Offensiv träffar Eva Hanksdottir, som deltagit i de olika rörelserna. Hon är en kvinna i 40-årsåldern som har en liten butik inne i centrala Reykjavik.Hon berättar att detta handlar om mer än om den ekonomiska krisen. Det handlar lika mycket om korruption och maktmissbruk hos banker och politiker.
– Det har bildats så många olika grupper, nätverk och rörelser så det går inte att hålla reda på alla, säger hon.
Den grupp hon själv tillhör växte från 20 till flera hundra personer på bara några veckor. Men den största rörelsen kallas Folkets röst. Den har samlat så många som 10 000 personer till möten där krisen har diskuterats, men också till den demonstra- tion som blev dödsstöten för regeringen och som fick namnet ”stekpannerevolutionen”.
Eva berättar om hur den politiska medvetenheten har ökat sedan oktober månad.
– Förut har demonstrationer setts som någonting extremt. Det var något man inte gjorde här, men nu deltar alla möjliga i demonstrationer, ci- vil olydnad och direkta aktioner.
Eva förklarar att det har varit två tydliga brytpunkter i rörelsen.
Den första kom i december, då fler och fler började ansluta sig, och den andra kom nu i januari, då rörelsen blev mer bestämd och civil olydnad blev ett allt vanligare inslag i denna.
– Det gick inte att få reda på vad som hände, det var aktioner överallt av olika grupper som agerade på egen hand.
Förra lördagens massiva demonstration var till en början helt fredlig, men den blev större allt eftersom fler och fler anslöt sig och till sist trängde den in i regeringsbyggnadens trädgård. Detta ledde till att polisen bemött demonstranterna på ett våldsamt sätt.
– Demonstrationen varade i timmar. Jag gillar inte våldsamheter, jag tycker egentligen inte att man ska kasta sten, men vad som hände var att folk slog tillbaka polisen. När polisen attackerade försvarade sig folk. Problemet var inte demonstranterna. Problemet var polisen som försöker hindra oss från att genomföra den förändring vi eftersträvar, säger hon.
– Vi har inte attackerat någon polis som inte attackerat oss, vi har inte slagit första slaget. Vi har agerat i självförsvar och här deltog alla möjliga – gamla, unga, kvinnor, män, till och med barn fanns på plats med sina föräldrar när polisen gick in, betonar hon.
– Att folk är upprörda är inte konstigt. Pensionärer har förlorat sina livsbesparingar, arbetare förlorar sina jobb och 40 procent av hushållen är i konkurs. Många kommer inte att kunna betala sina räkningar i månadsskiftet.
Eva blir tyst en stund, häller upp mer te och fortsätter.
– Vi har blivit av med regeringen, men problemet är större än så. Problemet ligger i systemet. Så länge som kapitalismen består spelar det ingen roll vem som sitter i regeringen. Vi måste bygga ett nytt samhälle, ett nytt system. Fritt från korruption, slöseri och misskötsel, som det ser ut idag. Ett rättvist system.
På frågan om vad Eva tror om den nya regeringen är svaret upprört och med blandade känslor.
– Det är ju värdelöst. Socialdemokraterna satt ju i den fällda regeringen, de är medansvariga. Jag har själv röstat på Gröna vänsterpartiet, de har setts som annorlunda, försvarat miljö, kritiserat Nato, inte velat ta lån från IMF. De har varit radikala i ord.
Det blir tyst igen innan hon fortsätter.
– Men som jag sa, kapitalismen som system är problemet oavsett regering. Ändras inte systemet kanske vi får se en riktig revolution.
Intervju: Kristofer Lundberg, Reykjavik
