Vems händer håller i spadar, spakar och stubintrådar? Hur ser det ut från insidan, det där som vi ser när vi åker förbi? Grävmaskiner och baracker, människor med självlysande kläder.
För att få en bild och för att kunna förstå, så började jag fotografera bygget. Men insåg snart att mina bilder inte förslog – om jag händelsevis kunde komma tillräckligt nära, så visste jag ändå inte vad jag fotograferade. Där föddes idén till vad som skulle komma att bli ”100 fotografer”.
Min tanke är att det är de som bygger som ska fota, de som är mitt i och lever sin vardag på byggplatserna, för de är de enda som kan se och vet vad det handlar om.
Jag vände mig till SEKO, som är det fack som organiserar flest arbetare vid bygget, med mitt förslag och med hjälp av Statens Kulturråd och Botniabanan AB kunde jag sätta igång i september 2006. Jag åker runt till byggplatserna och erbjuder människor att vara med. För det mesta blir jag positivt bemött – det är många som gärna bidrar med sina bilder, antingen med en engångskamera som jag tillhandahåller eller med sin egen.
Det här handlar om att utvidga konstbegreppet, som konstnär är jag glad över att kunna använda mina kunskaper i ett sammanhang som känns viktigt och verkligt. LO-kollektivet står ju för en stor del av skattemedlen som försörjer kulturen, men många upplever konsten som svårtillgänglig och exklusiv.
I själva verket är bildskapandet en viktig del av kulturen vi lever i, alla skapar bilder hela tiden och jag vill påvisa det faktum att vi alla är del av samma bildskapande kultur, att våra bilder berättar något viktigt om vår tid och oss själva.
Målet är att skapa en bilderbok, något att ha kvar när järnvägen är färdigbyggd, barackbyarna borta och alla byggare skingrade. Nu har jag samlat i ett halvt år, arkivet består just nu av ca 2 000 bilder, varav några varje vecka läggs in på min blogg, www.tryckkammaren.com.
Göta Svensson, konstnär