foto: Petri Myllykoski
Besima Skoplyak, Södertälje.
Bussförarna fortsätter att strejka för att bemöta det systemskifte som de privata arbetsgivarna gapar efter. Det stod klart efter att förhandlingarna återigen strandade. Nu skriker situationen efter en facklig invit till allmänheten för att vinna det politiska stöd som krävs för en seger. Konflikten kan bli utdragen.Medan facket strider för att bussförarna ska ha samma villkor som andra – 11 timmars nattvila – och samma löne- och arbetsvillkor som de kommunalt anställda bussförarna, försökte vd:n för Transportgruppen och BuA (Bussarbetsgivarna), Peter Jeppsson, i början av strejken att vifta bort det genom att hävda att de kommunala arbetsgivarna är många fler än de kommunala. Men sett till bussförare så är ungefär hälften kommunalt anställda.
Vem dikterar villkoren?
Den 8 juli sa Peter Jeppsson till radions Ekot att:– Man kan inte jämföra privat och kommunal sektor, den privata har mycket större kostnader.
Han kanske åsyftar den helt onödiga kostnaden utdelningar till ägarna och vinster på löntagarnas bekostnad?
De uppslitande upphandlingarna som den avreglerade marknaden inneburit har delvis vägts upp av att avtalen har varit lika. Detta vill nu arbetsgivarna bryta.
– Bussförarstrejken har aktualiserat frågan om kollektivtrafikens återgång till offentlig regi, ett krav som Rättvisepartiet Socialisterna ställer, säger Jan Hägglund, kommunfullmäktigeledamot för RS i Umeå.
Ett exempel på den människosyn som kapitalismen framkallar kommer från vd:n för Stockholmsbuss AB, Göran Demnert, som på sin blogg kallade bussförare för idioter.
Massiv strejk
Den första juli demonstrerade bussförarna kollektivtrafikens betydelse i en storstad då de uppåt 7 000 strejkande parkerade 2 000 bussar, vilket påverkade 250 000 trafikanter och ledde till att 1 miljon påstigningar ställdes in. Stockholmarna har fått pyssla ihop vardagen. Själv har jag haft nöjet att ha svärfar, i vanliga fall hemmavarande i nu busslösa Sköndal, boende hos oss. Även andra arbetsgivare har drabbats då anställda inte har kommit till jobbet, men framförallt har strejken svidit för Swebus och Busslink då ”beställaren”, landstinget (Stockholms lokaltrafik), varje dag under strejken hållit inne med 10 miljoner kronor till dessa företag.Bussförarna visade under de första dagarna att de har allmänhetens stöd, trots att många drabbas hårt av strejken. Folk fattar att påtvingade delade turer, med enormt långa arbetsdagar, är slitsamt. Har förare bara nio timmar på sig för att komma hem, sköta hemmet och sin nattvila innan det är dags att vara på jobbet igen innebär det en säkerhetsrisk för oss alla.
Bussförare som tar bilen till ett garage långt ifrån hemmet i början av dagen kan komma att sluta sitt arbetspass på andra sidan staden. Att kalla det för ”vill ha mer än andra”, som arbetsgivarna gör, har inte fått eko bland folk. 77 procent stödde strejken i Aftonbladets webbfråga under den första strejkveckan. Nu när strejken återupptas har stödet fallit till 56,3 procent på samma fråga (39 000 röstande), men detta är fortfarande stort.
Efter den slagkraftiga starten ”fryste” Kommunal snöpligt nog strejken den 5 juli för att förhandla med arbetsgivarna, då dessa kommit med ett nytt bud. Denna åtgärd var märklig då syftet med en strejk är att ha kraften från strejken i ryggen då man förhandlar.
Föga överraskande var det inte mycket nyheter i budet. Visserligen var arbetsgivarna öppna för att halvera det antal timmar som nattvilan får understiga 11 timmar, från sex till tre timmar. Men det räcker inte då de inte var beredda att betala vad bra busstrafik kostar, se Jeppssons ”utrymme för ökade kostnader i princip saknas” (pressrelease 3 juli).
