Nu har Göteborgs 30:e internationella filmfestival avverkat sina tio dagar och cirka 450 filmer har visats.En positiv överraskning var den franske debutregissören Laurent Salgues verk Dreams of Dust (Rêves de poussière).
”Dreams of Dust”
Filmen utspelar sig i nordöstra Burkina Faso, dit den nigerianske Mocktar Dicko kommer för att söka arbete i guldgruvorna.Vi vet inte mycket om hans förflutna, men han sörjer efter att ha mist sin familj, och bland sina få ägodelar finns även hans dotters söndertrasade docka. Arbetet i guldgruvorna är såväl hierarkiskt och slitsamt som fruktansvärt riskfyllt. Det är med stor inlevelse man ser gruvarbetarna och deras dagliga slitgöra, hur de klättrar ner till sin livsfarliga arbetsplats och kommer upp, täckta av sandstoft över hela kroppen.
De vackra landskapen blir, istället för att ge känslan av frihet eller liknande, en skarp kontrast mot den närmast klaustrofobiska miljö som gruvorna utgör.
Don Quijote
För tredje året i rad uppfyllde mitt val av film från Kritikerveckan (Critics’ Week) mina förväntningar. Honor of the Knights (Honor de Cavallera) heter en spansk, välregisserad filmatisering av Cervantes klassiska roman Don Quijote.Romanen handlar om hur Don Quijote förläser sig på en riddarroman och ger sig ut för att upprätta dess ideal. Till skillnad från boken, skildras filmen egentligen aldrig ur Don Quijotes synvinkel. Hans omkringströvande och hans svärdfäktande får vi se med omgivningens ögon. På sätt och vis är det tragiskt, men också poetiskt. Quijotes och hans trogne väpnare Sanchos relation skildras med stor respekt i natursköna miljöer. Med sin sparsmakade dialog och avsaknad av klassisk dramaturgi prövade filmens okonventionella form publikens tålamod. Några gick och några somnade.
På det stora hela blev det en minnesvärd festival, tack vare den trevliga stämningen och positiva överraskningar.
Rolig överraskning
En rolig överraskning var att Paraguayan Hammock, som antagligen var bland det mest originella och säregna som visades på festivalen, också kammade hem ”Publikens val”. Detta trots att ingen av filmens tre visningar ens sålde hälften av biljetterna.På många visningar var regissören närvarande – men flera irakiska regissörer hindrades från att medverka p g a EU:s visumregler, vilket bara kan ses som en skam nu när irakisk filmkultur till slut uppmärksammas internationellt.
Alldeles för dyrt
Slutligen tror jag dock att festivalen gått miste om många låginkomsttagare som inte gått på den, p g a det trots allt höga biljettpriset.En filmfestival bör, utöver sin uppgift att sprida film som annars förbises av den likriktade marknaden, också kunna ge möjligheten till vanliga människor att kunna se många filmer. Ett lägre biljettpris hade sannolikt lockat fler till detta lands stora frossa av rörliga bilder.
Peter Henriksson
