foto: Elin Gauffin
Fem över tolv kallade Kommunal så till sist de kämpande bussförarna till demonstration, samma dag som förhandlingsdelegationen ska ta ställning till det utkast till avtal som redan är skrivet. Så möjligheten att påverka arbetsgivarna var lite i senaste laget, men demonstrationen var ändå bra för sammanhållningen och kampstämmningen bland förarna.Plattan blev röd när cirka 400 bussförare intog torget iförda ”vi tar fajten”-tröjor. De flesta var ännu i strejk. Tyvärr var manifestationen mycket kort men många stannade kvar uppfyllda av diskussioner om strejken och vad utkastet till avtal kan tänkas innehålla. Några sa sig lita på de fackliga företrädarna men många hade åsikter om fackets taktik och krav.
– Man borde ha börjat strejken den första augusti istället för mitt under semestern. Också var det den här frysningen. Jag kände mig som en nickedocka, först ut, sen in, sen ut igen. Det var inte bra, sa en förare.
– Kraven är för lågt ställda från början, sa en annan. Varför tar inte Kommunal upp protester mot att vi mister tjänstekortet från och med september. Jag kan börja på Söderortsgaraget (även kallat Nybodagaraget, ligger i Midsommarkransen) och sluta i Farsta. Varför ska jag själv betala resan tillbaka till garaget där min bil står parkerad?
Samma förare, som ville vara anonym, berättade för mig att de haft i sitt avtal att arbetstiden inte får vara mer än 8 timmar och 48 minuter fram till i början av året. Detta är nu borttaget och även Kommunal har släppt kravet och driver bara frågan om ramtiden (tiden mellan då arbetspasset börjar och slutar, vilket facket kräver inte ska vara mer än 13 timmar, inklusive ”håltimmarna” i mitten).
– Imorgon måste jag sitta bakom ratten nio timmar i sträck och jag vet många som har sådana pass. Jag har skrivit motioner om att facket borde driva detta men det hänskjuts till framtiden.
Med tanke på att många sjuksköterskor blev besvikna på vårdavtalet och att även Kommunalledningen svek sina medlemmar i omsorgsstrejken 2003 har Rättvisepartiet Socialisterna (RS) på sin stödlista under strejken rest kravet för att avtalet inte ska skrivas på förrän det godkänts av en medlemsomröstning. Medlemsomröstningar är brukligt i andra länder, t ex i Norge och Danmark.
På demonstrationen passade jag på att genomföra en liten opinionsundersökning angående detta. 30 demonstranter sa att de var för medlemsomröstning och 13 sa att de var emot.
Stort stöd fick också RS krav på att kollektivtrafiken borde återgå i offentlig regi. Ett gäng förare från Nybodagaraget berättade att de på ett strejkmöte antagit ett sådant uttalande och skickat det till politikerna. Tyvärr hade kravet uppenbarligen inte nått Kommunals avdelningsstyrelse då en representant för avdelningen i sitt tal på manifestationen underströk att Kommunal inte är emot privatiseringar.
Mest applåder fick den pensionerade fackaktivisten Gunnar Ljuslin. Han gick igenom historien:
– Efter avregleringarna och upphandlingarna hade vi en situation på 90-talet då de privata hade avtal som var sämre. Därför tog vi branschavtalet som är lika för alla. Detta innebar ett nerköp för oss i Stockholm eftersom vi hade kvar några godbitar från den gamla SL-tiden. Men vi tog branchavtalet för att vara solidariska med de i landet. Då tycket arbetsgivarna att branchavtalet var bra för det hjälpte även dem. Men det är detta man vill spräcka nu.
– BuA (bussarbetsgivarna) vill inte ha branchavtal och det är därför de tar den här konflikten. Det är därför de tar kostnaden som konflikten innebär, då tre dagars strejk kostar dem mer än vad Kommunals krav kostar att förverkliga, dundrade Ljuslin.
– Vi strejkar för att vi ska ha vårt branchavtal. BuA vill dumpa det för att det stjälper de privata bolag som är konkursmässiga. Men vi tänker inte betala deras dåliga resultat med våra löner och arbetsvillkor. Låt dem som inte är konkurrenskraftiga gå under, som det brukar heta, avslutade Ljuslin.
Kravet på 11 timmars nattvila gick igen på flera av de fantasifulla plakaten. Sömnforskare har visat att en förare med usel sömn har samma funktionsnedsättning som en förare med flera promille alkohol i blodet.
Nu gäller det att förslaget till avtal innehåller de förbättringar som bussförarna behöver och stoppar det systemskifte BuA suktar efter. Alternativet är att avtalet förkastas och striden då får fortsätta. Har inte Kommunal ännu fått vad de kräver så skulle en riktig upptrappning, där t ex alla bussförare togs ut i hela landet, men under några få dagar, säkert sätta skruv på förhandlingarna.
Elin Gauffin