Elva timmars nattvila är vad EU har lagstadgat och det är vad som ska gälla. Vad gäller lönerna så erbjöd BuA 2 080 kronor på 3 år mot Kommunals krav på 1 600 kronor på 22 månader, vilket man har översatt till 2 400 kronor på 3 år. En bussförare tjänar idag i snitt 20 550 kr/mån, vilket är en låg lön för slitet.
Tog saken i egna händer
Motståndet från BuA och det starka trycket underifrån tvingade Kommunalledningen till något så ovanligt som att återuppta en pausad strejk. De strejkande hade sagt åt Kommunals ordförande Ylva Thörn när hon den 3 juli besökte garagen att de inte skulle acceptera ett svekavtal. Även den spontana sjukskrivningsaktionen som lamslog busstrafiken i Nacka under den ”frysta” helgen avspeglar trycket underifrån. Arbetarna tog helt enkelt saken i sina egna händer.En stor brist under de första strejkdagarna var att facket inte organiserade en enda demonstration för bussförarna och alla sympatisörer. Det kan man jämföra med Vårdförbundet som hade kanske 30-50 demonstrationer under och t o m före sin strejk för att förklara och få gehör för sina krav.
Behövs utåtriktad kamp
En demonstration var först utlyst till torsdagen den 3 juli, mitt på dagen, men ställdes sedan in då det sades att man inte fick demonstrationstillstånd för att platsen var upptagen. Än värre blev det då det framkom att det var Kommunal som tillsammans med LO-distriktet hade tillståndet (varje torsdag kl 12.00 har man torgmöte utanför riksdagen), men att man inte ville ha de strejkande bussförarna där. Än så länge är ingen ny demonstration utlyst. Även andra utspel, som närvaro på politikernas Almedalsvecka, ordentlig information och nya argument till media och den egna hemsidan, har uteblivit, vilket sammantaget ger ett lamt intryck.Nu krävs det nya tag! Bussförarna är stridbara med både bra kamptraditioner och bra möjligheter att röra om ordentligt. Deras strejk sätter käppar i hjulet på den nyliberala agendan och är värd allt stöd. Kan bara detta stöd mobiliseras så är en seger möjlig.
Elin Gauffin
Röda bilen till stöd för bussförarna
Under Rättvisepartiet Socialisternas och Elevkampanjens sommarläger åkte den s k Röda bilen dagligen välfylld med lägerdeltagare till Södertälje och Stockholm för att samla in namn till stöd för busstrejken. Stödet för strejken märktes tydligt på stan. Vi besökte även strejkvaktskedjor vid bussdepåer för att lämna över stöduttalanden. Stämningen i kedjorna var god, och bussförarna uttryckte alla sitt missnöje med de rådande villkoren.Tim Cambrant
Anette Stolpe, Nybodagaraget:
– Det är viktigt att vi får samma villkor som anställda i de kommunala bolagen, att inte de privata får konkurrensfördelar. Den viktigaste frågan är vilotider och arbetstider.
– Vi får bra stöd från allmänheten, speciellt när man förklarar vad det handlar om.
Mikael Andersson, Södertälje:
– Vi strejkar för kortare arbetstider, dygnsvila och ramtid. Timanställda måste omfattas av LAS. Jag är rädd för att Kommunalledningen böjer sig för mycket, men gör de det så blir det ramaskri bland chaffisarna. Då kommer säkert diskussionerna igång om att bilda ett eget fack.
Besima Skoplyak, Södertälje:
– Det är jobbigt med ramtiden (långa arbetsdagar till följd av delade turer). Man orkar inte, speciellt inte när man börjar bli äldre. Lönen är också viktig. Det blir nog en lång strid och det är nödvändigt.
Intervjuer: Petri Myllykoski
