Matkrisen förvärras och priserna stiger brant uppåt. På ett år har priset på ris och majs ökat med 70 procent. Svälten ökar. Det är ett ”tyst massmord” som pågår säger FN.På G8-mötet i Japan är matkrisen ett av de ämnen som diskuterats. Som vanligt hölls det vackra tal och de kapitalistiska regeringarna gav löften om att bekämpa hungern. Men efter mötet fortsätter samma kapitalistiska politik och hungern breder ut sig.
Lagom till rikemansklubben G8:s möte i Hokkaido, Japan, publicerade den brittiska tidningen Guardian delar av en hemlig rapport om matkrisen som Världsbanken har tagit fram.
Enligt Världsbankens rapport ligger framställandet av biobränsle bakom 75 procent av prisökningen. Att jämföra med Bushadministrationens siffra på 2-3 procent och den svenska regeringens siffra på 3-5 procent. Att rapporten är hemlig beror enligt
Guardian på att Världsbanken inte vill genera president Bush och Vita huset.
I rapporten hävdar Världsbanken att EU:s och USA:s kampanjer för biobränsle lett till att tillgången på mat minskat kraftigt och priset ökat.
I USA används en tredjedel av all majs till att producera etanol och omkring hälften av all vegetabilisk olja i EU går till tillverkning av biodiesel. Satsningen på biobränsle har även följts av att mat och grödor
blivit ett spekulationsobjekt.
De stigande matpriserna är på väg att kasta ytterligare 100 miljoner människor ner i fattigdom. Förra året ökade antalet svältande med 50 miljoner på grund av stigande matpriser.
Snart har antalet svältande i världen sprängt enmiljardvallen. Närmare 50 länder har skakats av hungeruppror och strejker mot ökade levnadskostnader. För en tid sedan tvingades Haitis premiärminister att avgå efter stora massprotester runt parollen ”Vi är hungriga!”.
Kampen mot prisökningarna har gett upphov till omfattande och ny arbetarkamp i exempelvis Vietnam, som skakades av 300 strejker bara under första kvartalet i år.
I Europa har fackföreningarna i exempelvis Belgien och Frankrike demonstrerat och strejkat mot dyrtiden. Till och med Europafacket har tvingats demonstrera för bevarad köpkraft (i slovenska Ljubljana i april).
På G8-mötet kommer de kapitalistiska ledarna att tala om behovet av att bekämpa hungern och fattigdomen samt ge en massa löften som de struntar i att uppfylla. Vid G8-
mötet i skotska Gleneagles 2005 lovade deltagarna att fördubbla de rika ländernas bistånd till Afrika. Det löftet skulle vara infriat år 2010.
I år, 2008, har biståndet knappt ökat alls. Och globalt gäller att: ”Samtidigt som hungern ökar minskar biståndet till fattiga i världen. Under 2007 sjönk biståndet från länderna i EU med över 10 miljarder kronor. Över 700 miljarder kronor mindre än utlovat kommer att ges i EU-bistånd mellan 2005 och 2010 om rådande trend håller i sig. Den svenska regeringen fortsätter att urholka det svenska biståndet genom att använda pengarna till kostnader för flyktingmottaganden och skuldavskrivningar.” (ActionAids hemsida www.actionaid.se).
Den globala kapitalismen brottas på nytt med stagnerande ekonomisk tillväxt och stigande inflation. Inflation betyder penningvärdeförsämring, vilket uttrycks i ökade priser. Mest ökar priset på mat och bränsle.
Högre bränslepriser ger även avtryck i ökade matpriser på grund av stigande energi- och transportkostnader.
Hittills i år har priset på råolja per fat stigit med 50 procent. I måndags kostade oljan drygt 143 dollar (860 kronor) per fat. Sedan 2001 har oljepriset stigit med hela 700 procent.
Den globala prisuppgången på mat och olja påskyndar och förvärrar världsekonomins nedgång. För första gången sedan inledningen på krisen i världsekonomin 1974-75 stiger både mat- och bränslepriserna.
