| Radio | Kaliber i P1 |
| Om | Rasistiska SD |
| Sändes | Söndag den 29 mars, 4 och 12 april |
Det är radioprogrammet Kaliber som granskat skillnaden mellan vad SD säger utåt och vad de egentligen står för genom att låta tre reportrar gå med i partiet och spela in hur det låter på de interna mötena med dold mikrofon. Det blev en programserie i tre delar och den första delen handlar just om SD:s dubbla ansikte.
Sverigedemokraterna har en lång historia av rasism och kopplingar till nazismen. Men på senare år har de bytt taktik, putsat fasaden och tonat ner rasismen för att kunna nå framgångar i val. Den rasistiska politiken är dock fortfarande partiets huvudfråga.
De talar om att stoppa ”massinvandringen”, hetsar mot mångkultur och försöker ställa invandring i motsättning till äldrevård.
Utåt säger sig Sverigedemokraterna ändå ha ”nolltolerans mot all rasism”, men Kaliber har kunnat avslö- ja att på de interna mötena är mycket rasistiska uttalanden vanliga.
I Göteborg, där SD sitter i kommunfullmäktige, deltog Kalibers reporter på ett möte med SD:s kommunpolitiska grupp. Där diskuterades deras interpellation om ”gangstervälde och massinsläpp”. De pratade om att invandrare skulle vara mer brottsbenägna, inte vilja jobba och så vidare.
– De som kommer från de här länderna är väldigt råa och riktiga barbarer. De har det i ryggraden, sa en av deltagarna på mötet, och de andra skrattade eller höll med. Ingen tog avstånd från uttalandet.
Detta är ingen engångsföreteelse. På ett nytt möte tre veckor senare gick Kalibers reporter på ett nytt möte i Göteborg.
Det var meningen att skolplanen skulle diskuteras, men diskussionen kom att handla om något helt annat.
– Om man tittar på de här somalierna, de lär sina barn, de har redan tio ungar, och alla de tio ungarna ska ha tio, tolv ungar var. Fy fan, alltså.
Så sa en av Sverigedemokraterna på tal om att det föds för få barn. Sedan berättade han om att hans son hade en kompis som han ville ta med hem. Men det fick han absolut inte. Kompisen var somalier. Gränsen fick under inga omständigheter betrampas av ”såna här”.
– Om han hade släppt in honom skulle jag fått byta ut hela golvet, sa sverigedemokraten.
Återigen var det ingen på mötet som tog avstånd från de rasistiska kommentarerna. Deltog på mötet gjorde bland andra Mikael Jansson, SD:s kommunfullmäktigeledamot i Göteborg.
Även på Lidingö lyckades en av reportrarna bli inbjuden till ett möte. Mötet började med fika och skämt om muslimer. När de undrade varför de inte äter gris, var det någon som trodde att de haft dem som älskarinnor och då inte kunde äta upp dem sedan. Senare på mötet gjordes också en jämförelse mellan människor från Afghanistan och Afrika och hundar.
– Hundarna får i alla fall sitta i karantän, sa en av SD:arna.
I det andra programmet granskas jargongen inom partitoppen. Kalibers reporter har blivit medbjuden på en kryssning till Tallin tillsammans med ett trettiotal Sverigedemokrater, varav många är ledande figurer i partiet. Till exempel deltog ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist och partiledaren Jimmie Åkesson.
Kalibers reporter spelade både in vad som sas på de politiska mötena och vad som sas i hytterna och i resta-urangen och det är just mellan mötena som den grövsta rasismen lyser igenom.
En kväll samlades några från parti-toppen i en av hytterna och för att lyssna på och sjunga med i vit makt-musik. Alla närvarande stämde in i sången om hur Olof Palme blev skjuten, ”Skottet brann, blodet rann. Olof Palme han försvann”. Partiledaren Jimmie Åkesson var en av de som sjöng med. Sångstunden fortsatte med typiskt nazistiska sånger med texter som bland annat handlar om att döda judarna.
Här påminns vi om Sverigedemokraternas ursprung i den nazistiska rörelsen. De bildades 1988, av medlemmar i Bevara Sverige Svenskt, BSS. Sitt förflutna i BSS delar de med de öppet nazistiska organisationerna som finns i Sverige idag.
Några år in på 1990-talet bestod en majoritet av partikärnan av folk som hade kopplingar till just BSS och nazismen.
Det var allt ifrån pensionärer som hade kämpat med Hitlers Waffen SS på 1940-talet till de som vid sidan av Sverigedemokraterna också deltog i nynazistiska organisationer. På Sverigedemokraternas torgmöten fanns då också heilande skinnskallar.
När Kaliber träffade en Sverigedemokrat som var med i ledningen för partiet på den tiden, Mats Tolgén, sa han att partiet till stor del är detsamma idag, bara med en putsad fa-sad.
– Ideologin är samma idag som igår egentligen, så det är ingen skillnad så. Och de har inte ändrat politiken, vi är samma parti idag som vi var då egentligen, sa Mats Tolgén.
De två första programmen i Kalibers granskning av SD är mycket avslöjande, vi kan se att Sverigedemo- kraternas putsade yta mest är ett spel för gallerierna.
Det är ingen tvekan om att SD är ett rasistiskt parti.
Tyvärr är det tredje och sista programmet en besvikelse, som inte handlar om SD:s rasism utan om protesterna mot dem. Det hade kunnat bli ett bra program. Protester mot SD:s torgmöten och antirasistiska demonstrationer är en jätteviktig del i hur rasism kan slås tillbaka.
Men Kalibers inställning verkar vara att det är synd om Sverigedemokraterna då folk protesterar mot dem. De menar att det är en demokratisk rättighet att föra ut sina åsikter, men det är ju lika mycket en demokratisk rättighet att protestera mot det man tycker är fel.
Sverigedemokraterna utgör ett hot mot demokratin. När de tillåts hålla sina torgmöten och spy ut sin rasism på gatorna får de våldsamma nazister-na också ökat självförtroende och de vågar sig ut och misshandla och, när de lyckas, mörda dem som de ser som sina fiender.
Det finns andra saker det sista programmet skulle kunnat undersöka, till exempel varför SD har fått ökat stöd i opinionsundersökningarna och de lögner de använder när de försöker ställa välfärd mot invandring.
Rättvisepartiet Socialisterna menar att en förklaring till SD:s framgångar ligger i ett missnöje med de etablerade partierna. Växande klassklyftor, nedmontering av välfärden och bristen på ett arbetarparti gör att Sverigedemokraterna kan nå dem minst politiskt medvetna genom att föröka skylla problemen i samhället på invandringen.
Rasismen kan aldrig rädda välfärden. För det krävs enad kamp mot högerpolitiken. Utvisningar har aldrig någonsin gett mer pengar till vården. Den klassiska härska och söndra-taktiken gör det tvärt om lättare att genomföra nedskärningar.
I själva verket står SD också för samma högerpolitik som de värsta borgarna, skillnaden i den förda politiken är SD:s mer utpräglade rasism.
Jag rekommenderar alla att gå in på sr.se/p1/kaliber och lyssna på de två första programmen i serien om SD. Det tredje programmet rekommenderar jag bara till dem som vill bli förbannade på hur media smutskastar antirasister.
Antirasist i Stockholm
