Vem vill ha en dioxinförgiftad gris på julbordet? Eller en julskinka vars kött är ljust, sladdrigt och vattnigt för att dju- ret producerat för höga halter av stresshormon i livets slutskede?Förra året kom nyheten lagom till jul om att hela köttdisken på Ica låg full av gammal ompaketerad köttfärs. Är det något som svenska folket generellt sett har fått sig itutat sedan barnsben, är det tilltron till svensk lag och ordning. Är mjölken bara svensk litar du mer på bäst före-datumet än till dina egna sinnen för att avgöra om den är färsk eller sur.
Nyligen kom larmet om att irländskt griskött innehåller stora halter av dioxin. Dioxin är ett miljögift som kan orsaka cancer, hudskador och ge nedsatt reproduktionsförmåga samt försvagat immunförsvar.
Den belgiska dioxinskandalen år 1999 uppskattas ha lett till 8 000 nya cancerfall. Enligt SvD den 8 december var den skandalen det viktigaste skälet, efter galna ko-sjukan, till EU:s skärpta hygienregler.
I årets giftskandal har det kommit fram att kött som säljs i Sverige testas för sällan. Endast vartannat år dioxintestas kött, detsamma gäller för mjölk och ägg.
– Dioxinanalyser är väldigt dyra och pengarna räcker inte till, säger Frida Broman, statsinspektör på Livsmedelsverket (SvD den 8 december).
För svenska staten är det skillnad på EU-rekommendationer om att göra minst tio dioxintest av kött om året och EU-direktiv som att köra över arbetsrätten med mera. Det är skillnad på behov och ”resurser”. Köttindustrin, som står för enorma miljökostnader, hålls till stor del uppe av EU-subventioner, som år 2007 låg på cirka 32,5 miljarder svenska kronor. Subventionerna slår dessutom ut lokal produktion i tredje världen, där animalieöverskottet dumpas, vilket har lett till flera svältkatastrofer. Det visar rapporten Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar.
Men grisarna då? Mitt i en ekonomisk kris säljer den svindyra ekologiska julskinkan bättre än någonsin. En viktig anledning är antagligen att folk tröttnat på giftskandaler, genmanipulation och tillsatser. Ytterligare en debatt nu inför julen har varit att (jul)maten är fullproppad med konserveringsmedel, smakförstärkare och förtjockningsmedel.
Men inte att förglömma är de 3,2 miljoner grisar som slaktas varje år i Sverige. I Sverige finns en hårdare djurskyddslag än i övriga Europa. Men lagen om offentlig upphandling tillåter att kommuner köper in billiga-re alternativ utanför Sveriges gränser och svensk standard. Den svenska standarden och djurrätten är dock inget fläckfritt kapitel.
Även bortsett från höstens fasansfulla nyhet om grisarna som skållades levande, innebär slaktprocessen ett stort lidande.
Mellan 25 och 50 procent av alla djur måste övernatta på slakterierna i väntan på att slaktas, visar en ny undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Speciellt grisar ham- nar ofta i slagsmål om de möter grisar från andra gårdar. Transporten till slakteriet får ta högst åtta timmar, men halkskador eller att djuren utsatts för extrem värme kan göra att de måste avlivas. Vidare är anledningen till att kött slängs för att det innehåller stora mängder stresshormon bevis nog för djurplågeri. I grisars fall kallas det pse-kött (pale, soft, exudative) och i nötkreaturs fall heter det dfd-kött (dark, firm, dry) som kasseras.
Lösningen på kapitalismens sjuka köttindustri är dock inte en fråga om konsumentmakt, utan om produktionsmakt. För ekologisk hållbarhet och djurrätt som baserar sig på djurens rättigheter och inte efter till vilken nytta de är för människan krävs ett decentraliserat blandjordbruk med modern lokalproduktion. Detta kan endast utvecklas med hjälp av en planerad ekonomi.
Lina Westerlund