Stigande globala matpriser leder till ett ”tyst massmord”, sade FN:s rapportör om rätten till mat, Jean Ziegler, i april.
Enligt den amerikanska tidskriften Newsweek är den nuvarande matkrisen den värsta sedan 1870.
Under de senaste tolv månaderna har priset på många basvaror ökat med närmare 50 procent eller mer. Priset på ris steg exempelvis med omkring 76 procent mellan december 2007 och april 2008, enligt FAO:s risprisindex.
Invånarna i världens fattiga länder får en tredjedel av sitt kaloriintag från ris.
Högre matpriser betyder att notan för matimporten stiger, och den ökar mest för de fattigaste länderna (i snitt 40 procent i år).
De fattiga har inte råd att köpa den mat som finns. Även i G8-länderna finns det många som inte kan äta sig mätta varje dag.
I de mest utvecklade kapitalistiska staterna spenderar hushållen i snitt 20 procent av sina inkomster på mat, i de fattigaste länderna är motsvarande siffra 40 till 80 procent.
Även en liten prishöjning kan få katastrofala effekter när det inte finns några marginaler. Under det senaste året har realinkomsterna (köpkraften) bland den fattiga stadsbefolkningen i de så kallade låginkomstländerna minskat med en fjärdedel.
”Vad vi ser är hungerns nya ansikte. Det finns mat i butikshyllorna, men människorna har inte råd att köpa maten. Det finns en oro i städerna vi aldrig sett förut. Hungerkravaller har ägt rum i länder som aldrig tidigare skakats av sådana protester.”, sade en FN-representant i februari.
Detta uttalande understryker att matkrisen är global och att den är extremt politiskt och socialt laddad. Det är mer än en revolution som har inletts med hungerprotester. För de allra fattigaste har matkrisen alltid varit bestående, men nu har en global kris utvecklats som är strukturell och en följd av kapitalismens kortsiktiga vinstjakt och rovdrift.
Krisen kan inte lösas med mindre än att arbetarklassen och de fattiga tar makten och kapitalismen avskaffas.
Det är fråga om ett trendbrott. I nära 30 års tid stod matpriserna nästan stilla, men den utvecklingen bröts 2006. Det är flera samverkande faktorer som spelar in och som nu fungerar som en prispress uppåt.
Produktion av etanol är en. Siffran 75 procent i Världsbankens hemliga rapport är betydligt högre än andra siffror. Tidigare har det beräknats att etanolframställningen höjt matpriserna med 20 till 30 procent. För ett par veckor sedan presenterade brittiska Oxfam en rapport som sade att etanolproduktionen medfört att ytterligare 30 miljoner blivit fattiga och man uppskattade att etanolen stod för 30 procent av prisökningarna på mat.
USA och Brasilien är storproducenter av etanol. I USA görs etanol av majs och i Brasilien av sockerrör. USA har satsat stort på etanol för att minska sitt oljeberoende, men oljetörsten har inte släckts och bensinkonsumtionen minskar visserligen i år, på grund av prisökningarna, efter att ha ökat dessförinnan.
Etanolproduktionen i USA är en statsunderstödd och vinstrik industri, men utan positiva effekter på miljön.
”När majs omvandlas till etanol krävs det så många arbetsmaskiner som går på diesel eller bensin samt energislukande framställning av konstgödsel att växthusgaserna bara sjunker med 30 procent. Dessutom är bränsleåtgången för en etanoldriven bil 30 procent högre än den som går på bensin.” (Expressen den 22 juni).
Etanolframställningen i Brasilien är billigare och mindre energikrävande, men baseras på slavarbete. En sockerrörsarbetare på 2000-talet har kortare arbetslivslängd än vad en slav hade på 1800-talet.
Kapitalismens försök att lösa miljökrisen med etanol från majs och sockerrör är kortsiktig och ohållbar.
Klimathotet är EN annan
anledning till de ökade priserna. Det
extrema klimatet resulterar i torka, vattenbrist och översvämningar. Markförstöringen fortsätter att öka.
