Intensiva diplomatiska ansträngningar har de senaste månaderna pågått i grannlandet Djibouti under FN:s ledning, med stöd av USA, Afrikanska unionen och Arabförbundet.
Ambitionen har varit att hitta en mer folkligt accepterad övergångsregering som alternativ till den av USA terroriststämplade al-Shabab-milisen, som lett det väpnade motståndet i Somalia med hetast stöd av den mest militanta islamistiska falangen av ARS (Alliansen för Somalias återbefrielse), ledd av Hassan Dahir Aweys.
Det är al-Shabab som i alla fall för tillfället har kontrollen över större delen av södra och mellersta Somalia i spåren på Etiopiens reträtt.
Frågan är nu om tillräckligt många ur al-Shabab och dess uppbackare kan godta en ny övergångsregering under ledning av den mer moderate islamistiske ARS-ledaren Shejk Ah- med Sharif. Denne valdes nämligen i förra veckan till ny somalisk president av det somaliska övergångsparlamentet i exil i Djibouti, med 293 av 421 röster. Detta blev möjligt sedan parlamentet inför omröstningen hade utökats med 200 ARS-representanter.
Shejk Ahmed Sharifs främsta merit är hans roll som ordförande i de Islamiska domstolarnas råd, som under år 2006 lyckades ta kontrollen över större delen av Somalia efter att ha besegrat de USA-stödda krigsherrarna, med hjälp av rådets milis al-Shabab.
Rådets korta tid vid makten har hyllats för att det lyckats riva vägspärrarna och i alla fall under sex månader upprätta en för somaliska förhållanden sällsynt lugn period (även om det skedde under sharialagar) – till dess att rådet i december 2006 fördrevs av de etiopiska trupperna.
ARS, som har varit den somaliska motståndsrörelsens politiska gren efter upplösningen av de Islamiska domstolarnas råd, splittrades i juni 2008 på frågan om Shejk Ahmed Sharifs förhandlingar med det träng-da TRF. Detta förkastades som förräderi av en majoritet i ARS ledning, kallad ARS-A (Asmarafraktionen).
Risken för fortsatta inbördesstrider mellan dessa fraktioner är uppenbar, liksom nya attacker mot de 3 000 trupper från Afrikanska unionen (AMISON) som häromdagen anställde en massaker på civila sedan de utsatts för en vägbomb. Frågan är dock hur majoriteten nu agerar under trycket av krigströtta somalier sedan Etiopien lämnat Somalia, invasionspresidenten Yusuf fallit och Shejk Ahmed Sharif med bred marginal lyckats bli vald till ny somalisk president. Denne har också de senaste dagarna fått starkt stöd av både USA, FN, de omgivande länderna inom IGAD och av somaliska klanledare, moderata islamiska organisationer, grupper av intellektuella och nu även av de Islamiska domstolarnas råd, som åter mötts i Mogadishu.
”Vi uppmanar de unga upprorsmännen att stödja freden och upphöra med att feltolka den islamiska reli- gionen”, citerar Shabelle.net de Islamiska domstolarnas råd. Från två städer rapporteras det att andra islamisti-ska grupper redan har tagit över kontrollen från al-Shabab efter väpnade skärmytslingar. I flera städer uppges också tusentals somalier ha gått ut på gatorna för att fira valet av Shejk Ahmed Sharif. Ett tillfälligt andrum i det krigshärjade landet kan inte uteslutas. Interna flyktingar uppges redan ha börjat återvända till sina hem efter Etiopiens uttåg i städerna Yaaqshild, Haliwaa och Wardhiigley.
Men ”djävulen sitter i detaljerna”. Rådet uppmanar till exempel den nye presidenten att införa sharialagar och bilda en nationell armé baserad på motståndsstyrkor, medan det ombildade TRF kräver en sammanslagning med den besegrade TRF-regeringens 3 000 man starka trupper.
De sociala och ekonomiska problemen är samtidigt gigantiska och antalet interna flyktingar uppgår till 1,3 miljoner, varav 300 000 från Mogadishu har slagit läger cirka 30 km väster om huvudstaden. Samtidigt befinner sig 100 000 somalier i eländiga läger i Kenya. Enligt FN:s flyktingorganisation hindras hemvändandet av att mångas hem lagts i ruiner och att gatorna inte är röjda från minor och granater, medan det saknas allt från vatten, avlopp och sjukvård till jobb.
Kollapsen för den av USA och Etiopien stödda övergångsregeringen är ett förödmjukande bakslag för imperialismen. Mot en mer varaktig fred verkar samtidigt världskapitalismens alltmer fördjupade kris.
Arne Johansson