AI, som inte kommer att mäta sin framgång i antalet röster innan det blir allmänt känt och bredare förankrat, siktar givetvis längre än till EU-valet den 7 juni. Syftet är att med en an- tikapitalistisk kampanj i EU-valet som väckarklocka inleda en bred dialog med arbetare, unga, gamla och alla som vill kämpa mot kapitalismens kriser, krig, flyktingkatastrofer och klimathot om behovet av att kombinera massiva protester med uppbygget av ett nytt demokratiskt, miljömedvetet och kämpande socialistiskt arbetarparti.
De internationella hälsningarna – från Olivier Besancenot i Frankrikes nya antikapitalistiska parti NPA, socialisten Dave Nellist i det nya valalternativet No2EU, Yes to Democracy i England och Wales, som bland annat stöds av transportarbetarfacket RMT, och Joe Higgins, som kandiderar för Socialist Party i Dublins EU-val – visar hur ArbetarInitiativet inspireras av de initiativ som tas i flera länder för att inleda en process i riktning mot nya kämpande och antikapitalistiska masspartier.
Ju mer som kan göras för att förklara behovet redan innan den rådande stiltjen i den svenska klasskampen liksom i andra länder förbyts mot massiva protest-rörelser, desto bättre kan vi smida när järnet blir hett. De många hälsningarna från fackliga profiler landet runt bidrar starkt till en hög och förväntansfull stämning. Särskilt glädjer budskapet om stöd ”på alla sätt och vis” för ”en organisation som kan väcka en slumrande arbetarrörelse” som kom från de båda ordförandena i Kirunas och Malmbergets gruvarbetarfack, Harry Rantakyrö och Tomas Nilsson.
Motargumentet om att ”inte splittra”, i hopp om att ersätta Reinfeldts högerregering med budgetramarnas vänner i S, V, MP och LO-ledningen som ”det mindre onda”, hörs alltmer sällan ju mer dessa avslöjar sin kroniska impotens.
När de som utger sig för att stå på vår sida inte lyfter ett finger till kamp för a-kassan och de arbetslösa, sjuka och papperslösa, eller mot de massiva varslen och massuppsägningarna, undergräver de allt förtroende för sig själva. När dessutom både S, V och MP avstår från att bekämpa eller ens kritisera IF Metalls krisavtal och LO-toppens egna förslag till försämringar av förhandlings- och strejkrätten i ett nytt huvudavtal eller deras godkännande av svindlande bonus- och utdelningsaffärer, har de klart visat sig vara en del av det system som måste övervinnas.
Som Göte Kildén, f d Volvoarbetare och mångårig ledande profil i Facklig opposition och SP, konstaterar betyder kapitalismens enorma kris att kraven på socialistiska lösningar för till exempel bilindustrin nu ”bottnar” och att AI kan gå framåt med ”fast mark under fötterna”. Liksom NPA i Frankrike måste AI byggas genom att ”kämpa i företagen, i folkliga kvarter, bland ungdomen”.
När bilarbetare denna vecka protesterar mot Volvos aktieutdelning på 10 000 årslöner trots att 8 000 avskedas är AI:s självklara plats vid deras sida. När högerregeringen i förra veckan presenterade sina planer på en total avreglering av persontrafiken på järnvägarna var det lätt för AI att ta ställning för en landsomfattande aktionsdag vid järnvägsstationerna.
EU-valet handlar samtidigt om kamp mot kapitalets EU för ett demokratiskt och socialistiskt Europa mot EU:s Lavaldomar, Lissabonfördrag, flyktingmurar och tilltagande militarism – t ex i protest mot Natos flygövning i Norrbotten.