Antirasisterna möttes omedelbart av tårgas och polisbrutalitet när det lugna demonstrationståget övergick till en blockad.
När vi anlände till Salem möttes vi av antirasistiska ungdomar mellan 17-25 år. Deltagandet på drygt 1 000 personer var stort med tanke på att antirasiströrelsen splittrats i en demonstration i stan och en i Salem.
Motdemonstrationen arrangerades av Nätverket mot rasism (nmr), som på senare år urholkats till att bestå av allt färre aktiva medlemsorganisationer.
Politik saknades
Till skillnad från demonstrationen inne i stan så vajade här olika fanor i luften, men avsaknaden av politik var ändock enorm. Efter lite musik och ett kortare tal ställde demonstrationen upp för avmarsch inom bara tio minuter.I tåget saknades megafoner, men ett fåtal tappra gaphalsar lyckades hålla igång talkörerna. Mest hördes ”vad ska vi göra – krossa fascismen” och ”anarkia total”.
Gruppen Revolution hade dock en megafon och lykades dra igång lite mer politiska talkörer som ”krossa kapitalismen – roten till fascismen”, ”svarta och vita – tillsammans mot de rika” och ”internationell solidaritet – arbetarklassens kampenhet”.
När demonstrationen hade gått en halvtimma uppmanade funktionärerna demonstranterna att hålla ihop och gå tätare. Även utan något egentligt lokalsinne uppfattade man rätt snart med lite magkänsla att vi närmat oss platsen där en 17-årig skinnskalle misshandlats till döds sex år tidigare.
Vag ledning
Demonstrationståget stannade och afa, som brukar gå i täten, stod längst bak med en vägg av poliser och polisbilar bakom sig.Då meddelar Nätverket mot rasism att de som vill stannar för att blockera nazisternas marsch, resten av tåget fortsätter som planerat. Alla stod stilla och tittade oroligt och förvirrat omkring sig. Ingen ville givetvis svika den antirasistiska kampen, ingen ville vara feg, men ingen visste vad som var rätt sak att göra. Varken nmr eller afa gav någon vägledning.
Så mycket betänketid fick dock inte demonstrationsdeltagarna. Inom loppet av några minuter spred sig tårgasen över platsen. Polisen hade omringat afa och de som råkat befinna sig i gruppen längst bak. Övriga föstes sakta neråt med orden ”här finns ingenting att se”. Som att verkligheten inte skulle kunna tala för sig själv!
Vi som stod en bit ifrån hörde snart gallskrik då polishästarna sattes in och demonstranterna möttes av en fruktansvärd polisbrutalitet.
Polisvåld
Stockholmspolisens brutalitet sträckte sig även, enligt Nätverket mot rasism, långt utanför blockadplatsen. Civilpoliser jagade ikapp enskilda demonstranter för misshandel och förnedring.Mer än en timma tog det för polisen att helt upplösa blockaden, men för att stoppa nazisternas marsch tjänade den inte ens som fördröjning.
När tio tusen antirasister stoppade nazisternas marsch till Karl XII:s staty i Kungsträdgården 1991 var en blockad helt rätt beslut. För att kunna stoppa nazisterna genom blockader måste man vara många och taktiken förutsätter att alla som deltar är införstådda med aktionens mål.
När blockader används gäller det att arrangörerna tar sitt ansvar och leder demonstrationen från början till slut.
Antirasist i Stockholm