Industriarbetare inom stål- och metallavtalet ser hur arbetsgivarna gör rekordvinsterna och vill ha del av dem i vårens avtalsrörelse. Höjda lägstalöner och ettårsavtal är viktiga krav. Offensiv har pratat med Bert Johansson, ordförande för Metallklubben på SSAB Tunnplåt i Luleå, som sitter med i förhandlingsdelegationen.Kraven enligt Industriplattformen är redan fastlagda: En höjning av lägstalönerna med 1 400 kr per månad och att varje individ bidrar med 840 kr. Vad tycker du om kraven?
– Vi tycker de är alldeles för låga. Stålindustrin går enormt bra, och det måste gå att få ut extra i en sådan situation. Framförallt är det viktigt för oss att det blir ett ettårigt avtal.
Vad hade ni för förslag inför avtalsrådet?
– Vårt förslag var 1 200 kronor. Procentbegreppet är inte bra, det är att lura arbetarna. Vi har ju ett gemensamt avtalsförslag med tjänstemännen (Avtalspolitiska plattformen för facken inom industrin) och vi vill ha samma påslag som dem i kronor. Annars kommer klyftorna bara att växa. De är kronor och ören man handlar för och företagens priser sätts i, inte procent.
Avtalsdelegationen hade möte 31 januari, fick ni något bud från arbetsgivarna?
– Vi fick ett papper men det var inga siffror som i teknikarbetsgivarnas bud (se förra veckans Offensiv). Däremot vill arbetsgivarna inom Stål och Metall ha mer ”flexibel” arbetstid och ta bort taket på 200 timmar övertid per år. Efter nästa träff den 14-15 februari vet vi förmodligen mera.
Det är ännu oklart om Stål- och Metall-arbetsgivarna följer Teknikarbetsgivarna som vill öka den flexibla arbetstiden till 10 timmar per dag utan OB-ersättning.
Vad har du för förväntningar på avtalsrörelsen?
– Arbetsgivarna siktar på ett långt avtal. Men med den politiska utvecklingen som är, det är ju nya attacker på oss hela tiden, vill vi ta ett år i taget och använda den kraft som vi har. Vi måste visa medlemmarna att om vi håller ihop har vi en rejäl styrka. Det är upp till bevis för förbundet nu att övertyga de som tvekar om de ska vara med i facket och inte vara bekväma och acceptera långa avtal. Med ettåriga avtal blir det ständig avtalsrörelse men facket är ju till för att jobba med dessa frågor hela tiden.
Jonas Brännberg
Rättvisepartiet Socialisterna står för:
- Kompensation för a-kassehöjningen. Ingen ska få mindre än 1 500 kronor i lönelyft.
- Höjda lägstalöner så att ingen tjänar under 18 000 kronor i månaden. Fullt stöd till jämställdhetspotten.
- Rusta för strid. Facket måste mobilisera till stora demonstrationer i mars, innan avtalen löper ut. Dels för att sätta tonen inför avtalsrörelsen. Dels för att svara mot regeringens attacker och skapande av en låglönemarknad.
- Bildande av lokala kampanjkommittéer som förbereder kamp och strejker i avtalsrörelsen och pressar facket att gå ut i riktiga strejker.
- Inga svekavtal. För facklig demokrati – avtalen ut på medlemsomröstning.
