I förra veckan betecknade finansminister Anders Borg (M) det ekonomiska läget i Sverige som ”ett natio- nellt nödläge”. Han menade vidare att ”vi sitter i samma båt och då är det viktigt alla hjälper till vid årorna.”När det kapitalistiska skeppet sjunker börjar makteliten alltid tala om att ”vi sitter i samma båt”. Som om det var löntagarna som styr ekonomin och bär ansvaret för krisen. Enligt Borg måste arbetarna förstå och acceptera att jobben försvinner samt vara beredda på nya uppoffringar samtidigt som samhällstopparna fortsätter att leva gott.
I december 2008 rasade industriproduktionen med mer än 20 procent jämfört med samma månad året innan och orderingången minskade med 22 procent under samma period, enligt statistik som Statistiska Centralbyrån (SCB) presenterade den 10 februari. Några dagar senare blev bil- krisen än mer akut (se artikel sid 3).
Industrins nedgång sker i en takt som saknar motsvarighet i den moderna historien (efter 1945). Och än finns inga tecken på att det snabba krisförloppet bromsas. ”Det första kvartalet kommer dessutom att vara fortsatt mycket tufft för industrin” (Dagens Industri den 10 februari).
I januari varslades 17 000 personer om uppsägning och det är det högsta registrerade antalet under en januarimånad.
Det var fjärde månaden i rad som det var historiskt sett ovanligt många varsel om uppsägningar och bara under januari ökade antalet arbetslösa med 22 000 personer.
Varselstatistiken berättar emellertid inte hela sanningen. Långt därifrån. Visstidsanställda som förlorat jobben och uppsagda i små företag räknas inte in i statistiken.
I vår kommer rekordvarslen under slutet av 2008 och i år att resultera i en snabbt ökad arbetslöshet.
Västsverige har drabbats särskilt hårt av rekordvarsel och industrikris. I Göteborg har var fjärde medlem i IF Metall varslats.
Men krisen har börjat slå hårt mot alla delar av ekonomin och alla landsdelar, inkluderat tidigare tillväxtregioner som Stockholms län och Norr- botten.
Byggandet har helt stannat av. En av tio byggnadsarbetare var utan jobb i januari. Om några månader kan arbetslösheten ligga på 20 procent, varnade Byggnads den 12 februari.
Inom den privata tjänstesektorn minskar antalet anställda snabbt. Tjänsteproduktionens ras är nästan lika dramatiskt som industriproduktionens. Den svenska tjänsteproduktionen minskade med 10,7 procent i fasta och kalenderkorrigerade priser i december 2008, jämfört med samma månad året innan, enligt nya siffror från SCB. Uppemot 30 000 anställda i kommuner och landsting kan förlora sina jobb de närmaste två åren, varna-de fackförbundet SKTF för snart två veckor sedan.
Den svenska kapitalismen är på väg mot kanske sin djupaste kris sedan 1920- och 30-talet.
Storbanken SEB räknar i en ny prognos med att värdet på den samlade produktionen (BNP) i Sverige sjunker med 2,4 procent i år. Den största nedgången under ett enskilt år sedan andra världskriget. SEB tror också att krisen består under år 2010 och att arbetslösheten snart har nått 10 procent – massarbetslöshet.
Kapitalismen av idag har också betydligt mindre spärrar mot krisens genomslag i form av offentlig sektor och socialt skyddsnät än tidigare. Till detta ska läggas de enorma klassklyftor som skapats under 2000-talet samt den moderna kapitalismens spekulativa och parasitära karaktär – kvartalskapitalism.
Ägarnas plundring av bolagen under 2000-talet, till exempel genom aktieutdelningar istället för investering- ar‚ har kraftigt försvagat den industriella basen.
Det betyder i sin tur att dagens kris utvecklas mycket snabbare än tidigare.
– Vad man kan se är att faserna går snabbare än tidigare. Varseltalen ökade snabbare under sista kvartalet förra året än under tidigare nedgångar, och nu går spridningen till tjänstesektorn och sedan till den offentliga sektorn också fortare än den gjort tidigare, sa Arbetsförmedlingens biträdande generaldirektör Lena Liljebäck till Dagens Nyheter i tisdags.
Även den tidigare så hökaktiga Riksbanken har tvingats ge upp sin tidigare högräntepolitik. Riksbankens senaste sänkning (den 11 februari) av reporäntan – den viktigaste styrräntan – till 1 procent är rekordstor och en direkt följd av den dramatiska nedgången i slutet av förra året.
Reporäntan har aldrig varit så låg som nu, men nya räntesänkningar följer.