Fem år i rad har Australien – en stor jordbruksexportör – drabbats av torka, samtidigt som översvämningar och stormar har slagit ut risskördar i Bangladesh och nu även i Burma.
Burma skulle normalt exportera 600 000 ton ris under år 2008, men FN:s livsmedelsorgan FAO varnar nu för att landet kanske måste importera ris i år.
Problemet är dock att bara en liten del av den globala risskörden exporteras (6-7 procent) och att allt fler länder stoppar eller förhindrar risexport av rädsla för revolter. Detta i sin tur driver upp priset på det ris som trots allt exporteras.
Samtidigt får åker- och betesmarker i exempelvis Kina ge plats åt annan verksamhet för fortsatt kapitalistisk och miljöfarlig expansion. Kina måste importera allt mer ris och soja jämsides med att man försöker skaffa jord i andra länder.
Jordbruket har alltid varit omgivet av protektionism. De rika länderna har länge subventionerat sitt jordbruk och därmed kunnat dumpa priserna, vilket har slagit ut de lokala jordbruken i de fattiga länderna. Inte minst i Afrika.
Afrikas import av jordbruksprodukter har ökat snabbare än dess export under de senaste 30 åren. Kontinenten är nu en nettoimportör av jordbruksprodukter, och 87 procent av importen är livsmedel.
I ett av världens fattigaste länder, Somalia, har matpriserna ökat med 150 procent på ett år som en följd av den allt dyrare importen.
En stor majoritet av länderna i Asien och Afrika måste också importera olja. Resultatet är dyrare och mindre produktion samt sjunkande tillväxt. I låginkomstländerna sjönk jordbruksproduktionen förra året och beräknas göra detsamma i år.
Ökad konsumtion av kött- och mejeriprodukter har bidragit till ökade matpriser. Sedan början av sextiotalet har köttkonsumtionen per invånare i världen fördubblats. Det har lett till att totalt 80 procent av all jordbruksmark globalt – åkrar och betesmark – går till kött- och mjölkproduktion, men kött och mjölk utgör bara 15 procent av den sammanlagda matkonsumtionen (Svenska Dagbladet den 13 juni).
Till skillnad från tidigare finns det inte längre stora livsmedelslager och produktiviteten ökar inte i jordbruket. Spannmålslagren är till exempel de minsta på 30 år.
När borgare, som exempelvis Fredrik Reinfeldt (m), säger att marknaden kommer att lösa problemet så blundar man för det faktum att det är marknaden som är problemet.
På den kapitalistiska marknaden har råvaror (inkluderat jordbruksprodukter) nu blivit ett nytt spekulationsobjekt.
Hedgefonder under namnet indexfonder köper exempelvis upp exportkvoter i väntan på att priset ska gå upp för att sedan sälja dem vidare med god vinst.
”Spekulationerna i råvarumarknaderna har ökat enormt de senaste åren. På bara fem år, från 2003 till 2008, har investeringarna i indexfonder som är knutna till råvaror blivit 20 gånger större. Från 13 miljarder dollar [80 miljarder kronor] till 260 miljarder dollar [1 600 miljarder kronor]”, skrev Svenska Dagbladet den 23 juni.
Spekulanternas verksamhet är direkt parasitär och mördande.
Under kapitalismen kommer matkrisen att förvärras och världen kan stå inför en ny global hungerkatastrof.
Vad som krävs är en kamp för en modernisering och offentliga investeringar i jordbruket – jordreform, räntefria lån, kollektivjordbruk på frivillig basis o s v – ett förstatligande av de företag som kontrollerar handel och distribution, en indexreglering av löner och prisövervakningskommittéer på gräsrotsnivå.
Enligt FN-organet FAO behövs det 30 miljarder dollar (200 miljarder kronor) om året för att utplåna den tärande hungern. Det är en bråkdel (2 procent) av världens militärutgifter och ska jämföras med att världens 25 rikaste har en förmögenhet på 25 miljarder dollar (150 miljarder kronor) i snitt.
Per Olsson
