För första gången sedan maj 1968 ockuperades förra helgen det anrika Sorbonneuniversitetet utanför Paris av hundratals studenter.
Lördagen den 18 mars demonstrerade över 1,5 miljoner människor över
hela Frankrike (150 städer) mot Villepin-regeringens nya hatade
arbetslag, CPE.
I nästa vecka, 28 mars, genomför fackföreningarna tillsammans
med elev- och studentorganisationer en gemensam strejkdag. Det blir strejker
och nya massdemonstrationer. Redan är de flesta universitet och
skolor ockuperade.
Även om det ännu inte är samma revolutionära situation
som 1968, skakas Frankrikes elit av de största ungdoms- och arbetarprotesterna
på tio år.
”Situationen är annorlunda idag, när studenterna lämnade
universitetet 1968, kunde de få ett jobb” sa en protesterande
student. Ledaren i högertidningen Le Figaro pekade på stämningen
när de skrev: ”För första gången på många
generationer känner unga att de kommer leva ett sämre liv än
sina föräldrar”.
”Annus horribilis”
Den franska presidenten Chirac och hans borgerliga regering under premiärminister
Dominique de Villepin har upplevt ett ”annus horribilis”,
ett förskräckligt år, sedan förra våren. De
började med ungdomars protester mot ”Fillon”-lagarna
som bland annat uteslöt unga från högre utbildning.
Sedan följde Frankrikes nej i folkomröstningen om EU:s konstitution,
något som punkterade konstitutionsprocessen och var en enorm prestigeförlust
för hela EU. Regeringens smygprivatisering av energibolaget Gaz
de France har skapat en enorm ilska. Tyvärr har fackledningens ovilja
att ena protesterna till en allmän kamp mot regeringen gjort att
protester isolerats och ofta förlorats.
I november skakades Frankrike av ett förortsuppror av fattiga och
arbetslösa ungdomar där tusentals bilar sattes i brand. Arbetslösheten
i Frankrike är cirka tio procent, bland unga är den 23 procent
och i vissa förorter går fler än hälften av de unga
utan jobb.
Det var just kravallerna i höstas som Villepin utnyttjade för
att lägga fram sin nya arbetslag, CPE.
CPE står för ”Första anställningskontraktet” och
innebär att arbetare under 26 under sina två första år
kan bli sparkade när som helst, utan att arbetsgivaren behöver
ange någon orsak.
Förutom de direkta effekterna med otryggare anställningar för
unga, vilket också leder till svårigheter att få bostad
etc, så finns en allmän känsla av att detta bara är
ett steg på vägen mot en ännu otryggare situation för
alla arbetare.
Kopierats av centern
Förslaget har kopierats av centerpartiet i Sverige och precis som
Maud Olofsson försöker Villepin påstå att fler
får jobb om det blir lättare att avskeda.
Svaret från Frankrikes unga får nog Olofsson att tänka
till både en och två gånger innan hon för fram
förslaget igen.
Istället för att lyssna på Villepin har framförallt
studenter dragit i gång en massiv kampanj mot den nya lagen och
de senaste veckorna har protesterna vuxit lavinartat. Den enade kamp
mot regeringen som ofta saknades under förra året har synts
allt mer under protesterna mot CPE. I samband med den andra nationella
protestdagen den 7 mars, då en halv miljon unga och arbetare deltog,
ockuperades 40 av landets 84 universitet, samtidigt som strejker genomfördes
bland studenter, lärare, flygplatsarbetare, journalister och andra
arbetare. Barrikader sattes upp utanför universitet och på en
del vägar och järnvägar.
Villepins arroganta svar på massprotesterna var att ”Frankrike
måste röra sig framåt i en föränderlig värld”.
Han drev igenom den nya CPE med hjälp av krislagar och undvek på så vis
den brukliga debatten kring nya lagar. Premiärministerns rädsla
för rörelsen visades ändå genom den brutala polisattack
som den fredliga ockupationen av Sorbonne-universitetet utsattes för.
Tusen poliser deltog när studenterna kastades ut.
Rasar i opinionen
Popularitetssifforna för Villepin har sjunkit som en sten, från
45 procent före jul till 34 procent i mars. 73 procent av fransmännen
säger nej till CPE och bland ungdomar är siffran ännu
högre.
Hos eliten är dock stödet stort. President Jacques Chirac och
Villepins borgerliga rival i det kommande presidentvalet, Nicolas Sarkozy,
stöder CPE fullt ut och regeringen får applåder från
arbetsgivarnas organisation, MEDEF, för att de hittills vågat
strunta i vad folket tycker.
Sedan 7 mars har protesterna fortsatt. I Bordeaux och Tours har studenter
stoppat järnvägstrafiken genom att sitta på spåren.
Strejker pågår på en stor del av universiteten.
”Vi är studenter nu och senare vill vi ha jobb, men vi ser att situationen
i Frankrike blir värre på alla fronter”, sa en protesterande
student i Paris.
Socialistpartiet och kommunistpartiet går emot CPE men deras agerande
syftar inte till att stoppa lagen utan till att vinna valet nästa år.
Socialistpartiet har på formella grunder överklagat CPE till
konstitutionsdomstolen, men de har inget program som är i arbetares
och ungas intresse.
Siktar bara mot valet
Till exempel säger de inget om att samma regler som CPE-lagen inför
på alla arbetsplatser redan idag gäller på arbetsplaster
med färre än 20 anställda.
Kommunistpartiet låter mer radikalt men är inte berett att
släppa sin allians med socialistpartiet eftersom de vill ha en plats
i en framtida regering.
Under de senaste 20 åren har alltfler anställningskontrakt
blivit otryggare i Frankrike, oavsett om det var en ”vänster-” eller
högerregering.
Gauche Revolutionaire, RS systerorganisation i Frankrike, deltar i rörelsen
mot CPE och för fram kravet att det nu behövs en gemensam generalstrejksdag
för studenter, elever och arbetare. För även om studenternas
strejker och ockupationer har pressat regeringen, måste slaget
mot regeringen och storföretagens kapitalister sättas in där
det känns mest; i ekonomin. En generalstrejk bland elever, studenter
och arbetare hotar inte bara den sittande regeringen, utan även
vinsterna för de rika.
Studentfacket har redan uppmanat fackföreningarna att strejka denna
vecka och olika fackdistrikt har uppmanat till att ungdomar och fack
ska förenas i en generalstrejk.
De stora fackföreningarna som CGT och CFDT har stött protesterna
från början, men har fått tvingas till att utlysa strejker
till 28 mars. Men vad som krävs är en generalstrejk som stannar
Frankrike samt ett program och strategi för seger.
Utlys generalstrejk
Även om 28 mars i praktiken kan bli en dags generalstrejk finns risk att
fackledare bara ser det som ett tillfälle att släppa ut ånga
ur den kokande kitteln.
För att inte ovilliga ledare ska fortsätta ha ett avgörande
inflytande över rörelsen, måste demokratiska strukturer
skapas av de som själva deltar i protesterna. På så sätt
kan effektiva protester och strejker som har förankring och stöd
byggas upp.
En sådan organisering kan också vara början till bygget
av ett nytt arbetarparti, som istället för att bara fiska röster
inför nästa års val, verkligen för fram ett kampalternativ
som inte bara säger nej till de värsta försämringarna
för arbetare och unga, utan också tar strid mot kapitalismen – roten
till otrygghet, fattigdom och utsugning.
Jonas Brännberg