Onsdagen den 6 augusti var dagen för en kraftfull uppvisning av den organiserade arbetarklassens makt i Sydafri- ka. Över 200 000 arbetare gick ut på gatorna i mer än ett dussin städer och över hela landet i en generalstrejk som utlysts av den 2 miljoner medlemmar starka Congress of South African Trade Uni-ons (Cosatu) i protest mot stigande priser.Gruv- och transportindustrierna stängdes ner helt och hållet. Cosatus transportfack garanterade att inga bussar eller tåg förflyttade sig. En ny händelse var att taxinäringen i de flesta av provinserna stödde strejken och garanterade att lamslåendet av trafiken blev totalt. Då huvuddemonstrationen ägde rum i Pretoria, reducerades Johannesburg, landets ekono- miska kraftstation, till en spökstad. Eller som tidningen Business Day medgav den 8 augusti: ”Den landsomfattande massaktionen visade att arbetarfederationen kan få ner ekonomin på knä.”
Generalstrejken föregicks av en rullande massaktionskampanj i form av en serie provinsgeneralstrejker under juli månad. Den största av dessa ägde rum i Johannesburg, med över 50 000 deltagare. För arbetarna handlade denna strejk om mer än prishöjningarna. Med Cosatu Mpumalangas provinssekretare Norman Mokoenas ord är detta ”en strejk mot den destruktiva nyliberala politiken. Nu är det nog!” (Star Business Report 2008-08-08). En massiv hemmagjord pappkartongsbanderoll med texten ”Giriga kapitalister! Detta är inte Zimbabwe!” fångade stämningen. Oavsett frågornas allvar så rapporterade DSM-medlemmarna (CWI Sydafrika) om att en festivalstämning rådde, då arbetarna åtnjöt en känsla av solidaritet och makt på grund av strejken.
Arbetarnas ilska över de astronomiska levnadskostnadsökningarna har eldats på av avslöjandena om prissättningen på bröd, fjäderfä, mejeriprodukter, stål och till och med på kirurgiska instrument!
Det har ägt rum åtskilliga spontana och våldsamma protestutbrott då arbetarnas frustration har kokat över, där man har satt eld på tågsätena. I Moloto, norr om Pretoria, brändes 31 bussar upp av resenärer som var ilskna över resekostnadsökningarna, brist på biljettförsäljare och sena bussankomster.
Kapitalisternas omättliga vinsthunger avslöjas med praktiserandet av ”importparitetsprissättning”. De tar ut internationella marknadspriser för varor som producerats lokalt – genom det privatiserade stålföretaget ArcelorMittal. Samma medvetna prismanipulering äger rum i förhållande till bränslepriserna, trots det faktum att det privatiserade Sasol producerar 40 procent av Sydafrikas bränsle. Denna situation förvärras naturligtvis av omläggning till biobränsleproduktion under förevändning av att hejda tidvattenvågen av ökande oljepriser genom att omvandla mat till bränsle!
Landets halvstatliga elbolag Eskom har fått tillstånd av en föregivet oberoende regleringsmyndighet att genomföra massiva prisökningar. Men Eskom klarar nätt och jämnt av att upprätthålla oavbrutna elleveranser efter en våg av elavbrott under december förra året och januari i år. Elkrisen är ett direkt resultat av den misslyckade nyliberala politik som regeringen genomförde 1996.
Den fackliga ledningen berörde emellertid dessa klassfrågor i förbigående. Väldigt lite hördes om Cosatus krav på ett återförstatligande av Sasol och ArcelorMittal. De var huvudsakligen upptagna med den pågående maktkampen inom ANC (det styrande African National Congress) mellan den avgående presidenten Mbeki och den tillträdande presidenten Zuma. Fackledningen försökte skandalöst nog använda sig av generalstrejken för att mobilisera stöd för att korruptionsanklagelserna mot Zuma ska
läggas ner!
Ju mer massorna stöts bort ifrån ANC, desto mer desperata blir Cosatus och det sydafrikanska kommunistpartiets (SACP) ledningars an- strängningar att upprätthålla Trepartsalliansen med ANC.
Cosatu- och SACP-ledarna har blivit arbetarklassens politiska fångvaktare.
Under generalstrejken delade CWI i Sydafrika ut över 3 000 specialflygblad med rubriken ”Kapitalismen måste bort!” och uppmanade arbetarna att ta Cosatu ur Trepartsalliansen för att bilda ett massarbetarparti på ett socialistiskt program. Mottagandet blev väldigt entusiastiskt, medlemmarna fick slut på material på några få minuter! Detta är en klar indikation på potentialen för våra idéer och perspektiv, och för vårt partis tillväxt.
Sabelo Xotyeni
DSM (CWI Sydafrika)