Räntan kan dock aldrig bli lägre än noll, även om priserna faller (deflation) till följd av en fördjupad kris.
Kvartalskapitalism resulterar i att så fort signaler kommer om minskad orderingång, krympande vinster eller att vinsten inte blir så stor som förväntat, varslar företagen.
”Det är lätt, mycket lätt att dra i varselspaken när resultatet vänder neråt. Det gör varje börs-vd med självaktning och han gör det helt riskfritt. Ingen har någonsin fått sparken för att han rationaliserat för mycket. Däremot har många fått det för att de gjort det omvända. Men den formeln 1A är samma gamla kvartalskapitalism och kortsiktighet som skapade den här härdsmältan … Jag är rejält orolig för att svenska storbolag med sina jättevarsel nu skjuter sig själva rejält i foten inför framtiden”, erkände till och med Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz den 3 februari.
Vad han blundar för är att varslen är ett uttryck för kapitalismens strukturella kris och profithunger. Enligt kapitalisterna finns det helt enkelt för många arbetare och för mycket kapacitet i förhållande till vad man kan producera med vinst.
Något som i sin tur betyder att produktionen dras ned samtidigt som pressen nedåt på löner och priser förstärks för att bereda väg för en ny uppgång.
Därav dagens brutala stålbad och masslakt på jobb och produktiva resurser som tyvärr bara har inletts.
Varslen idag kommer snart att följas av att makteliten, med stöd av EU:s lönedumpning, kräver att arbetarna ska vara beredda att sänka sina löner och acceptera sämre arbetsvillkor.
Arbetsgivarorganisationen Almega ligger redan i stridslinjen inför nästa års avtalsrörelse:
– Det är ett väldigt missnöje bland våra företag om kollektivavtalen. De avtal som tecknades under brinnande högkonjunktur är katastrofala nu. Företagen klarar inte att få ökade lönekostnader i form av prishöjningar, säger Almegas förbundsdirektör Jonas Milton i Göteborgs-Posten den 2 februari 2009.
Den inhemska kapitalismen är extremt exportberoende och drabbas därför extra hårt av världshandelns kollaps (värdet på världshandeln rasade med 54 procent i årstakt fjärde kvartalet 2008) och den smygande protektionismen.
Den svenska exporten föll kraftigt fjärde kvartalet i fjol och förlusten av marknader fortsätter i en takt som är historisk. ”Enligt Riksbankens nya prognos minskar den svenska exporten med sex procent under 2009 – och importen med nästan lika mycket. Hos oss har något sådant bakslag knappast förekommit i fredstid” (Dagens Nyheter den 13 februari).
Regeringen står totalt handfallen inför krisen. Detsamma kan sägas om den så kallade oppositionen och facktopparna som inte har lyft ett finger för att försvara jobben.
Om inte facktopparna är beredda att agera måste kampen och motståndet för jobb och levnadsstandard byggas genom olika gräsrotsrörelser och lokala jobbkommittéer.
Svaret på kapitalismens kris är ett socialistiskt program som förenar kraven på jobb och tryggad levnadsstandard med kampen för att avskaffa kapitalismen.
Det vill säga en kamp för att förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska kontroll, vilket är förutsättningen för att planera ekonomin i enlighet med behov och för att säkra en hållbar utveckling.
Per Olsson
För ett socialistiskt program mot krisen ▼
- Stoppa varslen – kamp för arbete åt alla genom att dela på jobben med kortad arbetstid och utbildning, sex timmars arbetsdag utan lönesänkning.
- Öppna räkenskapsböckerna och ta kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.
- För en massiv facklig och politisk kampanj för jobb, välfärd och en snabb klimatomställning av transporter, energiförsörjningen och byggandet m m – förstatliga bankerna, bilindustrin, energijättarna och de stora byggbolagen.
- Återställ a-kassan och sjukförsäkringen till 90 procent, höj taket och sänk avgifterna.
- Stopp för alla nedskärningar och privatiseringar – anställ 200 000 fler inom vård, skola och omsorg, kollektivtrafik, fritid och kultur o s v.
- Låt de rika betala – stopp för alla aktieutdelningar, chefsbonusar och fallskärmar; återinför skärpta skatter på arv, förmögenheter och höga inkomster.
- Rädda hyresrätten – stoppa hotet om marknadshyror och bygg bort bostadsbristen.
- Lika lön för lika arbete – försvara kollektivavtalen mot EU:s lönedumpning och Lavaldomar.
- Demokratiska och kämpande fack – för ett nytt socialistiskt arbetarparti.
- Kamp mot imperialism och kapitalets EU – för en demokratisk och socialistisk värld.
