Över hela landet växer nu kampviljan i årets avtalsrörelse. Och när förhandlingarna inom de sex avtalsområdena för IF Metall och de andra Facken inom industrin nu gått in i ett kritiskt skede är detta allra tydligast bland Norrbottens gruv- och stålarbetare.– Vi är beredda att strejka om IF Metall tar ut gruvorna, säger gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö vid LKAB i Kiruna till Offensiv.
– Det är ett jävla tryck från medlemmarna när företagen går så bra som de gör och nu vill vi se pengar i börsen, säger också gruvfyrans ordförande Tomas Nilsson efter förra onsdagens tre packade informationsmöten ”trots sportlov” om avtalsrörelsen bland gruvarbetarna i både Kiruna, Gällivare och Aitik.
Vibbar av gruvstrejk
För Malmfältens gruvarbetare är årets avtalskamp en fortsättning på det heta engagemang som började redan i förra årets lokala avtalsrörelse, då heta stormöten med ”vibbar” som påminde om gruvstrejken 1969 lyckades fördubbla det centrala avtalets resultat.Skambud fick nej
Det treårsavtal som de så kallade opartiska ordförandena (opo) lade fram i förra veckan var enligt IF Metalls gruvklubbar i Malmfälten ett skambud, som också besvarades med ett rungande nej.– Det blev en Sverker, så dåligt att det förpassades rätt ner i soptunnan som i Plus på tv, tillägger Nilsson.
Oron för att IF Metalls förhandlingsdelegationer ska vika sig har enligt gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö minskat.
– Det var en total enighet i alla sex förhandlingsdelegationer om att avvisa förra veckans bud från opo.
Det finns enligt gruvklubbarna två avgörande skäl för att stå fast vid ettårsavtal: aktiefesten med rekordartade chefslöner och aktieutdelningar och osäkerheten om högerregeringens planer på nya attacker.
– Vi vet till exempel inte hur det går med den föreslagna trafikskattehöjningen, menar Rantakyrö.
För gruvarbetarna är det centrala avtalet också bara det första viktiga steget. Förutom de alltför låga 3,9 procenten på ett år kräver gruvarbetarna delpension för överjordsarbetare, ett reglerat underjordstillägg och en text i det centrala avtalet som öppnar för mer i de lokala förhandlingarna.
Kräver 4 000 kronor mer
Rantakyrö:– Det är medlemmarnas krav på 4 000 kronor mer sedan även de lokala förhandlingarna klarats av som jag har för ögonen. Men för att nå dit krävs en bra grund att stå på i det centrala avtalet.
4 000 i månaden, eller 48 000 mer om året, kan låta mycket. Men det ska jämföras med LKAB:s vinst på 3,5 miljoner per anställd de senaste två åren.
– Och Bolidens vinst på 9,3 miljarder är egentligen ännu högre per anställd, säger Tomas Nilsson och påpekar att det i hela landet just nu bara finns två arbetslösa gruvarbetare, samtidigt som gruvbolagen investerar och öppnar nya gruvor.
Det är början på en lång och het vår med en känsla av nu eller aldrig. För att över huvud taget vara beredd att diskutera ett treårsavtal krävs enligt Rantakyrö i så fall 12 procent på tre år och en lösning av alla andra frågor.
– Men vi är helt inne på ett ettårsavtal…
Och arbetsgivarargumentet att detta är ett villkor för ett pensionsavtal?
– Ja, då får vi hellre skjuta på det i ett år. Det var aldrig en del av vår plattform i avtalsrörelsen, säger han.
Bonusar då? Boliden har gett sina anställda en bonus på 40 000 kronor, har ni någon?
– Nej, det har vi inte. Sånt är extrapengar som vi inte kan räkna med och som faller bort för den som skadat sig. Då gäller bara grundlönen. Vi skulle inte tacka nej, men det är inget vi köper för ett sämre avtal.
Vill rösta om avtalet
Offensiv berättade i förra veckan att IF Metalls klubb på SSAB i Luleå hotat dra igång en namninsamling för att rösta om avtalet. Denna skulle inledas om förhandlarna, som man då befarade, skulle släppa kravet på ettårsavtal och börja pruta på de alltför låga 3,9 procenten.Men det har hittills stannat vid ett ”hot”. En vecka senare talar klubbens ordförande Bert Johansson om en ”väldig enighet” bland stål- och metallindustrins förhandlingsdelegationer.
– Ska det nu bli tal om treårsavtal igen kommer det att kosta. Avtalsplattformen har talat om 3,9 procent för ett år, och ska det bli tal om något annat (ett längre avtal) måste det finnas öppningar för att kunna få ut mer i de lokala förhandlingarna, säger han.
Kan bli konflikt
Bert Johansson räknar med att avtalsrörelsen – med tanke på hur arbetsgivarna och deras förlängda arm i opo hittills har betett sig – kan leda till konflikt.– Det är mycket irriterat nu i flera delegationer, och vi väntar ett nytt opo-bud på onsdag eller torsdag.
Blir det ännu ”en Sverker”, spekulerar facktidningarnas hemsidor och andra media om att det kan väntas ett varsel om övertidsblockad från den 2 april, som förstås kan bli kännbart i dagens konjunkturläge.
Vad som nu krävs är något mer: ett rejält varsel om strejk, som i så fall skulle tända en helig kampvilja i hela den svenska arbetarklassen.
Arne Johansson
