Planer på ett nytt kärnkraftverk i Finland möttes av protester från både finska och tillresta svenska demonstranter i Uleåborg den 24 januari.Bolaget Fennovoima lämnade den 14 januari en ansökan till den finska regeringen om att få bygga ett nytt kärnkraftverk i Finland. Tre tänkbara platser studeras; Simo och Pyhäjoki som inte ligger långt från Norrbotten, och ett tredje alternativ som ligger i södra Finland. Bolaget Fennovoima har 64 delägare, bland andra svenska AGA, Boliden och EON (NSD den 23 januari).
Finland har idag fyra reaktorer och bygget av en femte pågår just nu i Olkiluoto som beräknas färdig år 2010.
Mot planerna på en ny reaktor anordnade ett nordfinskt nätverk mot kärnkraft en demonstration i Uleåborg den 24 januari. Omkring 300 deltog, varav ett 20-tal tillresta från Norrbotten. Talkörer på både svenska och finska ropades när tåget gick genom Uleåborg och stannade upp på ett torg för att lyssna till några tal.
Frågan är även en norrbottnisk angelägenhet, då en av de föreslagna platserna för kärnkraftverket, Simo, ligger endast fem mil från Haparanda.
Svenska kärnkraftsförespråkare hävdar att Sverige borde göra som Finland och bygga ut kärnkraften. Det är märkligt, eftersom bygget av Olkiluoto 3 knappast kan fungera som annat än ett avskräckande exempel. Enligt den finska tillsynsmyndigheten STUK har bygget 1 500 säker- hetsbrister. För att tillverka reaktorinneslutningen, det hölje som ska skydda reaktorn från angrepp utifrån och reducera de radioaktiva utsläppen vid en olycka, anlitades ett polskt maskinföretag/skeppsvarv som inte hade någon tidigare erfarenhet av kärnkraft och arbetarna fick inte heller någon utbildning i kraven vid kärnreak- torbyggen. Bygget av reaktorn är 2,5 år försenad och budgeten har överskridits med mellan 6,5 och 9,2 miljarder kronor.
Dessutom har satsningen på förnyelsebar energi stannat av sedan beslutet om den nya reaktorn togs. Den finska regeringen har tvingats medge att reaktorns skadliga verkan på energipolitiken har underskattats (Greenpeace.se).
Kärnkraft är en process med stora risker, som kan ha förödande konsekvenser som Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986 bevisar. Det använda avfallet är starkt radioaktivt och måste slutförvaras under lång tid. Uranbrytning är skadlig för såväl den yttre miljön som arbetsmiljön. Gruvorna där man bryter uran ligger ofta i avlägsna områden, där ursprungsbefolkningar bor. Gruvdriften medför risker för kemisk och radioaktiv förorening i gruvområdena. Till Sverige importeras omkring 1 500 ton uran per år, som kommer från Kanada, Ryssland och Niger.
”Den pågående propagandan för utbyggd kärnkraft i Sverige är svårbegriplig, eftersom motiven till stor del saknar förankring i verkligheten. Kortfattat vill diverse politiker, fackförbund och industriföreträdare att kärnkraften skall byggas ut av klimatskäl och för att ge billig energi”. Det skriver Olov Holmstrand, teknologie doktor, miljökonsult och f d professor i hydrogeologisk miljöteknik vid Chalmers tekniska högskola i en debattartikel på SVT Opinion den 22 januari.
Världens energiförsörjning utgörs till överväldigande del av olja, kol och fossilgas och kärnkraften står för endast omkring 6 procent, skriver Holmstrand. Så även om kärnkraftens andel fördubblas till 2030 som IAEA (FNs atomenergiorgan) tror att den kan, kan den inte ersätta olja, kol och gas. Enligt FN måste växthusgasutsläppen börja minska innan år 2015 om de värsta klimatförändringarna ska kunna undvikas, och bygget av ett kärnkraftverk tar cirka tio år. Satsningar på förnyelsebar energi är det som behövs, och teknik finns. Det skulle kunna reducera växthusgasutsläppen redan idag och göra satsningar på kärnkraft onödiga.
Johanna Evans
