Caféet Hängmattan är ett av Göteborgs ställen där poeter, bohemer och annat folk samlas för att umgås och torsdagen den 22 februari var det dags för skivsläpp för Emanuel Blume och som förband kom estradpoeten Isabel Evers. Albumet heter ”Vår revolution” och är en blandning av politisk satir och personliga skildringar av livet.Först upp på scenen var Isabel Evers. Den röda linjen genom hennes poesi handlar om kärlek och drömmar. Det mest slående var när hon med hämndlystnad i ögonen förutsåg att hela Guldbaggegalan skulle knäfalla inför hennes storhet.
Men hennes framtoning var överlag vänlig och hon gjorde en vacker tolkning av Kent Anderssons dikt om vardagens tristess och den ständiga längtan efter att få ett besök av en vän. Evers fick tyvärr tacka för sig efter cirka fem dikter.
Emanuel Blume och hans band gick nu upp på scenen. Det var svårt att undvika att se likheterna mellan honom och exempelvis Lars Winnerbäck. Blumes låtar har dock ett politiskt engagemang och problemen är både lokalt och globalt förankrade. Han förklarar på ett pedagogiskt sätt hur jultomten flyger till Taiwan eftersom produktionskostnaderna är lägre där än på Nordpolen. Han avslutar samma låt i ett försök med att ge oss dåligt samvete när han frågar ”Har du undrat varför din tröja var så billig?”.
Musik ger inte alla svar
Det gavs inga lösningar eller förklaringar till kriserna inom kapitalismen, men musik kan inte ge alla svar.Trots att stämningen var god och att Blume är musikaliskt begåvad så ville jag ropa in Isabel Evers igen. Hon var mer i min smak och hade kunnat underhålla publiken under längre tid än de 15 minuter som hon fick.
Felix Englén
