Iraks förre president Saddam Hussein var en diktator som avrättades av sina forna vänner – Vita huset och USA:s president. ”Saddam Hussein var ett monster som både skapades och dödades av USA”, som den brittiska tidningen Independent skrev på nyårsafton 2006.Det var självfallet ingen tillfällighet att tidpunkten för Saddams hängning sammanföll med beskedet om att 3 000 amerikanska soldater dödats i Irak sedan USA:s invasion i mars 2003. Bushadministrationen hade hoppats att nyheten om Saddams död skulle åtminstone för en tid dominera rapporteringen från Irak. Washington ville även förhindra att en fortsatt rättegång mot Saddam skulle avslöja att diktatorns tidigare brott skedde med stöd av USA och andra västländer. USA stödde exempelvis Saddams krig mot Iran under 1980-talet; ett av den moderna historiens blodigaste som dödade en och halv miljon människor. I kriget Irak-Iran använde Saddam kemiska och biologiska vapen, som köpts bland annat från USA. Det var samma kemiska och biologiska vapen som användes mot Iraks kurder.
Amerikanska CIA hjälpte Saddam att nära nog likvidera det irakiska kommunistpartiet.
Det var först när Saddam beslutade att invadera Kuwait 1990 som USA började dra undan sitt stöd.
Till skillnad från USA och andra imperialistiska länder har Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och CWI, den internationella socialistiska organisation som RS tillhör, alltid varit motståndare till Saddams regim. Men att störta Saddam var en uppgift för Iraks arbetare och fattiga. Det var också de som skulle döma och ställa honom till svars.
Inget kan dölja USA-imperialismens katastrofala misslyckande i Irak. Irakkriget som skulle utgöra början på den nya världsordning som Bushdoktrinen ämnade skapa har istället avslöjat USA:s begränsningar och svaghet. Bush som en gång åtnjöt ett större stöd än någon annan amerikansk president i modern tid är i dag lika impopulär som president Richard Nixon var i slutet av Vietnamkriget och efter Watergate. Det amerikanska kongressvalet hösten 2006 var en folkomröstning om Irakkriget som resulterade i ett svidande nederlag för Bush och hans parti republikanerna.
Irakkriget och ”kriget mot terrorismen” har skapat en alltmer laddad och våldsam världsordning samt fler terrorattacker.
Israels USA-stödda krig mot Libanon under 2006 och Etiopiens lika USA-stödda invasion av Somalia under det förra årets sista dagar är brutala påminnelser om de nya våldsamma konflikter som följer i spåren på USA:s desperata försök att upprätthålla sin dominans i världen.
Efter snart fyra år av ockupation håller Irak på att slitas sönder i blodiga sekteristiska strider och ständiga våldsdåd. Enligt FN skördar våldet 100 människoliv varje dag och det civila samhället ligger i ruiner. I avsaknad av enad sekulär motståndsrörelse under arbetarklassens ledning ökar risken för Iraks blodiga sönderfall.
I en opinionsundersökning som presenterades i december förra året framgick att nitton av tjugo irakier ansåg att deras personliga säkerhet var bättre under Saddam Husseins tid. Och mer än 90 procent menade att Irak är ett sämre land att leva i nu än före USA-invasionen i april 2003.
Men Bushs svar på katastrofen i Irak är att varsla om fler trupper till Irak. Det kan inte uteslutas att presidenten i sitt tal till nationen i slutet av denna månad meddelar att ytterligare 20 000 till 30 000 amerikanska soldater ska skickas till Irak. Denna desperata aktion ökar hatet mot USA:s ockupation och dess marionetter i Irak.
Alternativet till fördjupat kaos och terror i Irak är att landets fattiga och arbetare förenas i ett gemensamt motstånd mot ockupationsmakten och för ett demokratiskt och socialistiskt Irak.
