Husockupanter tog till slut två hus, efter en lördag full av polisvåld och medialögner. De uppemot 1 000 demonstranterna under Ockupationsfestivalen 165 i Lund var oerhört disciplinerade och välorganiserade, man höll sig till fullo till sin konfrontativa ickevåldsstrategi.På lördagen den 16 maj startade den sedan länge planerade Ockupationsfestivalen på Stortorget, där musikspelningar och eldshower underhöll de flera hundra som valde att trotsa regnet och sluta upp.
Efter flera timmar började slutligen demonstrationståget med uppskattningsvis 1 000 deltagare att gå.
Polisen höll sig ständigt närvarande och följde demonstrationen noggrant med flera hundra man, polis- bussar och hästar.
Efter endast ett par hundra meter stannade demonstrationen upp vid det första av de tomma husen som skulle ockuperas. Entrén var sedan tidigare blockerad av ett dussin poliser med kravallutrustning och dragna batonger.
De vitklädda demonstranterna med flera tryckte med sköldar mot polisklungan i ett försök att ta sig in. Polisen gick till brutal attack mot de fredliga demonstranterna genom att svinga med batongerna mot deras huvuden. När man dessutom började använda pepparsprej tvingades demonstranterna att backa.
Massmedierna beskriver demonstranterna som ”aggressiva våldsverkare” där Sydsvenskan och Expressen står för bottennappen.
Expressens utsände rapporterade att stenar, flaskor och cyklar kastats mot polisen. Offensivs utsände kan intyga att dessa historier är helt tagna ur luften.
Polisen omringade en stor del av demonstrationen och ytterligare konfrontationer uppstod mellan demonstranterna och ridande polis. En kvinnlig demonstrant fördes efter detta till sjukhus med huvudskador efter flera batongslag. Ett gäng bröt sig igenom poliskedjan och intog Observatoriet i sydvästra Lund. Det dröjde inte länge förrän polisen hade gripit tre personer för olaga intrång. Resten av demonstrationen fortsatte att gå och dansa till musiken som spelades från ljudbilarna, mot slutdestinationen Smålands nation.
Under kvällen begav sig ett par hundra personer till polishuset för att visa solidaritet med de gripna och kräva att de skulle släppas fria.
Under natten till söndagen ockuperade runt 25 aktivister ett hus på gamla sjukhusområdet vid S:t Lars i sydvästra Lund. En sedan tidigare planerad inflyttningsdemonstration gick av stapeln från Stortorget på söndagseftermiddagen för att mitt under marschvägen, följt av segerjubel, rapportera om att ett hus hade ockuperats.
Polisen, som i en kedja följt demonstrationen och hindrat den att gå som man planerat, blev i detta läge helt förvirrad och visste inte hur man skulle agera.
Ett par hundra demonstranter rusade efter beskedet förbi poliskedjan, jagade av ridande polis, in i ett andra hus i samma område. Runt 60 personer intog huset och satte upp barrikader för att hindra polisen från att storma in. Efter ett antal timmar använde sig polisen av stegbil och klättrade upp på taket på det första huset för att omhänderta de 25 demonstranter som varit i huset över natten.
Inne i huset misshandlades åtminstone två nedburna kvinnor grovt av polisen. En stund senare bröt sig poli-sen in i det andra huset och plockade ut ockupanterna en och en för visitation, fotografering och försök till identifiering. Dessa bussades iväg och släpptes av utanför staden.
Trots polisprovokationerna behöll demonstranterna disciplinen. På sin höjd kastades ett par halvtomma ölburkar mot de poliser som mest frekvent slog med batongerna.
De resurser som slösades bort på att försvara tomma hus kunde med gott resultat ha använts till att bygga billiga hyresrätter åt bostadslösa ungdomar i Lund.
Myndigheterna valde istället att använda resurserna till att demonstrera sin makt.
Rättvisepartiet Socialisterna stödjer husockupanternas krav. Bostadsbristen för de ungdomar som inte har råd att köpa sig en bostadsrätt är akut i Lund.
Att ha en bostad är en rättighet, inte ett privilegium.
Ockupationsrörelsen i Lund har nu vuxit sig starkare och kampen för bostad åt alla kommer att fortsätta.
Husockupationer kommer ur det faktum att ungdomar inte har någonstans att bo.
Ammar Khorshed
