansvärt lågt, nästan lägst i Europa”. I förra veckan lät det annorlunda.
–
Jag har aldrig dolt att jag inte varit någon anhängare till
den här avregleringen, säger Göran Persson, som var finansminister
när beslutet togs och aldrig gjort något åt saken under
sina tio år som statsminister.
Sedan åkte han till ett EU-toppmöte i Bryssel, där han
var med om att ge kommissionen i uppdrag att planera den fortsatta avregleringen
i hela EU. Vart det skulle leda visste han inte, samtidigt som han kallade
avregleringen hittills ”naiv” och varnade för att ryska
statsbolag kan ta över hela EU:s elbransch. Den närmast ansvariga
ministern för el-ändet, Mona Sahlin, funderar samtidigt högt
på ett valfläsk: man kan sänka elpriserna genom att beskatta
elbolagens övervinster.
Politiskt omöjligt?
Pappers förbundsekonom Christer Larsson ser ingen utväg alls.
–
Ingen dum idé, men politiskt omöjligt, säger han om återreglering
och beskriver EU:s avregleringar som en oundviklig naturlag, oavsett
höga elpriser, fallande investeringar och färre jobb.
EU kan stoppas, även om det kan kräva masskamp. Det visade
till exempel nejen i de franska och holländska folkomröstningarna
om EU:s konstitution. De handlade – precis som dagens franska ungdoms-
och fackprotester – om ett folkligt nej till nyliberala avregleringar.
RS vill förstatliga elbolagen i en plan för hållbar energiförsörjning.
I längden krävs att en demokratisk, socialistisk federation
för Europabyggs på EU:s ruiner.
Arne Johansson
