Redan innan årsskiftet hade regering och riksdag fattat en rad beslut i riktning mot en låglönemarknad: Sämre och dyrare a-kassa, avveckling av olika arbetsmarknadspolitiska program, jämte stora nedskärningar i vuxenutbildningen.Men dessa försämringar var bara början. Under de senaste veckorna har regeringen presenterat en rad nya förslag i samma riktning.
I sommar dras tumskruvarna åt än mer på de arbetslösa om regeringen får som den vill.
Då sätts en definitiv bortre parantes och a-kassan upphör efter 300 dagar eller 450 dagar för de som har barn under 18 år. Men för många kommer den bortre parantesen tidigare än så eftersom regeringen vill reducera antalet ersättningsdagar för dem som deltar i olika Amsprogram.
”A-kassan blir en b-kassa för arbetslösa”, som Aftonbladet så träffande uttryckte det 5 januari i år.
I sommar (1 juli) kommer även skatterabatterade ”pigjobb” och det kommer inte längre vara möjligt att begränsa jobbsökandet till sitt yrke eller geografiska område. Arbetslösa ska tvingas flytta – annars dras ersättningen in eller så blir det böter. Även skyldigheten att anmäla lediga jobb till arbetsförmedlingen tas bort.
De tidigare besluten och de nya förslagen (inkluderat den aviserade nya obligatoriska arbetslöshetsersättningen) utgör regeringens systemskifte på arbetsmarknaden. Ett annat resultat av regeringens politik är att en vändning i konjunkturen snabbare än tidigare kommer att märkas i högre arbetslöshet och utslagning.
Under lång tid har alliansens partier upprepat att förutsättningen för nya jobb är att det blir ”enklare och billigare att anställa”.
Ord som alltid varit en omskrivning för att det ska bli enklare och billigare att avskeda – kort sagt: anställningstryggheten måste försämras.
Regeringen vill, från 1 juli i år, förlänga visstidsanställningarna och återinföra säsongsanställningar som ett led i att uppluckra anställningsskyddet.
De nya förslagen plus arbetsgivarnas höga tonläge inför avtalsrörelsen understryker att 2007 i mångt och mycket blir ett avgörande år för den framtida utvecklingen. Regeringens nya provokationer fungerar som tändvätska och ger nytt bränsle till den kampvilja som finns och som inte knäckts efter de senaste månadernas a-kassakamp.
”Det här blir ytterligare en sten att bära för våra svagaste medlemsgrupper. Tillsammans med a-kassan och de dramatiska försämringarna av arbetsmarknadspolitiken är det ett hårt slag”, är LO:s förste vice ordförande Erland Olaussons kommentar till regeringens förslag att öka antalet visstidsanställningar och försämra LAS (lagen om anställningsskydd).
Men precis som i fallet a-kassan räcker det inte med endast skarp kritik i ord.
Den moderatledda regeringens systemskifte på arbetsmarknaden är det mest långtgående som någon regering aviserat. Den fackliga rörelsen och ytterst dess ledning avgör i vilken mån regeringen kommer att lyckas i sitt uppsåt.
Om LO- och TCO-toppen inte svarar med en verklig motståndskampanj med politisk strejk och gemensamma massdemonstrationer i mars; mot regeringen men dessutom som en uppladdning inför avtalsrörelsen, väntar nya drastiska försämringar som ska cementera den låglönemarknad som är i vardande.
Det kan inte råda något som helst tvivel om att regeringens sämre arbetslöshetsersättning och urholkade anställningsskydd ska pressa ned alla arbetares löner och försvaga facket.
• Kompensera a-kassan – stoppa regeringens låglönemarknad
• Höjda lönekrav till 1 500 kronor mer för alla och lägst 18 000 plus jämställdhetspott.
• Ny protestdag med politisk strejk och massdemonstrationer i mars.
Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv uppmanar medlemmar, prenumeranter och läsare att resa dessa krav på arbetsplatser och facket.
En ny gräsrotsrörelse krävs för politisk strejk och kämpande fack.
