Efter flera års fördröjning kommer nu riksdagen under våren att besluta om en könsneutral äktenskapsbalk. Re-geringen är splittrad. M, C och FP har lagt en motion i frågan, som redan stöds av övriga partier, förutom av KD som är emot.År 1987 avvisade den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett förslag om att homosexuella par skulle få ingå äktenskap. När så partnerskapslagen kom 1994 sågs den som ett fram- steg för hbt-rörelsen. Men idag är den juridiska uppdelningen utefter sexuell läggning en föråldrad särlagstiftning. Personer av samma kön får inte ingå äktenskap. Personer av olika kön får inte registrera partnerskap.
År 2005 tillsattes en statlig utredning under Hans Regnér som kom att förespråka könsneutralt äktenskap. Kristdemokraternas motstånd har förhalat processen.
Nu äntligen ska staten sluta peka ut homosexuellas kärlek som så annorlunda att den kräver ”registrering”. Alla ska ha rätt att gifta sig.
Diskrimineringen är dock inte över. Den stora tvistefrågan har varit om kyrkorna och samfunden ska få fortsätta utföra juridisk vigsel och om de då ska ha rätt att säga nej till homosexuella par.
Vänsterpartiet kräver i en motion att trossamfunden inte ska kunna vägra att viga samkönade.
Riksdagsmajoriteten kommer däremot att besluta dels att vigsel inom trossamfund i fortsättningen ska finnas kvar, jämsides med borgerlig vigsel. Och dels att samfund och enskil- da vigselförrättare får rätt att själva definiera äktenskap och därmed möjligheten att utestänga homosexuella.
– Samhället skulle i sin strävan efter likabehandling skapa möjligheter till diskriminering. Det är en mycket bekymmersam situation. RFSU föreslår istället att kyrkor och andra religiösa samfund fråntas vigselrätten helt och hållet, säger Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU, i ett pressmeddelande.
Rättvisepartiet Socialisterna stödjer detta krav.
Kyrkan skiljdes från staten för nio år sedan, varför ska staten då fortsätta att ge kyrkor och samfund myndighetsutövning? Att gifta sig i juri- disk mening borde ske enbart med statens inblandning, s k civilt äktenskap. Det hindrar inte de som därutöver önskar en religiös ceremoni från att ha det. Över sina ceremonier beslutar samfunden.
Att riksdagen avstår från att införa civilt äktenskap visar att det politiska styret trots allt inte vill frånta kyrkorna mer makt, och istället använder sig av kyrkans syn på familjen som en stöttepelare i samhället.
Att familjekonstruktionen knappast är huggen i sten visas av historien. Först 1734 blev kyrklig vigsel ett villkor för äktenskap. Innan dess var äktenskapet ett avtal mellan mannens och kvinnans släkter.
Idag ser äktenskap olika ut i olika delar av världen. I Nederländerna, Belgien, Spanien, Kanada och Sydafrika finns redan rätten för par av sam-ma kön att gifta sig. I Nederländerna kan alla par oavsett kön välja mellan att registrera partnerskap eller giftermål. Parterna förfogar över partnerskapet och kan utan att fråga staten upplösa det själva, vilket gifta inte kan.
Hbt-rörelsen har emellertid varit så framgångsrik att till och med svenska kyrkan skakats om. Därför ser det ut som att par med samma kön ändå kommer få gifta sig kyrkligt.
Kyrkorådet tar i höst beslut om en ny vigselordning. Kyrkostyrelsen föreslår att den skrivs om så att även homosexuella par inkluderas. Samtidigt moderniseras andra stycken. ”Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd” ersätts med ”kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är Guds gåva till människan”.
De hårt trängda Kristdemokraterna har kastat in en taktisk vändning där man nu säger sig förespråka civilrättslig samlevnad kallad Giftermålsbalken. Allt för att rädda begreppet ”äktenskap” så att det obefläckat kan användas i kyrkorna.
Nätverket Bevara Äktenskapet förklarar på sin hemsida varför: ”Samtliga kyrkor har en teologi om äktenskapet som utgår från att Gud har skapat oss till man och kvinna och kallat det som är olika – man och kvinna – till att i äktenskapet bli ett och till att föröka sig.”
Att en sådan inskränkt syn i vår lider nederlag är, trots kompromisser, ett viktigt steg framåt för alla människors möjlighet att fritt få uttrycka kärlek.
Elin Gauffin
